Skön körning

Av någon anledning så var inte Daniel i skolan idag så det blev bara jag och Andreas. Och vi har ju två lärare vi kör med också så vi fick varsin lastbil, riktigt skönt att få köra så mycket. Men det har vart lite krångel med min kropp ett par dagar så jag bangade vid lunch, tog bilen hem istället. På ett sätt var det ju bra för då kunde jag köra mamma till bussen, Riga nästa. Jag fick i alla fall köra sjukt mycket idag, E18, runt på Skälby, Bäckby, Råby, överallt typ. Riktigt härligt, och jag fick köra med Johannes också, bästa läraren! Nu är det slappt, jag är trött. Ska gå och läsa vidare boken "Snabba Cash". SJUKT JÄVLA BRA!

Ikväll kommer Crille hem, ÄNTLIGEN <3

The beautiful people

There's no time to discriminate
Hate every motherfucker that's in your way

Jag måste vara den mest hatiska människan som finns? Eller i alla fall mest hatiska i min bekanskapskrets. Om någon eller något gör nånting så hatar jag det/den FÖRALLTID. Jag vet inte. Så fort någonting gör mig minsta sur så blir jag tokig och vill slå sönder något. Det kanske inte är att vara hatisk, utan aggressiv? Det är värst på sommaren för då kan jag inte avreagera mig genom att skrika på t.ex. domaren i en hockeymatch. Så de i min närhet får lida istället. Jag försöker ju skämta bort det ibland, för de som tycker att jag är aggressiv och hetsig men som egentligen aldrig sett mig aggressiv och hetsig. Tycker synd om dem den dagen jag får ett utbrott. Som idag, jag var nere på stan med Sandra och mamma, så såg jag en person som jag tycker mindre om. Min blick fastnade på den personen och jag kände hur hela jag började koka. Jag vände mig om och klev på rulltrappan men vände mig om igen och mamma och Sandra såg hur jävla arg jag verkade bli. Heja, nu är min dag förstörd!
Efter jag sett en person sådär, så funderar jag på vad jag skulle göra om någonting skulle hända, vad jag skulle säga eller göra. Det slutar oftast med att jag funderar på hur fan jag ska skrämma dem. Ärligt talat, jag vill inte att någon ska vara rädd för mig. Men vissa borde vara det, jag är ingen sån som hotar med en sak och sen inte gör någonting åt det. Jaja. Bara så ni vet.

Hörs då //Lindeberg

Plugg

Blev väckt av att det plingade på dörren imorse. Crille & Tårtan. De skulle på kryssning och eftersom jag är den enda av oss som är 20 var jag tvungen att följa med till Bolaget och köpa bärs åt dem. Har inte träffat Tårtan på flera månader, över ett halvår tror jag? Trodde att han var arg på mig men icke. Det verkade inte så i alla fall. Nu ska jag faktiskt plugga. MÅSTE MÅSTE MÅSTE. Men jag har fått en låt på hjärnan men jag vet inte vilken det är, jag blir tokig. Fram med Tungboken och en kopp kaffe nu.

The tragic ending, a farwell to a friendship that meant nothing at all

Hörs då //Lindeberg

Trött tjej

Jag har precis vaknat. Jag har inte kunnat sova ordentligt på två nätter, jag är så jäkla rädd att lägga mig på Crilles arm eller göra något som gör att han får ont. Så nu när han är med Tårtan så kunde jag passa på att sova ett tag, jag hade ju inte direkt något bättre för mig? Som vanligt drömde jag konstiga drömmar, om att hela världen gick under ifall man inte gömde sig i en källare. Av någon anledning var JD från Scrubs med i min dröm och jag var arg på honom för att han inte räddade alla?
Om ungefär en timme kommer pappa hem med mat från Spicy Hot. Yummie. Sen ska jag sola med systra mi, sen får jag se ifall jag skulle ner på Pitchers och kolla på fotbollen ikväll?

Hörs då //Lindeberg

Personlig assistent

Ja, det är vad jag får vara i tre veckor nu ungefär. Crille ramlade på cykeln och har en fraktur i handleden och han måste gå gipsad i tre veckor. Stackars min älskling <3

4:e augusti 2004

... en dag jag aldrig glömmer. Den fjärde augusti satte vi oss i bilen, jag, Eve, pappa och Stefan. Färden gick mot Örebro. Jag var så nervös så att jag knappt kunde äta. Det var en av sommarens varmaste dagar och vi glassade i shorts och t-shirt. Pappa och Stefan släppte av oss och vi gick in. Eyravallen i Örebro. Vi stod och köade och svettades, när vi väl kom in sprang vi längst fram och där stod vi hela kvällen. Förband; Pugh Rogefeldt och Latin Kings. När vi hade stått där i solen och svettats och varit törstiga i flera timmar så kom äntligen GYLLENE TIDER in på scenen. Per Gessle. Det var en av de bästa dagarna i mitt liv, vi stod och skrek och sjöng med och hoppade och hade oss. Tyvärr svimmade jag av en sekund eller två och fick ÄNTLIGEN lite vatten, jag hade inte druckit på säkert 4 timmar. Tänk det + flera tusen personer som står och trycker på. Jag grät till Billy, samtidigt som jag svimmade av. När de avslutade med "När alla vänner har gått hem" vände jag mig om och kollade mot scenen. Fan vilken underbar dag det var. Jag kom och tänka på det nu när jag sitter och lyssnar på Gyllene Tider. Jag hörde; "Det är över nu, men jag kommer ihåg alla dagar med dig".
Tänkte tillbaka på tiden då jag och Eve gjorde allt tillsammans och när vi inte var med varandra så pratade vi jämt i telefon. Vissa minnen sitter så djupt i hjärtat att de aldrig kan raderas. Jag vet, eller jag hoppas och tror, att innerst inne så saknar Eve mig också. Speciellt de dagarna vi hade. Men de (Eve, Amanda och Danni) vet att jag alltid kommer finnas där för dem när de behöver mig.

Gyllene Tider 2004 - mitt bästa minne med Eve

1:a maj

Idag är det första maj och underbart väder! Det var en skön kväll igår, jag tog två öl till hockeyn och sen blev det mat. Efter maten åkte vi ut till Tidö-Lindö men det sög för det var nästan inte en käft där. Inga lotterier hade de heller, riktigt dåligt. När vi kom hem vid halv nio så satt jag vid datorn ett tag, jag blev förvånad över att så många var hemma. Efter det blev det att kolla på Rain Man, jag tog en öl men drack aldrig upp den för det var inte gott, så jag tog en cola istället. Sen kom Crille och hämtade mig, vi gled runt lite för att leta folk att umgås med, men det gick inte bra så vi åkte hem igen.

Vid tolv ringde Tabben, så vi fick åka till akuten och hålla honom sällskap, dumfan hade tagit bort sina stygn själv så det hade börjat blöda. Vi satt där i 2 timmar ungefär utan att han fick hjälp. Vi låg i sofforna och läste Allers och berättade roliga historier och gissade vad alla som kom in hade gjort, haha. Men vi tröttnade så jag och Crille gled hem, jag somnade på två röda tror jag. Idag tog jag bussen hem, så har jag legat och stekt i solen med mamma. Cyklade till SH för att köpa tidningen och en glass också, men jag räknade fel på pengar så jag trodde inte jag hade råd med en Daim-strut så jag köpte en Twister istället. Sen kom jag på att jag hade haft råd, så jag blev lite ledsen. Men jag är lite brun i alla fall! Schtek.
Babe är i Sala och jag tror han kommer vara där över natten, så ikväll blir det att chilla med mor & far. Som vanligt. Jag är så jävla trött...

Hörs då //Pepparkakan Lindeberg