Live it. Feel it. Show it.

Igår var det premiär i hockeyn. Som innan födelsedagen när man var liten, hade jag även denna natt svårt för att sova. Pirret i magen. Upp tidigt och packa väskan sen mot Rocklunda för uppsamling. 2 bussar rullade mot Ljungby. Stämningen var bra, men inte som det brukar.

En del av mig var superglad, en annan satt bara och tänkte på hur jävla fejkade folk är.. Backstabbing och skitsnack är alldeles för vanligt i vårat gäng. Bullshit på Facebook bland annat. Fruktansvärt irriterande ibland.

Väl framme i Ljungby var humöret på topp. Vi fick kvittorullar att kasta ut när lamporna tändes. Stod utanför "arenan" och rökte med Sofia och några grabbar när de s.k. "Troja Elite" kom knallandes från byn. De härjade och skrek. De var cirka 20 pers. Fjuniga småpojkar. Hade de inte ens råd med halsdukar? Eller de kanske lekte "casual". I vilket fall som helst mötte vi dem vid ingången, jag kunde inte hjälpa att börja skratta åt dem. Åt "arenan", hallen, (ladan)??

Det var patetiskt från början till slut. Fick "fulfingret" av en gammal gubbe. VÄX UPP! Patetiska nolla. Upp på läktaren och började härja, innan det ens var nersläpp hade folk lubbat över till Trojas "klack". De underbara vakterna som var superduktiga på sitt jobb (jag är inte alls ironisk... eller?) avstyrde det så fint. Och sa åt mig att vårda språket, FÖRSTA misstaget! Säg aldrig åt mig vad jag ska göra.

Sen skulle jag kissa, det var ju en stund kvar tills nedsläpp. Andra misstaget; EN jävla toalett på cirka 150 Västeråssupportrar. Fick dock glida förbi en grind och kissa på några andras toalett (tack, snäll vakt där i alla fall).

Matchen startade och vi vann stort på läktaren. Matchen slutade 1-4, vinst för våra älskade! Jag var så förbannat lycklig så jag hade kunnat börja störtgråta där på platsen. Hes i halsen och allmänt paj idag.

1:a periodpausen. Som vanligt ute på landet finns det inga toaletter, så det var bara att kissa bakom ishallen. Av någon anledning sa polisen att det var ok men ändå ryktas det om att någon fick böter?

2:a periodpausen. Blev det fight. Tydligen. Jag hängde inte med men såg att folk lubbade och kom tillbaka blodiga och lite slagna av batongen. Blev nästan stoppad av en vakt när jag skulle kissa utomhus igen. Sjögga fick inte följa med och vakta för det kunde bli fight. Hmm. Löjligt? Till slut fick han följa med i alla fall.

Hemresan blev en trött historia. Eller var det bara jag? Först skulle alla ut och fira, när vi kom hem försvann folket åt höger och vänster och jag tog en taxi hem.

Premiärmatchen avklarad. Blåmärken lite här och var. Vakter och polisernas insats var under all kritik. Gulsvarts insats på läktare och is var fantastisk.

Nästa resa blir mot Malmö. Känns skönt att hockeyn är igång nu. Jag känner redan ett lugn i kropp och sinne.

Allting är gulsvart dag som natt

I am the one and only

Oh jeeees.... Jag är totalt slut idag. Igår var det kaos på jobbet. Vissa saker fattades till rören i tisdags, så vi kunde inte jobba på leveransen. Så, igår var det en jävla massa rör som skulle göras. Skulle vi köra skiten ur oss och sluta 23.00 som vi skulle, eller köra i normalt tempo och jobba över? Hmm. Det fick bli "köra skiten ur oss". Så det gjorde vi. Jag och Tomas tog slutmonten. Vi körde på utav helvete och snittade över 100 rör i timmen (vilket är jävligt bra). Tills vi helt plötsligt inte hade några rör, eftersom de inte var körda vid tidigare stationer. Paniken att börja provtrycka rör strax innan 22.00 och veta att vi har cirka en timme på oss att göra klart. Men, eftersom vi är så JÄVLA bra, så klarade vi av det. Virrigt inlägg för folk som inte förstår, men jag är så jäkla slut. Känns som att vi jobbade dubbla pass ändå, eftersom vi körde på så hårt.

Hur fasiken ska jag hitta orken till att köra en kvällspass till? Jag är i alla fall brutalt nöjd med att vi fixade leveransen. Det var helt fel dag att lägga en fotbollsmatch på eftersom två pers i vårt team försvann då. Och två pers var sjuka. Men Mange hjälpte oss, så.. Det var skitbra. Äeeh.

Dusch på det här, sen är man väl fit for fight igen. Snart helg. Snart mot Ljungby!!!

Jag är hellre blind

... än ser mitt liv utan dig

I am your shit

you should be ashamed of what you have eaten

baby was a black sheep
baby was a whore
baby's gotten big
and baby's getting bigger

Även om ni gillar det eller inte så är alla en produkt av vad som har påverkat en genom livet. Precis som de bränslerör som jag tillverkar på jobbet (även om det är en dålig liknelse så är det inte desto mindre en liknelse...) rören går igenom olika processer. Många olika stationer innan det är en färdig produkt. Från första stationen till sista förändras utseendet och egenskaperna om vad det kan göra. Precis som oss människor. Rören går igenom olika stationer, med olika människor som gör något med röret. Påverkar det på något sätt. Precis som med oss människor.

Vare sig ni gillar det eller inte, så har allt här i livet påverkat oss. Negativa saker och positiva saker. Personer som kände mig som yngre säger att jag har förändrats. Det är klart. Ni har också förändras men på andra sätt. Om ni tycker att jag är gapig är det för att ni aldrig lät mig höras, så jag var tvungen att höja rösten. Och kan ni inte ta mig för den jag har blivit kan ni aldrig förvänta er att någon kommer ta er för den ni är. Jag är en produkt av saker som har hänt i mitt liv. Jag står för det, jag står för den jag är, och passar det inte, näe men då är det inte mig det är synd om, det är inte jag som ska ändra mig. Det är andra som ska öppna sina ögon, och ta människor för vilka de är. Inte vilka de har varit eller kommer bli. Lev i nuet.

Det finns ingen bättre känsla än att vara sig själv i alla lägen, vad det än gäller. Att vara arg när jag är arg, att gråta när jag är ledsen, eller att psykasgarva för mig själv när jag är glad. Det kan vara det skönaste som finns.

"Att gråta är att visa sig svag" sa några. Jag säger att;

"Att gråta är att vara tillräckligt stark för att kunna visa sig svag"

Oh yeah, great, if you're so good

explain the shitstains on your face!?

Gives you hell

And truth be told, I miss you

And truth be told, I'm lying

When you see my face, hope it gives you hell

When you walk my way, hope it gives you hell

If you find a man thats worth a damn

and treats you well, then he's a fool

you're just aswell, hope it gives you hell

Breathe me

I have done it again

I have been here many times before

Hurt myself again today

and the worst part is, there's no one else to blame

"Hon satt vid vattnet, som så många gånger förut. Blickade ut över lysena på de små öarna runt omkring. Satt det lyckliga människor där? Satt de och pratade om livet, om sina planer, om lyckan? hade de funnit sin plats i kärlekens land? Hon tänkte och tänkte.. Tills hon nästan fick huvudvärk. Varför omgav hon sig med så falska personer? Vart fanns de riktiga vännerna? Vart tog de vägen efter alla minnen man delat? Vissa personer kanske var menade att endast vara ett fint minne i någonstans långt inne i hjärnan. Som kunde väckas till liv med rätt låt, rätt doft, rätt plats.. Men de lyckliga... Var de verkligen så lyckliga? Eller var de lika falska som personerna i hennes omgivning. Fejkade leenden med påsar under ögonen efter allt gråt. Fake it 'til you make it, är det det som gäller?

Hon önskar att det kunde vara som på film, att någon kände av att hon satt där vid vattnet. Att någon kom dit, och kanske inte pratade men bara kom dit och sa: Du är aldrig ensam.
Hon önskar att folk skulle sluta spela spel, sluta låtsas. Hon var sig själv, på gott och ont, det var väl kanske därför hon satt där ensam just denna kvällen. Att såra människor medvetet eller omedvetet. Men hon har alltid sagt sanningen, there's no time for lies.

Kylan började krypa sig på, och tröttheten. Hon kollade på klockan och insåg att hon hade suttit där alldeles för länge. Hon gav upp hoppet om att någon skulle komma och säga de orden. Du är aldrig ensam. Hon drog igång en låt på telefonen, en låt till skulle hon kunna sitta där. Det blev slumpat. En låt som väckte minnen.. Minnen av en fantastisk sommarkväll. Då hon var så extremt lycklig. Hon tänkte till, på sin familj. På de vänner hon faktiskt hade kvar. De som alltid ryckte upp henne när hon föll.

Så hon reste sig, och gick hemåt. Hemma lyste det en lampa som sa; Välkommen hem. Och hon gick och la sig med ett stort leende på läpparna."

Mercy kill

Tell it to my face, stab me while you can

you rip my heart open and so we crash-land again

Stumbling forward, just a heart of gold

and a fist of glass

and so on it goes, the sharpest tool kills the fainthearted fool

Just blame it all on me, would be better off being a dead man

Lay it all on me, destroy me while you still can

Not so long ago it backfired and you ran

in search of higher love and a new beginning

now your still dwelling on the past

I'm telling you;

"Come on, I would still take a bullet for you..."