I am your shit

you should be ashamed of what you have eaten

baby was a black sheep
baby was a whore
baby's gotten big
and baby's getting bigger

Även om ni gillar det eller inte så är alla en produkt av vad som har påverkat en genom livet. Precis som de bränslerör som jag tillverkar på jobbet (även om det är en dålig liknelse så är det inte desto mindre en liknelse...) rören går igenom olika processer. Många olika stationer innan det är en färdig produkt. Från första stationen till sista förändras utseendet och egenskaperna om vad det kan göra. Precis som oss människor. Rören går igenom olika stationer, med olika människor som gör något med röret. Påverkar det på något sätt. Precis som med oss människor.

Vare sig ni gillar det eller inte, så har allt här i livet påverkat oss. Negativa saker och positiva saker. Personer som kände mig som yngre säger att jag har förändrats. Det är klart. Ni har också förändras men på andra sätt. Om ni tycker att jag är gapig är det för att ni aldrig lät mig höras, så jag var tvungen att höja rösten. Och kan ni inte ta mig för den jag har blivit kan ni aldrig förvänta er att någon kommer ta er för den ni är. Jag är en produkt av saker som har hänt i mitt liv. Jag står för det, jag står för den jag är, och passar det inte, näe men då är det inte mig det är synd om, det är inte jag som ska ändra mig. Det är andra som ska öppna sina ögon, och ta människor för vilka de är. Inte vilka de har varit eller kommer bli. Lev i nuet.

Det finns ingen bättre känsla än att vara sig själv i alla lägen, vad det än gäller. Att vara arg när jag är arg, att gråta när jag är ledsen, eller att psykasgarva för mig själv när jag är glad. Det kan vara det skönaste som finns.

"Att gråta är att visa sig svag" sa några. Jag säger att;

"Att gråta är att vara tillräckligt stark för att kunna visa sig svag"

Oh yeah, great, if you're so good

explain the shitstains on your face!?

Gives you hell

And truth be told, I miss you

And truth be told, I'm lying

When you see my face, hope it gives you hell

When you walk my way, hope it gives you hell

If you find a man thats worth a damn

and treats you well, then he's a fool

you're just aswell, hope it gives you hell

Breathe me

I have done it again

I have been here many times before

Hurt myself again today

and the worst part is, there's no one else to blame

"Hon satt vid vattnet, som så många gånger förut. Blickade ut över lysena på de små öarna runt omkring. Satt det lyckliga människor där? Satt de och pratade om livet, om sina planer, om lyckan? hade de funnit sin plats i kärlekens land? Hon tänkte och tänkte.. Tills hon nästan fick huvudvärk. Varför omgav hon sig med så falska personer? Vart fanns de riktiga vännerna? Vart tog de vägen efter alla minnen man delat? Vissa personer kanske var menade att endast vara ett fint minne i någonstans långt inne i hjärnan. Som kunde väckas till liv med rätt låt, rätt doft, rätt plats.. Men de lyckliga... Var de verkligen så lyckliga? Eller var de lika falska som personerna i hennes omgivning. Fejkade leenden med påsar under ögonen efter allt gråt. Fake it 'til you make it, är det det som gäller?

Hon önskar att det kunde vara som på film, att någon kände av att hon satt där vid vattnet. Att någon kom dit, och kanske inte pratade men bara kom dit och sa: Du är aldrig ensam.
Hon önskar att folk skulle sluta spela spel, sluta låtsas. Hon var sig själv, på gott och ont, det var väl kanske därför hon satt där ensam just denna kvällen. Att såra människor medvetet eller omedvetet. Men hon har alltid sagt sanningen, there's no time for lies.

Kylan började krypa sig på, och tröttheten. Hon kollade på klockan och insåg att hon hade suttit där alldeles för länge. Hon gav upp hoppet om att någon skulle komma och säga de orden. Du är aldrig ensam. Hon drog igång en låt på telefonen, en låt till skulle hon kunna sitta där. Det blev slumpat. En låt som väckte minnen.. Minnen av en fantastisk sommarkväll. Då hon var så extremt lycklig. Hon tänkte till, på sin familj. På de vänner hon faktiskt hade kvar. De som alltid ryckte upp henne när hon föll.

Så hon reste sig, och gick hemåt. Hemma lyste det en lampa som sa; Välkommen hem. Och hon gick och la sig med ett stort leende på läpparna."

Mercy kill

Tell it to my face, stab me while you can

you rip my heart open and so we crash-land again

Stumbling forward, just a heart of gold

and a fist of glass

and so on it goes, the sharpest tool kills the fainthearted fool

Just blame it all on me, would be better off being a dead man

Lay it all on me, destroy me while you still can

Not so long ago it backfired and you ran

in search of higher love and a new beginning

now your still dwelling on the past

I'm telling you;

"Come on, I would still take a bullet for you..."

When I go down..

I go down hard...

Dags att rulla iväg mot jobbet alldeles strax då. Firade syster som fyllde 25 år igår, aj löv jo!! Gjorde ett fotoalbum till henne, många tårar blev det när jag skrev texten. Och minst lika många när hon fick den, och mamma & pappa grät också. Tash fick rysningar. Vilken succé.

Jag ska börja gymma igen. Typ. NYSS! Och ... nåt annat hemligt.

Höstångest börjar krypa in under skinnet på mig. När allt roligt denna sommar har tagit slut. Ser fram emot systers och Helenas fezzzt dock. Och Sabatonkryssningen. Och Rammstein i februari. Men det är ju så långt kvar! Och hockeyn. Snart börjar min älskade hockey. Jag hoppas att allt kommer känns så mycket lättare då. I've become so numb. Bläh. BIT IHOP och bryt ihop och kom igen, starkare än någonsin.

Men det sårar ju mig så brutalt att en av mina klippor de senaste 5½ åren inte verkar vilja finnas där längre. Det har sina förklaringar, men it sucks!!

Jag börjar bli förkyld. Det går knappt att svälja och snoret bara rinner, har snor i hela hjärnan känner jag.. WÄÄÄÄÄH, låt mig gnäll ffs. Hörs då.

What makes it so easy for you to be walking by?

du har så lätt att stampa sönder när du väl fått in en fot

det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot

men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå

det är snart en vecka sen du ringde så jag börjar nog förstå

du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två

du har ett sätt att bara glömma när problemen tränger på

ett sätt att gömma mig för stormen när du vill och när du kan

ett sätt att glömma mig i regnet som om lilla jag försvann

du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för dig

jag räcker inte fram

men du har så svårt att vara ensam så du går till lilla mig

men en dag försvinner jag ur dina ögon som en svår och jobbig grej

jag kan känna mig bekväm i dina ögon när du ler

men du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppåner

jag tror inte du förstår allt som du säger om det vackra i misär

du har fått sol i dina ögon och har aldrig varit här

det vankas höst och du får ofelbart nåt underligt i din blick

det är så lätt att genomskåda dina spel och dina trick

nu faller mörkret över stan och du går runt och sparkar löv

som att vinka till en blind, och som att skrika åt en döv

jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för dig

du spelar nåt slags spel

och det kan så lätt bli mitt fel när du ser på lilla mig

och en dag försvinner jag ur dina ögon som en svår och jobbig grej

I love my life

Kom fram till Stockholm cirkus 15.00. Pitstop @ donken sen tunnelbana (!!!) till Medborgarplatsen där vårt superhärliga hotell låg (Scandic Malmen, så rock'n'roll) Efter lite uppstyrning och prat med grabbarna så tog vi en taxi till ett hotell som ligger bredvid Grand Hotel. RUMFEST!! Som innebar en naken H och spritångor (okej, han hade kalsonger). Började bra genom att jag satt på T's telefon som ringde.. En tömd minibar senare blev det roomservice. Ett dussin bärs och 6 shots. Som smakade anus, men man får ju inte bita av!! Fick trevligt besök i några minuter också, no names!!

Lätt alkoholpåverkade senare så stack vi iväg till Akkurat och åt lite mat. Rörde oss mot något annat ställe där ölen smakade skit och vidare mot Kelly's där vi inte ens hann dricka upp ölen innan 4 nya stod på bordet. Blev en mycket sen kväll och T & R sov på vårat hotellrum.

Morgonen efter spydde jag och Sandra i omgångar innan det var dags att checka ut. Vi gled runt på stan och satte oss på den ena bänken efter den andra, aldrig förr har vi varit så slitna! Vid 16.00 var det dags för oss att äta lite mat på Söder igen, Mest. Riktigt bra ställe och fruktansvärt god mat! Grab a cab och vidare mot Sjöhistoriska. Fast taxichauffören körde fel först, dyrt blev det!!

19.30 började Takida spela och jag hade rysningar i hela kroppen. Still going strong, jag är så jävla kär i Takida. Underbart förutom en tuttpumpad morsa som dansade fult och stod och skrek åt sina barn mitt under spelningen. Störande är förnamnet.

To be continued...