Don't stop believin'

2011 är här med buller å bång. Eller hur det nu skrivs. Har legat halvsovandes i sängen i princip hela dagen, mådde inte dåligt men var bara trött! Hur jäkla dum i huvudet kan man inte vara när man efter 3 brakfester igår fortfarande känner att det rycker i levern och att det faktiskt skulle vara kul att börja det nya året med en NY brakfest?

Hejdå mitt underbara 2010 - HEJ 2011

You better die young

why don't they ever speak of you now

is it to much to do, who gives a shit about you?
why do you remember me now

when you're old and you're blue

won't give a shit about you

Mums, återupplivar lite gammal musik, har julstädat mitt rum och mitt badrum. Fresh. Första gången jag städade en toalett och handfat osv. Det var ju faktiskt inte så jäkla äckligt som folk säger? Eller ja, kan väl förstå om det är typ bajs överallt men.. Ja. Nog om det ämnet nu, jag fyller ju faktiskt 22 nästa år så man behöver inte snacka bajs.

Imorgon har vi sista dagen på Communicare där jag har gått i 3 månader. Det har faktiskt inte gett mig ett skit förutom att jag har träffat relativt roliga människor, vampyren Danny t.ex. (han har guldiga ögon, därför säger jag att han är vampyr)

Det är 3 dagar kvar till julafton. Sista julen i huset, nästa år är det lägenhet som gäller. Känns lite konstigt faktiskt men jag känner mig ändå redo att lämna huset. Mer praktiskt att bo närmre stan, men det är ändå här jag växt upp, jag vet exakt vilka golvbrädor som knakar, vart allting är. Mitt rum som är perfekt storlek och planlösning. Men ja, kommer väl förhoppningsvis inte bo i nya lägenheten länge. Är väl dags att flytta hemifrån snart men jag tänker inte göra det förrän jag har fixat ett jobb. Vill ju köpa... På Haga.. Nära min syster. Så kan jag hjälpa henne i tvättstugan. Haha. Jeje, nu ska jag ta en kopp kaffe!

Strong will continue

Självmordsbombare i Stockholm. Vad var det jag sa? Det är hemskt att det har hänt men det var en tidsfråga bara. Religion är något hemskt, roten till allt ont som händer i vår värld. Har läst några storbloggares reaktioner och blir bara irriterad. Tycker inte att man borde få yttra sig om man lever i en värld där det enda som faktiskt betyder nåt är smink, kläder och pengar. Så jävla synd att alla muslimer kommer bli dragna över samma kam nu. Och att när man som svensk yttrar sig kommer bli kallad rasist. Men ärligt, kan ni försvara den här killens handling på något sätt skulle jag villa höra ett JÄVLA bra försvarstal. Någon som vill?

Det här är det jag har varit rädd för. Kulturkrocken. Vår svenska befolkning ska tydligen straffas för något VI inte ens har gjort!! Och med vår svenska befolkning menar jag de som bor i Sverige för inte sjutton skulle bara de vita kristna i Sverige dö ifall han hade "lyckats" med sin bomb.

Det finns så mycket jag vill skriva men inte kan. Sverige är ett våldtaget land. Alla skaffar barn, nu börjar jag bli tveksam för mina barn ska inte behöva växa upp med sånt här!

Måste tillägga att jag tycker Aftonbladet osv är patetiska som inte låter folk kommentera artiklarna. Man får tydligen inte göra sin röst hörd här i Sverige!

Det är dags att vakna och våga säga ifrån!

These things were meant to be remembered

Holy crap. Det är 24 dagar kvar av 2010. När klockan slår tolv på nyårsnatten kommer jag fälla tårar för att året är slut. Det absolut bästa året i hela mitt liv. När jag är gammal kommer jag tänka tillbaka på det här året och se att det var det året som jag blev JAG! Det året då jag inte gjort någonting annat än att vara mig själv på både gott och ont, men kan ni inte ta det så är det erat problem.

Visst jag har väl vart nere, man kan inte vara på topp hela tiden för då uppskattar man inte det som verkligen gör en glad. Jag har hunnit med festivaler i flera städer i vårt avlånga land. Jag har förstått att vi kommer flytta från huset. Jag har varit på underbara spelningar och avslutade det hela med en kick-ass kryssning.

Jag har lärt känna nya människor som betyder mycket för mig. Jag har även insett varför jag inte har många tjejkompisar, det är för att tjejer backstabbar varandra. Jag kanske är likadan, det vet jag inte riktigt men jag hoppas inte det. Jag vet vilka jag kan lita på inom tjejvärlden.

Det är först och främst min underbara storasyster Sandra såklart, utan dig är jag ingenting! Och de andra (ord kan inte beskriva så jag tänker inte ens försöka) är Maria, Helena, Sanna och Emma. Resten är jag inte säker på, och vet inte om jag någonsin kommer bli det.

Puh. Nu tappade jag tråden. Jag lägger ner det här för stunden och försöker någon gång senare.

.......

Sitter och lyssnar på The Artist in the Ambulance med Thrice. Fan vad jag lyssnade på den i somras efter att DW drog ner mig i backen utanför McDonalds. För att texten passade in så bra på min räddare då, du vet vem du är, den som tog mig hem och tröstade mig. När jag tänker tillbaka känns det så konstigt att det någonsin var du & jag.

Det var sån kort tid, så intensivt. Jag önskar faktiskt att jag fått lära känna dig bättre, att det aldrig hade tagit slut. Eller kanske att vi faktiskt hade försökt, inte hetsat fram det så fort som vi gjorde, det kanske var det som gjorde att det tog slut?

Jag vet inte. Jag vet ju bara att du inte kände nån "gnista", dina ord. Det tog slut lika snabbt som det började. Och sen dess har vi träffats en gång? Visst du var full som en kastrull då, haha, men en sak som du sa har etsat sig fast i min hjärna, när det var någon som frågade om jag var din tjej, eller om vi var på G. Då sa du "Linda vet vad jag tycker om henne..."

Men ärligt talat så vet jag inte riktigt det. Och det är ungefär en månad sen och jag har fortfarande inte listat ut vad du tycker om mig.

Love must be forgotten - life can always start up a new.

Men varför är det så svårt att glömma?

Tiden läker inga sår...

... och det som inte dödar stärker inte heller.

Sitter och degar en måndagskväll såhär, har kikat på tv med mina föräldrar. Tog även en iskall Falcon Bayerskt. Applåd till mig som kan behärska mig och faktiskt bara kan ta en öl.

Jag sitter och längtar tillbaka till sommaren, bort härifrån den jäkla staden där alla känner den som känner den som är bror med den man gillar. Alla regler stör mig så fruktansvärt mycket! Man får inte såra andra, MAO inte göra sig själv lycklig heller och det är så irriterande.

Sommaren gör mig lycklig. Den här sommaren i alla fall, 2010 var så fruktansvärt jävla bra. Har pratat i telefon med min Maria ikväll, längtar ihjäl mig tills hon kommer hem.

Jag kan inte andas i den här staden, jag vill bort härifrån, från allas lagar och regler. Till en stad där allting bara är enkelt och man kan skrika rätt ut "JAG VILL HA DIG" utan att behöva tänka på vilka som hör. Nu är jag ju inte kär, det kan jag absolut inte påstå men fan småflirtar på fester gör faktiskt sitt i hjärtat. Man får väl en egoboost eller någonting sånt där. Hypat Blondinbellauttryck.

Satan vad ont det gör när du sårar mig som bara DU kan! (Lasse Lindh)

A lonely september

Kvällen spårade ur när vi skulle lista ut hur vi skulle få med oss alkoholhaltiga drycker på Sabatonkryssningen eftersom man tydligen inte får ta med sig och man får antagligen inte köpa på taxfreen, sant?

Det här är resultatet när det började spåra ur. Vart rånarluvan kom ifrån vettefan, och varför skulle jag ha den på båten? Jaja vi kom nog fram till något bra i alla fall. Nu orkar jag verkligen inte sitta här för jag ska kolla på film och trycka i mig en massa jäkla chips.

HÖRS