These things were meant to be remembered

Holy crap. Det är 24 dagar kvar av 2010. När klockan slår tolv på nyårsnatten kommer jag fälla tårar för att året är slut. Det absolut bästa året i hela mitt liv. När jag är gammal kommer jag tänka tillbaka på det här året och se att det var det året som jag blev JAG! Det året då jag inte gjort någonting annat än att vara mig själv på både gott och ont, men kan ni inte ta det så är det erat problem.

Visst jag har väl vart nere, man kan inte vara på topp hela tiden för då uppskattar man inte det som verkligen gör en glad. Jag har hunnit med festivaler i flera städer i vårt avlånga land. Jag har förstått att vi kommer flytta från huset. Jag har varit på underbara spelningar och avslutade det hela med en kick-ass kryssning.

Jag har lärt känna nya människor som betyder mycket för mig. Jag har även insett varför jag inte har många tjejkompisar, det är för att tjejer backstabbar varandra. Jag kanske är likadan, det vet jag inte riktigt men jag hoppas inte det. Jag vet vilka jag kan lita på inom tjejvärlden.

Det är först och främst min underbara storasyster Sandra såklart, utan dig är jag ingenting! Och de andra (ord kan inte beskriva så jag tänker inte ens försöka) är Maria, Helena, Sanna och Emma. Resten är jag inte säker på, och vet inte om jag någonsin kommer bli det.

Puh. Nu tappade jag tråden. Jag lägger ner det här för stunden och försöker någon gång senare.