Bröderna Lejonhjärta

Jag satt och lyssnade på Queen, och helt plötsligt började jag tänka på Bröderna Lejonhjärta, så jag sökte efter filmmusiken på YouTube. Jag gråter alltid när jag ser Bröderna Lejonhjärta, och jag grät nu när jag såg en bit ur den och hörde musiken. Jag kommer ihåg hur rädd jag var när jag var liten, för att jag hade astma och låg på sjukhus rätt ofta. Och jag trodde att Skorpan också hade astma, och han var ju tvungen att dö. Jag trodde att jag också skulle dö då. Den är så sjukt sorglig, jag vill att de ska spela den låten som de har i början av filmen på min begravning när jag dör. Och jag vill ha en sån begravning som i filmen Love Actually.
Det snöar jättemycket ute nu och jag ska snart cykla till Bäckby, jag sätter en tia på att jag kommer ramla med cykeln, är det något som sätter emot?

Panik knapp

Alltså uttråkad och överenergisk som jag är på grund av för många koppar kaffe, så gick jag in på den nya "ungdomsmottagningen" på internet www.umo.se och kollade runt lite. Det är ganska kul att läsa relationstips från 15 åringar, och hur man bäst gör slut med någon. "Man ska vara ärlig, men inte för ärlig och säga att "du hade sån vidrig fotsvett" liksom". Hmm, ja. Vad ska man säga? Det roliga är att det finns en så kallad "Panikknapp" och jag antar att den är till ifall ens föräldrar kommer in i rummet och man måste lämna sidan fort som attans. Då skickas man vidare till Google. Det skulle vara lite roligt ifall någon skulle hacka den där sidan och göra om Panikknappen så att man kom till en sida med råporr istället för till Google. Någon hackare som är villig att ställa upp?
Idag var jag duktig och gick upp halv elva, jag är stolt över mig själv. Men nu mår jag piss för jag drack för mycket kaffe, hjärtklappning på hög nivå. Jag kanske ska dricka koffeinfritt kaffe istället? Vad ska man göra nu tills tio i fyra då jag ska möta mamma på Bäckby?

Enclave

Jag sitter och lyssnar på Sonic Syndicate, jag fick inte se dagsljus idag heller eftersom jag vaknade klockan 15.00. Både mamma och jag är sjuka, det är rätt synd om oss. Fast mer synd om mig ändå eftersom jag har varit sjuk i snart tre veckor nu, det blir aldrig bättre även fast jag tar massa hostmedicin och så vidare. Ikväll ska jag försöka komma i säng ganska tidigt. Det känns så tråkigt att jag missar Leksand borta imorgon eftersom jag inte har råd. Det är Leksandsresorna man ser fram emot mest, alla är sjukt taggade men sen förlorar vi alltid på bortaplan och det är knäpptyst i bilen/bussen när man åker hem. Men jag funderar på att åka ner till Malmö när VIK har bortamatch där i början på januari. Nu ska jag försöka göra någonting vettigt av min dag.

Trött.

Jag är trött, vad ovanligt. Men jag kommer ändå inte kunna somna. De närmsta veckorna kommer vara en pina, när jag ska gå och vänta på svar från Edströmska, jag hoppas verkligen att jag kommer in! Idag väckte min mamma mig klockan halv tre och tyckte att jag skulle gå upp, tur att hon väckte mig annars hade jag missat hockeyn. Det var en seg match, men VIK fick med 2 poäng i alla fall. Det borde varit tre, ni borde ha kört över Sundsvall. Efter matchen och maten åkte jag och träffade min Maria. Vi åkte runt i bilen och snackade en massa skit. Och nu har vi bestämt att vi ska börja träna på Friskis & Svettis, haha. Jag kan inte tänka mig själv som en människa som tränar, men men.. Någongång ska väl vara den första antar jag?
Igår hade jag en mysig kväll med min syster, vi åt en massa onyttigheter men vi kompenserade det genom att dricka vatten istället för cola. Sen spelade vi Guitar Hero, jag vann hela tiden haha. När jag väl kom hem satte jag mig vid datorn och pratade med roliga människor, hade trevliga och konstiga diskussioner och tog några öl. Jag vill ha tillbaka vår fina Thunderbird.

Jag har något fel.

Jag är hungrig men jag kan inte äta. När jag väl äter mår jag illa. Men kalla saker som morötter och gurka kan jag äta hur mycket som helst av, men när det gäller varm mat då fungerar det inte. Och jag mår illa av att dricka julmust och cola, så det blir mest vatten. Jag är trött men jag kan ändå inte sova på nätterna. Inatt var jag uppe till sju imorse. Somnade till Teletubbies och drömde mardrömmar för jag hatar Teletubbies. Kanske dags att kolla upp om det är något fel?

Tears stream...

.... down your face when you loose something you can not replace.

Igår under introt till matchen så grät jag, det var en massa korta klipp med Johan Tornberg, glöden i hans ögon, lyckan och allting. Allt det till Coldplays - Fix You. Det var inte en tår, det var så illa att jag störtgrät och när lamporna tändes stod vi och skrek: VI VILL HA JOHAN TILLBAKA! Och hela hallen klappade med. Det känns bara så fel just nu, att gå dit och bli glad för att VIK vinner när vi inte har vår Johan kvar. Visst jag tyckte också att han skulle avgå, men det säger man ju i stundens hetta. Den där matchen, det var en historisk match. Och det var den bästa hockeymatchen jag sett på år och dar! VI STÅR UPP FÖR JOHAN!

Som av en drog...

... jag är helt fast, allting är gulsvart dag som natt!

det är mitt lag, det är min själ, jag kommer alltid hålla gulsvart kärt

Vart är hockeyvärlden på väg? För några år sen var det underbar stämning på läktaren. Nu? Hata. Bara GSU. Småungar som inte kan ramsorna och medgångssupportrar som bara kommer när vi möter Leksand, Malmö, Mora och AIK. Det är pinsamt. Men jag är trogen, även fast allt känns åt helvete just nu så kommer jag ändå gå dit imorgon, och förhoppningsvis se ett taggat gulsvart spöa skiten ur Percys pojkar - Malmö Redhawks. Grabbarna i gulsvart, om vi inte sviker er - svik inte oss då. Jag kommer fortsätta gå på matcherna, ni är det bästa jag vet.