Enclave

the only thing worth to treasure

are the people that actually care

Firework

Fan jag är verkligen på topp nu! Det känns helt jävla fantastiskt. Solen skiner, jag lyssnar på Firework med Katy Perry, så sjukt jäkla bra! En riktig pepplåt faktiskt. Har haft en sjukt rolig helg med mitt älskade hockeyfolk!

I fredags bjöd min familj Mikel på middag, sen åkte vi på tequilaparty hemma hos Joppe och Danne (tågkrasch). Hade träffat dem tidigare på min 2a arbetsintervju på fredagen. Där var Runken, Hammarn, Fredda, Kim, Tom och så vidare. Sen kom min babe Sofia också då spårade vi. Tequilashots och så vidare och så vidare. Hade skapligt ont i huvudet när jag vaknade upp på lördagen men det var bara att gå på't igen för vi skulle rulla mot Leksand!

Bussresan dit spårade ur lite grann, det spårade ännu värre i Leksand och jag är blåslagen lite överallt, fick smeknamnet Bulan av en av vakterna. Det blev lite hets inne på puben men NEJ jag blev inte slagen, jag ramlade och fick blåmärken! Sov nog en snabbis på vägen hem sen var det bara att åka raka vägen ner på Billan där man träffade underbart folk, Separn och Melinda bland annat. Och älskade vännen Skägge!! Fantastisk kväll även fast jag var toktrött.

Väntar på besked från jobben ifall det blir något eller inte, håll tummarna för mig för det kändes i alla fall sjukt bra!

Efter Wallander igår kväll så kom Tabben och David hit och sa hej, men jag var för sliten så det blev bara ett snabbt hej, får se om jag träffar dem igen efter hockeyn ikväll!

Two colors, one love!

I stood with my brothers and awaited flood

and we were one flesh

one breath

one life

one blood

I would take all your suffering

it would do any good

because we are;

one flesh

one breath

one life

one blood

In years to come

I want to take the bullet,

the one aimed straight for your heart

I want to meet the wolves halfway

and let them tear me apart

I want to lay on the tracks,

feel hot steel screaming at me,

expose the bones on my back,

let me show you what I mean

I need you more than I'll ever know

until I stop breathing,

my lungs will take you for granted

Here comes the bride...

Jag kikade nyss på ett program på TLC som hette "Say YES to the dress". Man fick följa några kvinnor som letade efter den perfekta bröllopsklänningen, alla satt och pratade om att de hade planerat sitt bröllop och drömt om det sen de var små. Jag började tänka lite, är jag den enda tjejen som inte tänkt på något sånt?

Eller... Lite har man väl tänkt men jag har aldrig haft det som en stor dröm och ett mål. Jag har inte någon bild av drömklänningen i huvudet, jag har inga krav på ett storslaget bröllop med lyxmat. Jag har inga krav på en stor fet diamantring, den ska väl försjutton vara praktiskt också?

Ungefär såhär långt har jag tänkt: Jag vill ha en ring i vitt guld. Jag vill hålla maten enkel, finns den NÅGON som faktiskt gillar typ rysk kaviar? Jag vill ha massor av Heinekenflaskor, vin är äckligt. Jag vill inte sitta i en obekväm klänning på en stel middag med folk som man egentligen inte tycker om bara för att man "ska" bjuda dem. Och jag vill ha säckpipor.

Visst. Jag vill gifta mig, tror jag. Med en person som jag kan tänka mig stå ut med resten av livet, med en person som kan tänka sig att stå ut med MIG resten av livet. Man tänker nog inte riktigt på bröllop förrän man hittar DEN personen. Och den personen har jag inte hittat än. Men jag vill verkligen, men det är som jag alltid har sagt: När du letar efter kärleken finns den inte någonstans, slutar du leta så kommer kärleken till dig av sig självt.

Man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan. Gå inte på skiten i romantiska filmer, det är FILM, sånt händer inte på riktigt. Eller, det har inte hänt mig. Det är två saker som hänt mig som är riktigt filmromantiska. Den ena var när jag var cirka 15 år och jag fick blombud med 3 stycken en meters rosor, själva blomman var ungefär lika stor som en knytnäve och luktade hallon, och ett kort där det stod "Ord kan inte förklara hur mycket jag älskar dig, men kanske kan en blomma det". Supergulligt.
Och den andra när Crille bjöd ut mig på en dejt efter en av våra pauser. Han kom med blommor och bjöd ut mig på middag. Sånt får ju ens hjärta att smälta!

Ja herregud, vad skulle jag inte göra för att få vara riktigt kär igen, och träffa någon som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att stå ut med resten av livet...

Sometimes you win

Från en riktig skitdag igår till en hittills bra dag idag. Igår kväll sökte jag fem olika jobb och kände mig jätteduktig eftersom jag inte hört något mer från Adecco.

Gick upp tidigt imorse, körde min mor till jobbet och klockan 08.00 åkte jag för att hämta min storasyster. In på gymmet, köttade på löpbandet (gick fort, jag springer bara när jag blir jagad...) sen på lite maskiner och situps (gissar på träningsvärk).
Hem och duschade sen hämtade jag mor på jobbet och vi åkte mot Hälla. Då ringde telefonen. Så på fredag 10.00 får ni alla hållar tummarna för mig för då ska jag på jobbintervju!
När vi var på väg hem från Hälla ringde syster och tipsade om ett annat jobb, HEMLIGT än så länge för jag vill inte att någon ska sno det (evil...)

Sen åkte vi ner på stan, tutade på Helena och Eva-Marie och de såg ut som två frågetecken när de vinkade. Gick till Arbetsförmedlingen och lämnade in mitt försäkringspapper så jag får pengar. Sen gick vi till Tele2 där jag fixade sms-paket till telefonen så att jag kanske inte får så äckligt höga räkningar!

Ja, så idag är en bra dag hittills. Och det är många timmar kvar, håller tummarna för att resten av dagen blir lika bra.

Jag, syster och Helena på översta bilden! LOVE U Y

Angående att må dåligt

För att göra det enkelt för mig. Eller för att helt enkelt skriva av mig bara..

Jag mår inte bra. Psykiskt. Nu kanske nån tänker "Haha Linda nej det vet vi väl att du är dum i huvudet". Men ja jag är ju faktiskt lite dum i huvudet på ett bra sätt så fine, skratta bäst ni vill åt mig, lite roligt är det faktiskt.

Alla säger: Ta tag i ditt liv, skicka jobbansökningar till ALLT, även som hjärnkirurg fast du inte kan operera hjärnor. Det funkar inte så. Jag sitter just nu och söker jobb faktiskt. Spontan ansökan till H&Ms lager. Värdetransportsförare. Och så vidare. Var ju på Adecco, de ringde om ett jobb i Skultuna som jag är intresserad av. Men har inte hört något vidare. Har skrivit in mig på Proffice och ska ringa upp dem imorgon antagligen. Jag försöker, men bakslag efter bakslag gör att man inte orkar hur mycket som helst. Jag känner mig oönskad. Och att folk tror att jag gillar att gå hemma, bara glida och så vidare. Det gör jag inte. Jag kan skämta och säga "jag glider, haha". Men jag mår fruktansvärt dåligt över det. Jag känner mig som en idiot faktiskt. En sån som inte kan få jobb, eller i alla fall inte behålla det.

Att jag mår såhär gör även att jag kan bli ledsen över småsaker. Som en dum kommentar som gör att jag börjar gråta. Jag har glömt bort hur man litar på folk. Jag skrev ju om Örebro i mitt förra inlägg. Anledningen till att jag inte berättade för någon innan att jag skulle till Örebro var att jag inte var säker på att Sjögga inte skämtade med mig. Det var först när han hämtade mig som jag verkligen förstod att det var på riktigt, att han inte bara hade jävlats med mig..

Jag kommer fan ingen vart med det här inlägget eller någonting annat. Så nu slutar jag skriva.

Punkt.

Västerås

En tradition

En vilja

En stolthet

Tänk att kärleken till ett lag kan vara så stor. Att folk inte kan förstå det. Men jag är glad att jag har mina likasinnade! Den senaste resan jag var iväg på var Örebro borta i fredags (14/1).

Mikel skulle hämta mig vid halv sex så vi hade bra med tid på oss. Tjugo i ringde han och konstaterade att vi hade problem. Bilen ville inte starta, av den enkla anledningen att han hade glömt kupélampan igång sen måndagen. Fantastiskt bra. Klockan sex ringde han igen, bilen hade ännu inte gått igång så vi fick låna Skogis heroinsläde (BMW, fantastiskt bra idé när det är halt ute, bakhjulsdriven)

Kvart över sex hämtade han upp mig på Skälby. Sen raka vägen mot Örebro, nådde 160 km/h men valde att trappa av på tempot på grund av halkan. När vi väl kommer in i Örebro var klockan cirka 18.59. En minut kvar till nedsläpp. Och Mikel missade avfarten. Upp på nästa och vända, sen tillbaka men då missade vi avfarten igen! Till råga på allt så höll jag på att kissa på mig, otroligt smärtsamt. Kom ÄNTLIGEN fram till hallen, gick och kissade sen upp till våra människor på läktaren när det var cirka 4 minuter kvar av första perioden.

Det blev tyvärr en förlust, men vi rörde oss hem till Västerås och tog nån öl innan det var dags att åka hem och sova. Tackar Mikel som bjöd mig på denna roliga resa, det är sånt man minns!

Över till annat.

Imorgon ska jag på möte med Adecco. Idag har jag ringt en person på Ica för fortsatta diskussioner angående jobb där. Jag har även ringt två personer på Arbetsförmedlingen och pratat lite grann. Registrerat mig på Proffice, ska fixa lite till innan jag lokaliserar nummer till den som rekryterar till Ica lagret. Jag känner mig stolt över mig själv, synd att det finns de som inte blir glada.

One day

sometimes I lay under the moon
and thank God I'm breathing
then I pray - don't take me soon
cause I am here for a reason

Nostalgia Locomotive

I'm looking through my red box of memories

Faded I'm sure, but love seems to stick in my veins you know...

Eftersom vi ska flytta ifrån huset i mitten på mars så håller vi (familjen) på att gå igenom saker, vad som ska slängas och vad som ska vara kvar. Igår gick jag igenom en massa skivor som ligger i datarummet. Helt plötsligt såg jag en skiva med texten "Bilder från stora datorn". Stoppade in den i datorn och det första som kom upp var bilder från 2006, jag tänkte: Jaha det var de här bilderna igen.

Men efter lite laddning så stod det "Sommaren 2005" och mitt hjärta tog ett glädjeskutt. Inte så litet heller. Klickade upp den mappen och det var i princip BARA bilder från tiderna med Kim, Charlie och Daniel! De här uppe är från vår första kryssning tillsammans när jag och Daniel var tillsammans och jättekära. Blev nästan pirrig i magen för att jag återupplevde många minnen på en kort stund. Helt underbart att hitta de bilderna eftersom jag trodde de var borta för alltid. Det ska finnas en skiva till men den har jag tyvärr inte hittat än.

Helt fantastiskt underbart att hitta skivorna. Och då kom jag på att jag och Daniel faktiskt umgicks i somras. Några timmar under Power Meet, jag gick hela vägen från jobbet ute på Hacksta för att möta upp honom vid Lögarängen!
Det var en riktigt underbar kväll och allt var i princip som förut, förutom det där med kärleken då eftersom han har flickvän och jag hade Fröjd då. Men fan vad roligt det var att se honom igen, hoppas på att vi kommer ses nåt mer när han kommer tillbaka till Västerås!

come on, I would still take a bullet for you

Tillsammans är ett sätt att finnas till

Om du vill så vill jag gärna

Jag vill gärna om du vill

Är man ensam är man ingen

Men tillsammans är ett sätt att finnas till

Om du vill så vill jag gärna

Jag vill gärna om du vill

Är man ensam är man ingen

Men att älska är ett sätt att finnas till

Lill Lindfors - Tillsammans är ett sätt att finnas till. Den är så fin men samtidigt så jäkla sorglig. Jag har haft en riktigt skön helg nere i Skåne men nu har jag nästan abstinens för jag saknar det så mycket, jag skulle lätt kunna tänka mig att bo där nere. Men samtidigt kan jag inte lämna Västerås. Så.. Jag får snällt bo kvar här, haha.

Igår var jag på safari med Nislas och Mikel. Ikväll är det dags att ta emot Leksand i Rocklunda! Pepp pepp pepp

Better of two evils

I'll step on you on my way up

I'll step on you on my way down

Haters call me bitch, call me faggot

Call me whitey, but I am something you can never be

Första inlägget för i år. Idag fyller min älskling år. Marilyn Manson alltså! Hela 42 år men det spelar ingen roll, still going strong. Snön vräker fortfarande ner. Och imorgon styr jag, mamma och pappa bilen ner mot Malmö, möter upp mina likasinnade där på fredag för att krossa Malmö förhoppningsvis.

Jag är fan inte sugen på att skriva nu egentligen. Men ja, idag fyller i alla fall Manson år, och Ryttinge, congratulations