Kärleken är inte blind (men ganska närsynt)

En vis människa sa en gång; När hjärtat säger till får hjärnan säga vad den vill.
Och jag, minst av alla, trodde att mitt hjärta skulle börja slå för en sån som Du. När hjärtat rusar släpper man allt annat, det är en fantastisk känsla att dras in i den här virveln än en gång. Människan spelar mindre roll, det kan lika gärna vara en knappt byxmyndig liten grabb på 16 år som en 28-åring med en rätt stort bagage, som att personen redan har barn till exempel. Kärleken är inte blind, men den är ganska närsynt och det är synd.

Det finns en viss mall hur kärleken ska se ut,. Det ska helst inte vara för stor åldersskillnad, och tjejen ska alltid alltid ALLTID vara yngst. Man ska först och främst lyssna på vad ens vänner tycker innan man lyssnar på sitt eget hjärta. ÖVERTALA HENNE/HONOM OM ATT DET ÄR FEL FEL FEL för den personen han/hon faller för är inte någon som passar in i min bild av en perfekt man/kvinna.

Men måste det vara så då? Att det är perfekt? Att alla älskar sin väns pojk-/flickvän? Det är inte så enkelt.. Men ingen känner honom som jag gör. Ingen vet hur han är mot mig.

Och nu är det inte en speciell "han" utan, varenda människa som råkat komma i min väg som gör att hjärtat skuttar extra mycket!

Kärlek ska fan inte behöva ha någon mall. Jag vill följa mitt hjärta och det tänker jag göra, skiter det sig får jag väl skylla mig själv helt enkelt, då kan ni få komma och säga; Vad var det jag sa?
Men om man inte vågar satsa, hur ska man veta då? Man lär sig av sina misstag..

Har man inte spöt i vattnet får man inte napp.