Be still my heart.

... I could not recall a more perfect fall

'cause when I looked up into your eyes

it didn't hurt at all

be still my heart, this could be a brand new start

and it will be clear

if I wake up and you're still here with me

in the morning

Insomnia!

Well well, hostan gör att jag inte kan sova. Eller rättare sagt, jag kan inte ligga ner utan att hosta sönder mig. Undrar ifall det är en biverkning av att INTE röka? Och jag kan ju inte sitta upp och sova? Får väl bli så att jag gör det i alla fall, senare.

Jag fick en ny tidning av min far idag, som tyckte synd om lilla mig som är sjuk. Your Life hette den, och jag måste ju säga att det var en helt fantastisk tidning. Lusläste varje sida och varje rad. Tills jag kom till Mia Skäringers krönika om hennes nya kärlek. Den träffade verkligen SPOT ON och det hade lika gärna kunnat vara jag som skrivit den. Ögonen tårades.

Den handlade om en tjej som gett upp, som har bestämt sig, att aldrig mer släppa in kärlek i sitt liv igen.

Citat; "Och nästa gång kärleken händer är jag en egen människa som vet: Det är jag själv som skall göra mig själv lycklig. Och vi kan flyga bredvid varandra".

Det handlar om en tjej som gång på gång blivit sviken, nerkörd i botten så hårt, tappat tron, tappat hoppet. Och till slut; gett upp! Och bestämt sig för att, enough is enough, nu är det slut med det här. Men som Mia skriver, att man kan inte låta sig själv stå i vägen när kärleken står vid dörren och knackar på. Det går inte att säga "tack, men nej tack", slå igen dörren, bara för att man hade bestämt sig en gång att det var den sista.

Citat; "Jag lärde mig sköta mina egna saker. Jag blev självständig. Det är just då han bryter sig in. Och när han kommer, är han så självklar. Och inga åsikter i världen kan hindra honom. Mitt statement om att vara ensam ekar tomt och innan jag ens vet att jag släppt in honom, medan jag försöker veva med mina rädslor som pinnar på skolgården, fyller han mig med kärlek. Så jag måste ge upp. Acceptera. Falla för honom."

Jag har bestämt mig nu. En gång till tänker jag lyssna på de där extra hjärtslagen, de fjärilar som flyger runt i min mage. Känslan av att jag har bubbelvatten i hela kroppen och att mina knän blir som spaghetti när jag ser honom.

Jag vet inte vart det kommer föra mig, vart det kommer föra, jag tar mig friheten och skriver det här fruktade ordet - oss. Jag vet att jag antagligen skriver för mycket, tänker för mycket, känner för mycket. Att jag ens erkänner detta. Men som Mia skrev; "När han kommer, är han så självklar".

Mina tankar får ett skönt flow på natten, när jag lyssnar på fantastisk musik och alla andras hjärnor är avstängda och min egen får ta mer plats. Ingenting att oroa sig för. Förutom tanken på att det här kan gå åt käpprätt åt helvete. Men om jag inte satsar något, går jag inte in helhjärtat, då kan jag inte heller vinna.

Enough said. Ett försök till att sova nu.

Godnatt!

Ja, lunginflammation.

FUCK!

Nykter + rökfri i ca 10 dagar. NU KÖR VI!!!

Lunginflammation?

Jag känner att jag verkligen skulle behöva ta lite nya egobilder, bara freaka ut och ja, bli brutalt snygg på bild igen! Men eftersom jag har gått och varit förkyld i cirka 2 veckor och det aldrig någonsin går över och jag har fått en massa förkylningsfinnar + att mitt hår bråkar med mig och är slitet så har det inte blivit av. Inte för att det gör något för andra, men jag själv vill känna mig fräsch igen!

Så idag har jag tid hos läkaren 15.00, misstänkt lunginflammation sa den supertrevliga sjuksystern i telefonen. Let's hope not!

Idag var det löning, alla är otroligt glada och uppspelta, men är det verkligen något att vara glad för när pengarna försvinner iväg på diverse räkningar och "skulder" direkt? Jag har slängt in pengar på några sparkonton, betalat av på bilen, försäkring och så vidare. Har även gjort upp en ekonomisk plan för november 2011! Vad sjutton är det för vuxenfasoner kan man ju undra?

Men jag är en sån person som har pengaångest, pengar får mig att må dåligt. En härlig dag här i somras hade jag 23.000 kronor på mitt konto och jag hade ändå ångest och mådde dåligt över det. Varför vet jag inte? Jag skäms för att prata om pengar, kan vara för att det alltid har varit ett laddat ämne här hemma från den tiden då jag gick i skolan och festade/rökte/snusade upp alla mina pengar och vägrade erkänna för mina föräldrar när pengarna tog slut.

Så fort samtalsämnet PENGAR kommer upp, då sluter jag mig själv och går och gömmer mig i mitt rum, bokstavligt talat! Låtsas sova, för att inte behöva prata om det. Eller blir arg. Det är ett ganska konstigt beteende, jag vet! Men jag jobbar ju på det nu.

Så jag har skrivit upp på en lapp allt jag har betalat. Och den planerade ekonomin. Och jag ska visa den för mina föräldrar, berätta om det. Herregud vad det tar hårt i hjärtat att behöva göra det, men det är ett steg mot att bli "frisk" från denna ångest.

Nu är det dags för att faktiskt elda upp lite pengar, med andra ord, en cigg. För att jag är skakig i kroppen efter det här. Som en orgasm, lättnadskänsla.

Och imorgon får jag träffa den personen som rockar min värld! Som får mig att känna så otroligt mycket så jag blir rädd för mig själv och jag förstår absolut inte hur jag kan känna såhär! Men det är fantastiskt, han är min inspirationskälla, han får mig att vilja bli bättre och komma någonstans längre med mitt liv.

Whatever it takes...

... I will stay here with you!

Det springer fortfarande runt en miljon känslor och tankar inom mig. Har haft ännu en fantastisk helg med Honom vid min sida. Vi tar det som det kommer, inga löften, inga krav, men jag hoppas att han vet, att jag inte ska någonstans. Det känns för bra för att vara sant. Är det en dröm, så snälla, jag ber, väck mig inte!

Klart att tankarna skenar iväg, oron finns där att det ska gå åt helvete på något vänster. Men hoppet är ju som sagt det sista som överger en människa.

Lyssnar på en massa smöriga love-songs, och allting relateras till det här inom mig. Eftersom jag är så jäkla virrig just nu så är det svårt att sätta ord på mina tankar, på mina känslor. Så jag ska sluta försöka.

Dags att ta en kopp kaffe, och hosta upp lungorna lite till! Förkylning är så fantastiskt! MEN om man inte har feber eller är döende så ska man jobba ändå! MOT BUNKERN!!

Skin.

försöker förklara, jag försöker berätta

hur du lyfter mig, får en tung kvinna att lätta

försöker sätta ihop fast det inte riktigt går

värmen och kärleken läker mina sår

tack för att du håller i mig när jag ostadigt står

känner du förstår vad jag genomgår

tills vi möts igen sitter jag och räknar dar

du är speciell för mig, helt underbar

hur du rör mig, talar, sättet du ser mig

tack, för alla stunder du ger mig

I wanna wake up with you.

No sleep at all!

Som jag anade så blev gårdagen helt amazing! Betnér var grym och jag låg typ dubbelvikt över stolen av skratt. Sen mötte jag och Bosse upp mr. Hemlig och gick till Pitchers. Bosse gick hem efter en stund, och jag och mr. X drog vidare till Sky Bar. Vi satt vid ett fönster med utsikt över Västerås, en kille spelade romantiska låtar på piano och jag var såååå lycklig som i en film! Vi gled sedan vidare till Bill&Bob innan vi bestämde oss för att gå hem till mig. Jag ville liksom inte släppa honom redan. Många timmars prat, lite sömn, och att sedan vakna upp bredvid honom på morgonkvisten!

Nu är det cirka 4 timmar sedan han var tvungen att åka, med löfte om att komma tillbaka ikväll. Är jag dum i huvudet som har saknat honom varenda sekund sen han åkte?

T.G.I.F!!

Okej, såhär känner jag mig just nu - CRAZZZZZYYY!!!

Det här kan bli en av de bästa fredagarna på väldigt länge! Först ska jag på Magnus Betnér med Bosse-boy (alla borde ha en Bosse i sitt liv, haha) och sen ska jag möta upp en trevlig karl för några öl och en massa skitsnack på Pitchers! Can't wait, har gått och längtat efter den här dagen i en hel vecka nu, har knappt kunnat äta eller sova.

HÖRS DÅ, PUSS!!

Dagisnivå och idioter!

Jag kan inte påstå att jag är den som är mest insatt i politik, jag vill ju som jag sagt förut, ta över Sverige och styra det på mitt egna lilla sätt. Om jag hade fått ta över nu hade jag satt Håkan Juholt på bidrag. Och då menar jag inte bidrag för hans fyrarummare som regeringen betalat för i x antal år och som han har ljugit om. Utan bidrag, som hans parti gillar att slänga ut åt höger och vänster. Existensminimum. Så att han har råd att bo i en sketen etta, och knappt har råd att köpa mat för dagen. Vilket fallet är bland många svenskar.

Snubben har 144 000 kronor i lön varje månad, en fråga, hur i helvete kan inte det räcka för att betala hyran på sin egen lägenhet? Han gråter ut i pressen om hur han "vill göra rätt" för sig. Det är väl klart som fan att du vill Ljugholt! Man vill alltid göra rätt för sig när sanningen kommer ut. Vad det än gäller!!

Thank god för att detta kom fram så kanske de blåa segrar ännu större vid nästa val!

Tänk att människor ens kan tro på människan när han säger att "jag visste inte" fast det har kommit fram att han uppenbarligen visste! Vad är det då mer han inte har koll på? Det vore en mardröm för Sverige om han blev vår stadsminister. Han skulle störta Sverige ner i avgrunden. "Oj, jag visste inte att (valfri grej som han kan säga ifall något skiter sig)".

Att partier även drar sig ur en debatt för att de råkar bli placerade bredvid SD är ju bara dagisnivå. När jag hörde om det ser jag framför mig hur de sitter och tjurar i ett hörn med armarna i kors, tårar i ögonen och skriker "Jag vill inte leeeeka med Jimmie Åkesson!!!"

NÄE MEN VAFAN, har du bra argument, kan du stå för din sak, STÅ FÖR GUDS SKULL KVAR!! Krossa dem med dina argument. Det här är bara löjligt, det är för mycket. Dagisnivån i riksdagen är ju så patetisk så det finns inte. Och de här ska leda vårt land?

Jag är inte troende. Men det kanske är dags att börja be!

Visst finns mirakel!

Det finns så mycket att säga men det kommer inte ut i ord. Det finns antagligen inga ord som kan beskriva det här som jag känner. Lång historia kort. I fredags var det match i Uppsala. Vi kom hem och bestämde oss för att gå ut. Först till Bill & Bob. Jag ville stanna där men inte de andra. Så vi gick till Pitchers. Jag är så otroligt glad att vi gjorde det. Jag älskar ödet, jag älskar slumpen.

Nu känns det som att mitt hjärta kommer explodera snart, det får inte plats i bröstkorgen. Fjärilarna i min mage, ömmande kinder eftersom jag inte kan sluta le. Telefonen har i princip plingat till oavbrutet sen igår. Långa meddelanden, en känsla som inte går att sätta ord på.

Det jag vet är att jag läntar otroligt mycket till helgen. Längtar efter att få prata och glömma bort tiden, att få vara nära dig. Jag är rädd att jag kommer skrämma iväg dig på något sätt, men, GOD DAMN! Man måste våga satsa något. Jag tar det här klivet nu, jag kanske säger för mycket, men min hjärna är virrig, jag vet inte vad jag tänker riktigt, inte klart. Det är som i en dimma allting.

Jag är hungrig för jag kan knappt äta, vänner lyssnar sina öron blodiga. Du är så speciell!

(jag och min fina underbara vän sofia på bilden)