Då var det jul igen

Klockan slår strax över 01.00 på julafton när jag sitter här framför datorn i min säng. Klapparna är inslagna, uppesittarkvällen med Bingolotto är över och enligt tradition så vann jag absolut ingenting.

Det är alltså julafton. Den första i lägenheten. Det känns annorlunda men ändå har en viss mån av julstämning landat i kroppen. Farfar & hans nya dam anlände hit ikväll för att fira jul med oss. Vi myste framför vår tv, jag hade såklart önskat att min kära syster var med oss men hon satt hemma och tryckte i sin egen lägenhet. Jag önskade även att B var här, all I want for christmas is you, du vet.

Min virriga hjärna borde inte vara vaken vid denna tid. Worrying is stupid. It's like walking around with an umbrella, waiting for it to rain.

At christmas you tell the truth. To me you are perfect. Jag är jävligt nöjd. Julmys med familjen. Julklappar. Kalle Anka. Ja, vad finns det mer att säga? Att önska?

Nu är det dags att stänga av datorn, krypa ner under täcket och sluta mina ögon för att sova.

God jul till er alla!

Santa was here!

Eller näe, inte direkt. Men B var här med julklappar till mig och min familj, eftersom han ska fira jul i Göteborg. På annandagen åker jag också dit, hjälp? Är otroligt nervös måste jag erkänna.

Helt sjukt att detta år snart är slut förresten, det har varit både ett bra och dåligt år. Ska köra en sammanfattning sen, men nu måste jag slå in hans julklappar så att han kan få dem innan han sticker ner dit!!

It may be winter outside

Jag har lite smått julklappspanik. Jag sitter här och ska leta reda på saker till min syster, VAD det är kan jag inte säga eftersom hon antagligen går in här och kikar. Men det var slutsålt och en annan sida tog extremt lång tid på sig för att aktivera sina medlemmar och då kommer jag antagligen inte hinna köpa det jag tänkte. Jävla balle!

Och förresten, vad ger man en person som redan har fått allting? Det går inte att överträffa på något sätt. Det är väl en jäkligt negativ sak med att dejta någon som har haft ett långt förhållande, hans förra flickvän har väl förmodligen redan gett honom alla fina, gulliga, personliga presenter som en människa kan komma på. Lägg då till att jag har förbaskat dålig fantasi då det kommer till presenter! Stackars Crille fick kalsonger och parfym varenda jul och födelsedag under alla år vi var tillsammans, haha. FÖRLÅT I EFTERHAND CRILLE, hoppas att Nattis har mycket bättre fantasi än vad jag hade.

Men jag har julstämning i kroppen nu, det snöar ute och jag lyssnar på lite julmusik.

All I want for christmas is you :*

När jag har ork och ingen panik över annat så kommer jag köra en uppdatering om vår fantastiska Sabatonkryssning. Det jag minns av den. Skulle uppenbarligen slänga en kille över bord. Och min telefon. Och Sandra skulle hugga kuken av någon. Och vi ramlade i trappen. Och Sandra klättrade upp på ett handfat och posade. Oj, jag minns tydligen mer än vad jag trodde!

Sexy and I know it.

Det var längesen jag var såhär taggad för en fredag. Känns som jag har sovit perfekt lång tid, det är äckelväder och jag har världens största finne på hakan, den lever ett eget liv, den har fan PULS! Nej nu ska jag sluta vara äcklig, ska röra mig mot Solstudion och eventuellt Erikslunds shopping innan det är dags att rulla hem till mormor för att äta lunch och byta gardiner.

Sen är det samling på SPORTBAREN för att gå marchen ner mot Rocklunda och förhoppningsvis se mitt älskade gulsvart ta en seger mot Pungby. SVINIG TAGGAD NU KÖÖÖÖR VI!

...

bild från Micas halloweenfest

Det poppade upp en låt i min Spotify-lista, några rader från den har etsat sig fast i min hjärna och får mig att tänka på en viss person, som kom in i livet med buller och bång och fuckade upp mitt känsloliv, vafasiken jag skulle ju vara iskall och inte falla igen! Men jag gjorde det, och jag faller fortfarande, djupare och djupare. Jag är så fantastiskt glad! Och snart drar jag och min älskade syster Sandra iväg på Sabatonkryssning. Och på fredag ska vi på spelning! Det är svårt att se att det skulle kunna bli så mycket bättre än såhär? Jag vet att jag säljer ut mig själv, och om det går åt helvete kommer det göra ondare än någonsin. Men allt är ödet. Just nu är jag bara tacksam för allting, för min familj, för mina vänner, för DIG.

Grâce à toi à nouveau je respire

(tack vare dig andas jag på nytt)

Get a life!

Sofia ville att jag skulle uppdatera min blogg. Så cha cha bloggään. Nej, inga såna fasoner nu. Hon vill väl antagligen att jag ska skriva om hur fucking happy jag är just nu? Jo det är jag verkligen, punkt för det. Men jag är så djävulskt irriterad!

CAMILLA HENEMARK! Tyst med dig, ja, du kanske har knullat med kungen eller hans vänner, nyheten kom ut för ett bra tag sen, alla vet det nu, SLUTA GRÅTA UT I TIDNINGEN, det räcker nu! "Han kunde kanske ha tänkt på att det drabbade mig också". Du har i princip frivilligt umgåtts i de kretsarna förut, det är väl klart att kungen räddar sitt eget skinn innan han tänker på dig?
Du är ju definitivt inte ensam om att ha varit en av kungens "älskarinnor", men det var ju en jäkla bra timing att det kom ut precis när hela svenska folket höll på att glömma bort att du ens existerade. Du har varit med i Army of Lovers (korrekt?) och det är väl det enda du har tillfört den svenska befolkningen. Men damn, det är inte synd om dig med tanke på att du antagligen fick väl betalt för att hänga med kungen och hans vänner, och antagligen för att du figurerat i pressen det senaste året pga händelserna. Ge ut en egen bok, ingen kommer köpa den, ingen bryr sig!

Jag blir så ärligt irriterad på folk som gråter ut i pressen efter situationer som de själva satt sig i (Minelli snubblar över en hund och bryter foten, SAY WHAT? Hemskare saker händer!), eller saker som hände för 20 år sen. Släpp det och gå vidare med ditt liv, vi behöver inte se fler bilder på en gråtandes Camilla på förstasidan i Aftonbladet. Och att hon ska vara med i "Berg flyttar in". Åh. Ännu mer tårar, who gives a fuck!

Nej, nu gör jag som jag sagt till B att man ska göra när man är på dåligt humör. Tänk på ljuspunkterna här i livet, det som gör dig glad. Då försvinner det dåliga humöret, eller det trycks i alla fall bort för en stund.

One and only

give me a chance to prove I'm the one who can walk that mile

Adele - One and only, så jävla kär i hennes röst!

Be still my heart.

... I could not recall a more perfect fall

'cause when I looked up into your eyes

it didn't hurt at all

be still my heart, this could be a brand new start

and it will be clear

if I wake up and you're still here with me

in the morning

Insomnia!

Well well, hostan gör att jag inte kan sova. Eller rättare sagt, jag kan inte ligga ner utan att hosta sönder mig. Undrar ifall det är en biverkning av att INTE röka? Och jag kan ju inte sitta upp och sova? Får väl bli så att jag gör det i alla fall, senare.

Jag fick en ny tidning av min far idag, som tyckte synd om lilla mig som är sjuk. Your Life hette den, och jag måste ju säga att det var en helt fantastisk tidning. Lusläste varje sida och varje rad. Tills jag kom till Mia Skäringers krönika om hennes nya kärlek. Den träffade verkligen SPOT ON och det hade lika gärna kunnat vara jag som skrivit den. Ögonen tårades.

Den handlade om en tjej som gett upp, som har bestämt sig, att aldrig mer släppa in kärlek i sitt liv igen.

Citat; "Och nästa gång kärleken händer är jag en egen människa som vet: Det är jag själv som skall göra mig själv lycklig. Och vi kan flyga bredvid varandra".

Det handlar om en tjej som gång på gång blivit sviken, nerkörd i botten så hårt, tappat tron, tappat hoppet. Och till slut; gett upp! Och bestämt sig för att, enough is enough, nu är det slut med det här. Men som Mia skriver, att man kan inte låta sig själv stå i vägen när kärleken står vid dörren och knackar på. Det går inte att säga "tack, men nej tack", slå igen dörren, bara för att man hade bestämt sig en gång att det var den sista.

Citat; "Jag lärde mig sköta mina egna saker. Jag blev självständig. Det är just då han bryter sig in. Och när han kommer, är han så självklar. Och inga åsikter i världen kan hindra honom. Mitt statement om att vara ensam ekar tomt och innan jag ens vet att jag släppt in honom, medan jag försöker veva med mina rädslor som pinnar på skolgården, fyller han mig med kärlek. Så jag måste ge upp. Acceptera. Falla för honom."

Jag har bestämt mig nu. En gång till tänker jag lyssna på de där extra hjärtslagen, de fjärilar som flyger runt i min mage. Känslan av att jag har bubbelvatten i hela kroppen och att mina knän blir som spaghetti när jag ser honom.

Jag vet inte vart det kommer föra mig, vart det kommer föra, jag tar mig friheten och skriver det här fruktade ordet - oss. Jag vet att jag antagligen skriver för mycket, tänker för mycket, känner för mycket. Att jag ens erkänner detta. Men som Mia skrev; "När han kommer, är han så självklar".

Mina tankar får ett skönt flow på natten, när jag lyssnar på fantastisk musik och alla andras hjärnor är avstängda och min egen får ta mer plats. Ingenting att oroa sig för. Förutom tanken på att det här kan gå åt käpprätt åt helvete. Men om jag inte satsar något, går jag inte in helhjärtat, då kan jag inte heller vinna.

Enough said. Ett försök till att sova nu.

Godnatt!

Ja, lunginflammation.

FUCK!

Nykter + rökfri i ca 10 dagar. NU KÖR VI!!!

Lunginflammation?

Jag känner att jag verkligen skulle behöva ta lite nya egobilder, bara freaka ut och ja, bli brutalt snygg på bild igen! Men eftersom jag har gått och varit förkyld i cirka 2 veckor och det aldrig någonsin går över och jag har fått en massa förkylningsfinnar + att mitt hår bråkar med mig och är slitet så har det inte blivit av. Inte för att det gör något för andra, men jag själv vill känna mig fräsch igen!

Så idag har jag tid hos läkaren 15.00, misstänkt lunginflammation sa den supertrevliga sjuksystern i telefonen. Let's hope not!

Idag var det löning, alla är otroligt glada och uppspelta, men är det verkligen något att vara glad för när pengarna försvinner iväg på diverse räkningar och "skulder" direkt? Jag har slängt in pengar på några sparkonton, betalat av på bilen, försäkring och så vidare. Har även gjort upp en ekonomisk plan för november 2011! Vad sjutton är det för vuxenfasoner kan man ju undra?

Men jag är en sån person som har pengaångest, pengar får mig att må dåligt. En härlig dag här i somras hade jag 23.000 kronor på mitt konto och jag hade ändå ångest och mådde dåligt över det. Varför vet jag inte? Jag skäms för att prata om pengar, kan vara för att det alltid har varit ett laddat ämne här hemma från den tiden då jag gick i skolan och festade/rökte/snusade upp alla mina pengar och vägrade erkänna för mina föräldrar när pengarna tog slut.

Så fort samtalsämnet PENGAR kommer upp, då sluter jag mig själv och går och gömmer mig i mitt rum, bokstavligt talat! Låtsas sova, för att inte behöva prata om det. Eller blir arg. Det är ett ganska konstigt beteende, jag vet! Men jag jobbar ju på det nu.

Så jag har skrivit upp på en lapp allt jag har betalat. Och den planerade ekonomin. Och jag ska visa den för mina föräldrar, berätta om det. Herregud vad det tar hårt i hjärtat att behöva göra det, men det är ett steg mot att bli "frisk" från denna ångest.

Nu är det dags för att faktiskt elda upp lite pengar, med andra ord, en cigg. För att jag är skakig i kroppen efter det här. Som en orgasm, lättnadskänsla.

Och imorgon får jag träffa den personen som rockar min värld! Som får mig att känna så otroligt mycket så jag blir rädd för mig själv och jag förstår absolut inte hur jag kan känna såhär! Men det är fantastiskt, han är min inspirationskälla, han får mig att vilja bli bättre och komma någonstans längre med mitt liv.

Whatever it takes...

... I will stay here with you!

Det springer fortfarande runt en miljon känslor och tankar inom mig. Har haft ännu en fantastisk helg med Honom vid min sida. Vi tar det som det kommer, inga löften, inga krav, men jag hoppas att han vet, att jag inte ska någonstans. Det känns för bra för att vara sant. Är det en dröm, så snälla, jag ber, väck mig inte!

Klart att tankarna skenar iväg, oron finns där att det ska gå åt helvete på något vänster. Men hoppet är ju som sagt det sista som överger en människa.

Lyssnar på en massa smöriga love-songs, och allting relateras till det här inom mig. Eftersom jag är så jäkla virrig just nu så är det svårt att sätta ord på mina tankar, på mina känslor. Så jag ska sluta försöka.

Dags att ta en kopp kaffe, och hosta upp lungorna lite till! Förkylning är så fantastiskt! MEN om man inte har feber eller är döende så ska man jobba ändå! MOT BUNKERN!!

Skin.

försöker förklara, jag försöker berätta

hur du lyfter mig, får en tung kvinna att lätta

försöker sätta ihop fast det inte riktigt går

värmen och kärleken läker mina sår

tack för att du håller i mig när jag ostadigt står

känner du förstår vad jag genomgår

tills vi möts igen sitter jag och räknar dar

du är speciell för mig, helt underbar

hur du rör mig, talar, sättet du ser mig

tack, för alla stunder du ger mig

I wanna wake up with you.

No sleep at all!

Som jag anade så blev gårdagen helt amazing! Betnér var grym och jag låg typ dubbelvikt över stolen av skratt. Sen mötte jag och Bosse upp mr. Hemlig och gick till Pitchers. Bosse gick hem efter en stund, och jag och mr. X drog vidare till Sky Bar. Vi satt vid ett fönster med utsikt över Västerås, en kille spelade romantiska låtar på piano och jag var såååå lycklig som i en film! Vi gled sedan vidare till Bill&Bob innan vi bestämde oss för att gå hem till mig. Jag ville liksom inte släppa honom redan. Många timmars prat, lite sömn, och att sedan vakna upp bredvid honom på morgonkvisten!

Nu är det cirka 4 timmar sedan han var tvungen att åka, med löfte om att komma tillbaka ikväll. Är jag dum i huvudet som har saknat honom varenda sekund sen han åkte?

T.G.I.F!!

Okej, såhär känner jag mig just nu - CRAZZZZZYYY!!!

Det här kan bli en av de bästa fredagarna på väldigt länge! Först ska jag på Magnus Betnér med Bosse-boy (alla borde ha en Bosse i sitt liv, haha) och sen ska jag möta upp en trevlig karl för några öl och en massa skitsnack på Pitchers! Can't wait, har gått och längtat efter den här dagen i en hel vecka nu, har knappt kunnat äta eller sova.

HÖRS DÅ, PUSS!!

Dagisnivå och idioter!

Jag kan inte påstå att jag är den som är mest insatt i politik, jag vill ju som jag sagt förut, ta över Sverige och styra det på mitt egna lilla sätt. Om jag hade fått ta över nu hade jag satt Håkan Juholt på bidrag. Och då menar jag inte bidrag för hans fyrarummare som regeringen betalat för i x antal år och som han har ljugit om. Utan bidrag, som hans parti gillar att slänga ut åt höger och vänster. Existensminimum. Så att han har råd att bo i en sketen etta, och knappt har råd att köpa mat för dagen. Vilket fallet är bland många svenskar.

Snubben har 144 000 kronor i lön varje månad, en fråga, hur i helvete kan inte det räcka för att betala hyran på sin egen lägenhet? Han gråter ut i pressen om hur han "vill göra rätt" för sig. Det är väl klart som fan att du vill Ljugholt! Man vill alltid göra rätt för sig när sanningen kommer ut. Vad det än gäller!!

Thank god för att detta kom fram så kanske de blåa segrar ännu större vid nästa val!

Tänk att människor ens kan tro på människan när han säger att "jag visste inte" fast det har kommit fram att han uppenbarligen visste! Vad är det då mer han inte har koll på? Det vore en mardröm för Sverige om han blev vår stadsminister. Han skulle störta Sverige ner i avgrunden. "Oj, jag visste inte att (valfri grej som han kan säga ifall något skiter sig)".

Att partier även drar sig ur en debatt för att de råkar bli placerade bredvid SD är ju bara dagisnivå. När jag hörde om det ser jag framför mig hur de sitter och tjurar i ett hörn med armarna i kors, tårar i ögonen och skriker "Jag vill inte leeeeka med Jimmie Åkesson!!!"

NÄE MEN VAFAN, har du bra argument, kan du stå för din sak, STÅ FÖR GUDS SKULL KVAR!! Krossa dem med dina argument. Det här är bara löjligt, det är för mycket. Dagisnivån i riksdagen är ju så patetisk så det finns inte. Och de här ska leda vårt land?

Jag är inte troende. Men det kanske är dags att börja be!

Visst finns mirakel!

Det finns så mycket att säga men det kommer inte ut i ord. Det finns antagligen inga ord som kan beskriva det här som jag känner. Lång historia kort. I fredags var det match i Uppsala. Vi kom hem och bestämde oss för att gå ut. Först till Bill & Bob. Jag ville stanna där men inte de andra. Så vi gick till Pitchers. Jag är så otroligt glad att vi gjorde det. Jag älskar ödet, jag älskar slumpen.

Nu känns det som att mitt hjärta kommer explodera snart, det får inte plats i bröstkorgen. Fjärilarna i min mage, ömmande kinder eftersom jag inte kan sluta le. Telefonen har i princip plingat till oavbrutet sen igår. Långa meddelanden, en känsla som inte går att sätta ord på.

Det jag vet är att jag läntar otroligt mycket till helgen. Längtar efter att få prata och glömma bort tiden, att få vara nära dig. Jag är rädd att jag kommer skrämma iväg dig på något sätt, men, GOD DAMN! Man måste våga satsa något. Jag tar det här klivet nu, jag kanske säger för mycket, men min hjärna är virrig, jag vet inte vad jag tänker riktigt, inte klart. Det är som i en dimma allting.

Jag är hungrig för jag kan knappt äta, vänner lyssnar sina öron blodiga. Du är så speciell!

(jag och min fina underbara vän sofia på bilden)

Live it. Feel it. Show it.

Igår var det premiär i hockeyn. Som innan födelsedagen när man var liten, hade jag även denna natt svårt för att sova. Pirret i magen. Upp tidigt och packa väskan sen mot Rocklunda för uppsamling. 2 bussar rullade mot Ljungby. Stämningen var bra, men inte som det brukar.

En del av mig var superglad, en annan satt bara och tänkte på hur jävla fejkade folk är.. Backstabbing och skitsnack är alldeles för vanligt i vårat gäng. Bullshit på Facebook bland annat. Fruktansvärt irriterande ibland.

Väl framme i Ljungby var humöret på topp. Vi fick kvittorullar att kasta ut när lamporna tändes. Stod utanför "arenan" och rökte med Sofia och några grabbar när de s.k. "Troja Elite" kom knallandes från byn. De härjade och skrek. De var cirka 20 pers. Fjuniga småpojkar. Hade de inte ens råd med halsdukar? Eller de kanske lekte "casual". I vilket fall som helst mötte vi dem vid ingången, jag kunde inte hjälpa att börja skratta åt dem. Åt "arenan", hallen, (ladan)??

Det var patetiskt från början till slut. Fick "fulfingret" av en gammal gubbe. VÄX UPP! Patetiska nolla. Upp på läktaren och började härja, innan det ens var nersläpp hade folk lubbat över till Trojas "klack". De underbara vakterna som var superduktiga på sitt jobb (jag är inte alls ironisk... eller?) avstyrde det så fint. Och sa åt mig att vårda språket, FÖRSTA misstaget! Säg aldrig åt mig vad jag ska göra.

Sen skulle jag kissa, det var ju en stund kvar tills nedsläpp. Andra misstaget; EN jävla toalett på cirka 150 Västeråssupportrar. Fick dock glida förbi en grind och kissa på några andras toalett (tack, snäll vakt där i alla fall).

Matchen startade och vi vann stort på läktaren. Matchen slutade 1-4, vinst för våra älskade! Jag var så förbannat lycklig så jag hade kunnat börja störtgråta där på platsen. Hes i halsen och allmänt paj idag.

1:a periodpausen. Som vanligt ute på landet finns det inga toaletter, så det var bara att kissa bakom ishallen. Av någon anledning sa polisen att det var ok men ändå ryktas det om att någon fick böter?

2:a periodpausen. Blev det fight. Tydligen. Jag hängde inte med men såg att folk lubbade och kom tillbaka blodiga och lite slagna av batongen. Blev nästan stoppad av en vakt när jag skulle kissa utomhus igen. Sjögga fick inte följa med och vakta för det kunde bli fight. Hmm. Löjligt? Till slut fick han följa med i alla fall.

Hemresan blev en trött historia. Eller var det bara jag? Först skulle alla ut och fira, när vi kom hem försvann folket åt höger och vänster och jag tog en taxi hem.

Premiärmatchen avklarad. Blåmärken lite här och var. Vakter och polisernas insats var under all kritik. Gulsvarts insats på läktare och is var fantastisk.

Nästa resa blir mot Malmö. Känns skönt att hockeyn är igång nu. Jag känner redan ett lugn i kropp och sinne.

Allting är gulsvart dag som natt

I am the one and only

Oh jeeees.... Jag är totalt slut idag. Igår var det kaos på jobbet. Vissa saker fattades till rören i tisdags, så vi kunde inte jobba på leveransen. Så, igår var det en jävla massa rör som skulle göras. Skulle vi köra skiten ur oss och sluta 23.00 som vi skulle, eller köra i normalt tempo och jobba över? Hmm. Det fick bli "köra skiten ur oss". Så det gjorde vi. Jag och Tomas tog slutmonten. Vi körde på utav helvete och snittade över 100 rör i timmen (vilket är jävligt bra). Tills vi helt plötsligt inte hade några rör, eftersom de inte var körda vid tidigare stationer. Paniken att börja provtrycka rör strax innan 22.00 och veta att vi har cirka en timme på oss att göra klart. Men, eftersom vi är så JÄVLA bra, så klarade vi av det. Virrigt inlägg för folk som inte förstår, men jag är så jäkla slut. Känns som att vi jobbade dubbla pass ändå, eftersom vi körde på så hårt.

Hur fasiken ska jag hitta orken till att köra en kvällspass till? Jag är i alla fall brutalt nöjd med att vi fixade leveransen. Det var helt fel dag att lägga en fotbollsmatch på eftersom två pers i vårt team försvann då. Och två pers var sjuka. Men Mange hjälpte oss, så.. Det var skitbra. Äeeh.

Dusch på det här, sen är man väl fit for fight igen. Snart helg. Snart mot Ljungby!!!

Jag är hellre blind

... än ser mitt liv utan dig

I am your shit

you should be ashamed of what you have eaten

baby was a black sheep
baby was a whore
baby's gotten big
and baby's getting bigger

Även om ni gillar det eller inte så är alla en produkt av vad som har påverkat en genom livet. Precis som de bränslerör som jag tillverkar på jobbet (även om det är en dålig liknelse så är det inte desto mindre en liknelse...) rören går igenom olika processer. Många olika stationer innan det är en färdig produkt. Från första stationen till sista förändras utseendet och egenskaperna om vad det kan göra. Precis som oss människor. Rören går igenom olika stationer, med olika människor som gör något med röret. Påverkar det på något sätt. Precis som med oss människor.

Vare sig ni gillar det eller inte, så har allt här i livet påverkat oss. Negativa saker och positiva saker. Personer som kände mig som yngre säger att jag har förändrats. Det är klart. Ni har också förändras men på andra sätt. Om ni tycker att jag är gapig är det för att ni aldrig lät mig höras, så jag var tvungen att höja rösten. Och kan ni inte ta mig för den jag har blivit kan ni aldrig förvänta er att någon kommer ta er för den ni är. Jag är en produkt av saker som har hänt i mitt liv. Jag står för det, jag står för den jag är, och passar det inte, näe men då är det inte mig det är synd om, det är inte jag som ska ändra mig. Det är andra som ska öppna sina ögon, och ta människor för vilka de är. Inte vilka de har varit eller kommer bli. Lev i nuet.

Det finns ingen bättre känsla än att vara sig själv i alla lägen, vad det än gäller. Att vara arg när jag är arg, att gråta när jag är ledsen, eller att psykasgarva för mig själv när jag är glad. Det kan vara det skönaste som finns.

"Att gråta är att visa sig svag" sa några. Jag säger att;

"Att gråta är att vara tillräckligt stark för att kunna visa sig svag"

Oh yeah, great, if you're so good

explain the shitstains on your face!?

Gives you hell

And truth be told, I miss you

And truth be told, I'm lying

When you see my face, hope it gives you hell

When you walk my way, hope it gives you hell

If you find a man thats worth a damn

and treats you well, then he's a fool

you're just aswell, hope it gives you hell

Breathe me

I have done it again

I have been here many times before

Hurt myself again today

and the worst part is, there's no one else to blame

"Hon satt vid vattnet, som så många gånger förut. Blickade ut över lysena på de små öarna runt omkring. Satt det lyckliga människor där? Satt de och pratade om livet, om sina planer, om lyckan? hade de funnit sin plats i kärlekens land? Hon tänkte och tänkte.. Tills hon nästan fick huvudvärk. Varför omgav hon sig med så falska personer? Vart fanns de riktiga vännerna? Vart tog de vägen efter alla minnen man delat? Vissa personer kanske var menade att endast vara ett fint minne i någonstans långt inne i hjärnan. Som kunde väckas till liv med rätt låt, rätt doft, rätt plats.. Men de lyckliga... Var de verkligen så lyckliga? Eller var de lika falska som personerna i hennes omgivning. Fejkade leenden med påsar under ögonen efter allt gråt. Fake it 'til you make it, är det det som gäller?

Hon önskar att det kunde vara som på film, att någon kände av att hon satt där vid vattnet. Att någon kom dit, och kanske inte pratade men bara kom dit och sa: Du är aldrig ensam.
Hon önskar att folk skulle sluta spela spel, sluta låtsas. Hon var sig själv, på gott och ont, det var väl kanske därför hon satt där ensam just denna kvällen. Att såra människor medvetet eller omedvetet. Men hon har alltid sagt sanningen, there's no time for lies.

Kylan började krypa sig på, och tröttheten. Hon kollade på klockan och insåg att hon hade suttit där alldeles för länge. Hon gav upp hoppet om att någon skulle komma och säga de orden. Du är aldrig ensam. Hon drog igång en låt på telefonen, en låt till skulle hon kunna sitta där. Det blev slumpat. En låt som väckte minnen.. Minnen av en fantastisk sommarkväll. Då hon var så extremt lycklig. Hon tänkte till, på sin familj. På de vänner hon faktiskt hade kvar. De som alltid ryckte upp henne när hon föll.

Så hon reste sig, och gick hemåt. Hemma lyste det en lampa som sa; Välkommen hem. Och hon gick och la sig med ett stort leende på läpparna."

Mercy kill

Tell it to my face, stab me while you can

you rip my heart open and so we crash-land again

Stumbling forward, just a heart of gold

and a fist of glass

and so on it goes, the sharpest tool kills the fainthearted fool

Just blame it all on me, would be better off being a dead man

Lay it all on me, destroy me while you still can

Not so long ago it backfired and you ran

in search of higher love and a new beginning

now your still dwelling on the past

I'm telling you;

"Come on, I would still take a bullet for you..."

When I go down..

I go down hard...

Dags att rulla iväg mot jobbet alldeles strax då. Firade syster som fyllde 25 år igår, aj löv jo!! Gjorde ett fotoalbum till henne, många tårar blev det när jag skrev texten. Och minst lika många när hon fick den, och mamma & pappa grät också. Tash fick rysningar. Vilken succé.

Jag ska börja gymma igen. Typ. NYSS! Och ... nåt annat hemligt.

Höstångest börjar krypa in under skinnet på mig. När allt roligt denna sommar har tagit slut. Ser fram emot systers och Helenas fezzzt dock. Och Sabatonkryssningen. Och Rammstein i februari. Men det är ju så långt kvar! Och hockeyn. Snart börjar min älskade hockey. Jag hoppas att allt kommer känns så mycket lättare då. I've become so numb. Bläh. BIT IHOP och bryt ihop och kom igen, starkare än någonsin.

Men det sårar ju mig så brutalt att en av mina klippor de senaste 5½ åren inte verkar vilja finnas där längre. Det har sina förklaringar, men it sucks!!

Jag börjar bli förkyld. Det går knappt att svälja och snoret bara rinner, har snor i hela hjärnan känner jag.. WÄÄÄÄÄH, låt mig gnäll ffs. Hörs då.

What makes it so easy for you to be walking by?

du har så lätt att stampa sönder när du väl fått in en fot

det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot

men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå

det är snart en vecka sen du ringde så jag börjar nog förstå

du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två

du har ett sätt att bara glömma när problemen tränger på

ett sätt att gömma mig för stormen när du vill och när du kan

ett sätt att glömma mig i regnet som om lilla jag försvann

du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för dig

jag räcker inte fram

men du har så svårt att vara ensam så du går till lilla mig

men en dag försvinner jag ur dina ögon som en svår och jobbig grej

jag kan känna mig bekväm i dina ögon när du ler

men du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppåner

jag tror inte du förstår allt som du säger om det vackra i misär

du har fått sol i dina ögon och har aldrig varit här

det vankas höst och du får ofelbart nåt underligt i din blick

det är så lätt att genomskåda dina spel och dina trick

nu faller mörkret över stan och du går runt och sparkar löv

som att vinka till en blind, och som att skrika åt en döv

jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för dig

du spelar nåt slags spel

och det kan så lätt bli mitt fel när du ser på lilla mig

och en dag försvinner jag ur dina ögon som en svår och jobbig grej

I love my life

Kom fram till Stockholm cirkus 15.00. Pitstop @ donken sen tunnelbana (!!!) till Medborgarplatsen där vårt superhärliga hotell låg (Scandic Malmen, så rock'n'roll) Efter lite uppstyrning och prat med grabbarna så tog vi en taxi till ett hotell som ligger bredvid Grand Hotel. RUMFEST!! Som innebar en naken H och spritångor (okej, han hade kalsonger). Började bra genom att jag satt på T's telefon som ringde.. En tömd minibar senare blev det roomservice. Ett dussin bärs och 6 shots. Som smakade anus, men man får ju inte bita av!! Fick trevligt besök i några minuter också, no names!!

Lätt alkoholpåverkade senare så stack vi iväg till Akkurat och åt lite mat. Rörde oss mot något annat ställe där ölen smakade skit och vidare mot Kelly's där vi inte ens hann dricka upp ölen innan 4 nya stod på bordet. Blev en mycket sen kväll och T & R sov på vårat hotellrum.

Morgonen efter spydde jag och Sandra i omgångar innan det var dags att checka ut. Vi gled runt på stan och satte oss på den ena bänken efter den andra, aldrig förr har vi varit så slitna! Vid 16.00 var det dags för oss att äta lite mat på Söder igen, Mest. Riktigt bra ställe och fruktansvärt god mat! Grab a cab och vidare mot Sjöhistoriska. Fast taxichauffören körde fel först, dyrt blev det!!

19.30 började Takida spela och jag hade rysningar i hela kroppen. Still going strong, jag är så jävla kär i Takida. Underbart förutom en tuttpumpad morsa som dansade fult och stod och skrek åt sina barn mitt under spelningen. Störande är förnamnet.

To be continued...

SÅ ÄCKLIGT JÄVLA LYCKLIG FÖR DET ÄR BARA 3 DAGAR KVAR TILL TAKIDA!!!

Someone like you

Igår träffade jag Maria. Vad som sades eller gjordes är ingenting någon annan egentligen behöver veta. Men jag är djävulskt lycklig i alla fall! Jag körde henne till Linus, fick även sällskap hem av Johan, man tackar! Han spelade upp en snuskigt bra låt för mig som jag har haft på repeat hela dagen idag. En rad fastnade rätt hårt i min hjärna;

For me, it isn't over yet...

Till minne av en gammal vän.

Jag önskar att jag hade kunnat hjälpa dig på något sätt. Att jag höll tummarna lite hårdare, att jag kunde springa in i ditt huvud och göra dig frisk. Jag ångrar att jag inte gjorde mer, men samtidigt tror jag inte att det fanns så mycket att göra. Du hade redan bestämt dig.

Vi mailade en del, jag är glad att jag sa att du fortfarande har charmiga ögon, för det hade du. Fast någonting kanske fattades där, livsgnistan? Du fick veta att du gjorde mig och Sanna tokiga av kärlek när vi var små och slogs om dig. Vi var fem år och slogs om dig!! Du gjorde ett avtryck här i mitt hjärna, mitt hjärta och i mitt minne kommer du alltid att leva kvar.

När jag gick hem inatt ropade jag ditt namn,
jag hoppas att du hörde mig.

Många gamla vänner är i chock. Det var fler som brydde sig än du kanske trodde. Men nu är allt försent. Jag hoppas att du har fått ro nu, att du är lycklig. Du sa att du inte tänkte bli mer än 30 och du fick ju rätt. Jag vet inte vad jag ska säga eller skriva.

In loving memory.

Vi kommer aldrig glömma dig Fredrik...

Watch over you

Alter Bridge - Watch over you. Snuskigt bra skit såhär på natten. Men nu måste jag fasiken ta och få min skönhetssömn. Imorgon blir första riktiga semesterdagen. Jag känner redan att jag saknar jobbet lite. Kommer få abstinens. Tur att jag och Benny fistar varandra via sms och att jag alltid har min Natasja vid min sida i vått och torrt.

Aldrig vart i Malmö

Pumpar Maskinen och taggar för den första semesterveckan i HELA MITT LIV!! Har gått från jobb till arbetslös så det räknas inte. Nu har jag slitit röven av mig i 5 månader, (wuuut!!) och har tre veckors välförtjänt semester. Min semester började ju mindre bra, men jag bara skrattar. Sticker iväg till mitt älskade Skåne imorgon, på tisdag eller onsdag, det visar sig. Jag ska bara glida och njuuuuta av mitt liv, mitt underbara älskade liv!!

Dags att åka iväg och hämta min kära storasyster!

Peeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeace!

The f*cking truth!! (part #1)

1. "Linda ligger med alla" är ett snack som har gått praktiskt taget hela hockeysäsongen, jag har uppenbarligen legat med halva klacken + många utanför. SANNINGEN; Från september - juni hade jag inte sex en enda gång. Sen dess har jag bara legat med killen jag var på G med. Att SOVA med killar är INTE samma sak som att ha sex. Och förresten har jag legat med EN i klacken förutom Crille som jag faktiskt var tillsammans med i 3½ år.

2. "Linda VILL ligga med alla". Näe alltså folk, nu får ni ge er, att jag har sagt det betyder inte att jag kommer göra det, det är typ en komplimang från min sida, ni är fina och heta jag vill ju inte ligga med er PÅ RIKTIGT!! Bara några, fast det kommer inte hända.

3. "Linda spöade Tabben på Bill & Bob". Jag puttade ner honom i golvet och sa några väl valda ord och jag tycker att jag förtjänar att få göra så efter att han har daskat kuken i pannan på mig.

4. "Linda var kär i Junior". Kan inte förneka att jag kände extra starkt för den pojken, nu vet ni, enough said. Han har en extremt stor plats i mitt hjärta! OCH JA VI KANSKE PUSSADES LITE PÅ VÄGEN HEM FRÅN BORÅS!!!

5. Jag avskyr när ni snackar skit fast jag vet att ni är underbara människor enskilt. Vet ni en sak, jag är inte bara aggressiv, gapig och kåt (vilket verkar vara bilden av mig), jag har en hjärna, en mycket väl fungerande sådan! Försök ha en djup diskussion med mig, så får ni se själva. Fast egentligen, endast jag vet sanningen om mig själv så det är underbart när ni slutar och hackar på någon annan.

Oh yeah great, if you're so good
explain the shit-stains on your face!!

Som jag hade dig förut...

Jag är en människa som väljer att hänga sig fast vid gamla minnen. Eller det kanske inte är ett medvetet val, men allt det fina finns där i hjärnan och är fruktansvärt enkelt att plocka fram. Som nu, med Melissa Horn i lurarna och klockan är alldeles för mycket men jag inte kan sova.

På ett sätt är det väl en bra sak att hänga sig fast vid det fina som finns/fanns. Mest för att se tillbaka och inse att det var något mer, vilka de sista otrevliga orden än var. Det som väcks i mig nu, är tanken på de mornar då du inte ville något hellre än att bli av med mig, du brydde dig inte om vilket sätt. Såna minnen gör mig totalt förbannad. Men då kommer den där fyllekvällen upp, då jag var tvungen att träffa dig för att veta om jag kände något mer. När jag började gråta. Och jag försökte gå ifrån för att du inte skulle se mig gråta. Och du ryckte tag i mig, drog ner mig i soffan och höll om mig, pussade på min panna och sa "Gumman, gråt inte..."

De minnena betyder inte att jag inte är lycklig nu. Att jag: Buhuhu du kanske tyckte om mig, wääh. *tycka synd om mig*

Det är inga minnen som betyder att jag är kär i dig. Eller i någon av de andra mina minnen handlar om. Det är fina pusselbitar i min hjärna, fina minnen som jag vårdar ömt, vilket jag kan behöva när du kan vara en sån förjävla bitch mot mig.

Ett annat minne från dig är nyårsnatten när vi pratade i telefon. Du var omringad av tiotals vänner. "Men det är inte samma sak utan dig..."

MEEEEEEEEEN, nej jag deppar inte nu. Jag tänker. Det är två helt skilda saker. Jag älskar mitt liv!

This is a call to arms...

Det sket sig mellan mig och H, alla som inte är förvånade, räck upp en hand!! Kanske borde lyssnat på mina vänner men man lär sig väl av sina misstag. Stack till WQ direkt efteråt och söp mig full och dansade med Natasja. Frågade vem i baren man var tvungen att ligga med för att få en bärs. Fick inget svar, haha! Men 40 minuter för en öl, det är inte OK.

Vad har jag mer lärt mig, hmm, jo att jag inte ska klaga över småsaker och visa min uppskattning till de personer jag har omkring mig för man vet aldrig när livet vänder på en femöring. Nu har det ju inte direkt hänt MIG något, men. Ja, vi låter det vara sådär eftersom det inte handlar om mig.

Hmm, vad mer. Jo syrran undrade om jag fortfarande bloggade så det är väl därför jag skriver nu, hejhej syster. LOL på det där. Men jag har koffeinkick, låt mig va!!

Nästa helg ska vi till STHLM och se In Flames och Slipknot, det kommer bli så snuskigt grymt så jag får kåtrysningar bara av att tänka på det, (förlåt Sandra, jag ska sluta vara så vulgär).

Och förresten är det svinlökigt på jobbet. Man blir helt jäkla förstörd och slut, hinkar i mig litervis med vatten men det gör bara att jag blir mer kissnödig. Så, att nå målen i den temperaturen blir lite svårt när man är seg i hela kroppen. Men vi kämpar på, i väntan på semester som ska tillbringas i SKÅNE! Inte hela tiden, men dit ska jag. Till Råå. Det har jag bestämt!

Blöööh superlångt, säkert bara Sofia som läser det här ändå!

Only the strong will continue!!

Y

Metaltown 2011

No matter how many deaths I die, I will never forget

No matter how many lives that I live, I will never regret

Jag vill redan tillbaka. Jag får typ ångest av att vara tillbaka i verkligheten. Dock fick jag träffa H när jag kom hem igår, så det var ju skönt, på många sätt och vis! Men .. Ja. Jag vill leva sådär, året runt hela tiden. Nu är det dags att styra upp sig för att gå tillbaka till jobbet, det underbara är ju att jag får träffa min Natasja... Och att det faktiskt inte är SÅ lång tid kvar till nästa grej. Men jag gissar på att tiden kommer att gå i slowmotion i alla fall...

VBS Sandra - I'll always take a bullet for you!

Newfound lover!

Jag är så äckligt jävla bitter just nu. På torsdag drar vi till Göteborg för att gå på Metaltown och parta järnet. Vad händer? JO, tro på FAN att man ska bli sjuk! Men men, jag är nog på bättringsvägen i alla fall.

Imorgon MÅSTE jag verkligen må bättre så att jag kan träffa mr H innan Göteborg, för sen så jobbar jag ju kväll nästa vecka och då kommer vi inte hinna ses någonting förutom möjligtvis en snabbis på tisdag kväll. Damn. Varför började jag skriva nu när jag egentligen inte har ett piss att skriva om förutom att jag är på dåligt humör och hela min kropp skriker efter att få vara nära mannen? äeeeh, fuck it jag drar på en film!!

Kärleken är inte blind (men ganska närsynt)

En vis människa sa en gång; När hjärtat säger till får hjärnan säga vad den vill.
Och jag, minst av alla, trodde att mitt hjärta skulle börja slå för en sån som Du. När hjärtat rusar släpper man allt annat, det är en fantastisk känsla att dras in i den här virveln än en gång. Människan spelar mindre roll, det kan lika gärna vara en knappt byxmyndig liten grabb på 16 år som en 28-åring med en rätt stort bagage, som att personen redan har barn till exempel. Kärleken är inte blind, men den är ganska närsynt och det är synd.

Det finns en viss mall hur kärleken ska se ut,. Det ska helst inte vara för stor åldersskillnad, och tjejen ska alltid alltid ALLTID vara yngst. Man ska först och främst lyssna på vad ens vänner tycker innan man lyssnar på sitt eget hjärta. ÖVERTALA HENNE/HONOM OM ATT DET ÄR FEL FEL FEL för den personen han/hon faller för är inte någon som passar in i min bild av en perfekt man/kvinna.

Men måste det vara så då? Att det är perfekt? Att alla älskar sin väns pojk-/flickvän? Det är inte så enkelt.. Men ingen känner honom som jag gör. Ingen vet hur han är mot mig.

Och nu är det inte en speciell "han" utan, varenda människa som råkat komma i min väg som gör att hjärtat skuttar extra mycket!

Kärlek ska fan inte behöva ha någon mall. Jag vill följa mitt hjärta och det tänker jag göra, skiter det sig får jag väl skylla mig själv helt enkelt, då kan ni få komma och säga; Vad var det jag sa?
Men om man inte vågar satsa, hur ska man veta då? Man lär sig av sina misstag..

Har man inte spöt i vattnet får man inte napp.

Nu är det sommar! Har haft en helt underbar helg, H sov över här i fredags. Känns som det kommer ta ett bra tag innan det händer igen men vi får väl ta de tillfällen som ges till att träffas. Natasja springer runt och sjunger: Linda and H**** sitting in a tree, K-I-S-S-I-N-G!! Skapligt lättroad tjej! Vi körde på en heldag igår på nationaldagen, stekte ute på Björnön och snackade en massa skit, men vi ville liksom inte avsluta dagen där så vi åkte ut till Långholmsbrygga och fiskade. Jag hade napp men den släppte precis när jag fick upp fiskjäveln till ytan!! Var underbart härligt att vara med Natasja igen, eftersom hon har varit sjukskriven + att hon stack iväg till Strängnäs en vecka för att vila upp sig och bli ompysslad.

Nu är det dags för lunch innan man ska ner i bunkern och svettas, men men... det är två korta veckor nu. HÄRDA!!

...

Guess who's back?

Efter att ha varit i New York, flyttat, jobbat, träffat svin och världens underbaraste tjej Natasja så är jag tillbaka fit for fight, redo att leva livet så som det ska levas. Solen skiner just nu här på Kungsängsgatan, ölen står på kylning för även om jag är sliten sen igår så kör vi idag igen!!

Sommaren är inbokat. Metaltown, Sonisphere, Peace & Love, en vecka på Öland, tripp ner till Skåneland. Och Takidaspelningar!! Låter det inte helt jävla fantastiskt kanske? Jo.

Nu ska jag speedduscha efter en dag i solen med Natasja, innan jag hämtar upp henne för lite grejs här innan vi sticker vidare till herr Jansson och Bill & Bob.

Green Day - 21 Guns.

Har tyvärr inte tid att skriva för jag måste packa, flyttlasset går om 16 timmar. Till Kungsängsgatan. New York är pure love måste jag bara säga. Och att jag längtar till fredag för då får jag träffa P

Presentera mig själv

Då var det dags för första inlägget i "utmaningen". Jag ska presentera mig själv...

Okej, jag är 22 år gammal, bor hemma hos mina föräldrar och har en storasyster som bor i en egen fräsch lägenhet på Haga. Jag har ett brinnande hockeyintresse och VIK är mitt livs kärlek. Går på alla matcher jag kan, även på bortaplan. Jag är en drömmare, jag drömmer och en massa saker här i livet men har svårt att få tummen ur röven för att göra drömmarna till verklighet. Till exempel vill jag flytta ner till Helsingborg, men jag är alldeles för hemmakär. Jag försökte flytta till Norge men klarade mig i 3 dagar och jag grät mig igenom dem.

Många tror att jag är så jäkla säker på mig själv och kan ta vad som helst, visst har jag lärt mig den hårda vägen att man kanske ska vifta bort rätt mycket men jag har fortfarande minnen av idioter som har sårat mig, både vänner och "kärlek".

Jag älskar rock, jag älskar livespelningar och festivaler, speciellt med min storasyster, när hon bodde hemma hatade vi varandra i princip men nu är hon min allra bästa vän.

Öh, jag var tydligen inte så bra på det här. Men jag känner inte suget att skriva nu. Det här får fan duga

HEHE

Det är dessa frågor som jag ska svara på. En om dagen.
Börjar med första idag!

- Dag 1 – Presentera mig själv.

- Dag 2 – Mina föräldrar

- Dag 3 – Mina syskon

- Dag 4 – Vad är kärlek.

- Dag 5 – Mina drömmar.

- Dag 6 – Min bästa vän.

- Dag 7 – Om det här var min sista dag.

- Dag 8 – Ett ögonblick.

- Dag 9 – Mina favoritsaker.

- Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.

- Dag 11 – EN sak jag älskar från min garderob

- Dag 12 – I min handväska.

- Dag 13 – Låtar jag kan lyssna på om & om igen.

- Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.

- Dag 15 – Detta ångrar jag.

- Dag 16 – Det här är jag beroende utav.

- Dag 17 – Det här får mig att hoppa av glädje.

- Dag 18 – En jobbig tid i mitt liv.

- Dag 19 - Det här får mig att gråta.

- Dag 20 – Det här får mig att bli glad.

- Dag 21 – Någon jag vill byta liv med för en dag, & varför.

- Dag 22 – Det här saknar jag.

- Dag 23 – Det här får mig att hoppa av glädje.

- Dag 24 – En bild från mitt rum/lägenhet.

- Dag 25 – Min favoritplats.

- Dag 26 – Mina rädslor.

- Dag 27 - Min favoritfärg.

- Dag 28 – Något jag vill ha.

- Dag 29 – En nytagen bild på mig & 10 faktapunkter om mig.

- Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Härmar Angelica och annat folk, kul grej liksom