Underbart är bara förnamnet.. När man ser på en människa och inser att man är så djävulskt kär och lycklig!

Pratade nyss i telefon med min underbara karl som ringde från Kina... Kan inte fatta att det så efterlängtade onsdagen snart är här!!! Imorgon ska jag städa som en dåre och förbereda middagen vi ska äta på onsdag. Jag ska laga mat åt en kille!! Hemmafru... Mitt hjärta slår i hundra miljarder slag i minuten, som du sa, man behöver inte komma hem med presenter, jag vill inte något annat än att bara ha dig här. Materiella ting är inte Värda ett skit. Jag räknar timmarna baby!

Jag var så brutalt trött i lördags, började jobba 05.00 så klockan var ställd på 03.30. Försökte verkligen sova men det var rätt så stört omöjligt när jag fick ett telefonsamtal hela vägen från Kina vid halv ett. Men herregud, det var så värt det! Kom hem efter jobbet och toksomnade en stund innan det var dags att styra upp sig. Malin var här och fixade frisyren på mig, alltså ja, jag var sjukt nöjd med hur jag såg ut men helvete vad otaggad jag var!!

Jaja... Sitter ensam i soffan, halvnaken och kollar på skitprogram på tv. För det kan man göra när man bor själv. När jag vaknade imorse trodde jag att det var onsdag, jag ÖNSKAR att det vore onsdag. Tänkte bli mästerkock tills dess, eller i alla fall göra ett försök och det är bättre än ingenting alls. På torsdag står nog fiske på schemat om vädret tillåter, eller vi kanske ligger i sängen och bara pratar hela dagen? Jag vet inte än och mig spelar det ingen roll, ska bara bli så djävulskt underbart att ha hem honom igen.

Vem hade kunnat anat detta?

Safe in here from all the stupid questions;
Hey, did you get some? Man, that is so dumb!
Stay quiet, stay near, stay close, the can't hear..
So we can get some..

I miss you

AAAAAHRGGG jag sliter håret av mig snart i frustration. Min kropp och mitt hjärta skriker efter dig! Men snart är det onsdag... Kan vi säga. Hoppas. Sängen är så kall, lyssnar på melodin till TR flera gånger per dag, "you're so cool", och kan inte sluta längta, kanske nån enstaka minut på jobbet då jag har fullt upp. Tandborstmuggen ekar när bara min tandborste står där..
Jag känner mig löjlig, patetisk och då har jag ändå inte skrivit ur mig en bråkdel av vad jag känner. Men jag vet att du vet att jag saknar dig, ord är överflödiga för det finns inget som kan beskriva.

Känslan som uppstår när man bara VET. Ingen som står och sliter åt något håll, utan man möts båda två och förenas i något gemensamt. Man bara tar det för vad det är. Rent och så vackert. Så givet, ingen tvekan.

vi skippar snacket, vi bara vet vad vi vill

det känns nästan överflödigt att använda rösten, okej

fyfan vad sjukt att man kan känna sån passion

vi åt och drack och skrattade och vi kom ihop

som bästa vänner som har tagit det till nästa level

där vi bara hoppas, men får se vad som händer

Tre små ord

Det har varit kasst med uppdateringar från min sida men de senaste tre veckorna har det varit fullt upp med renovering av MIN lägenhet. Har fanimig gjort allt med extremt mycket hjälp från min familj och Henke. Kan inte tacka dem nog för att jag har ett fint hem. För hem, det har det känts som sen första dagen jag klev innanför dörrarna när jag fick nyckeln. Mamma frågade; Hur kändes det? Nä.. Det var inget speciellt. Jag var ju hemma.


Mer hemma än vad lägenheten nere på stan någonsin var, även fast jag älskar att bo med mina föräldrar. Nu har lilla fågelungen lämnat boet. Dock har jag ju bott hemifrån varannan vecka ett bra tag nu så det känns inte speciellt annorlunda. 
Jag vill dock inte tänka efter för mycket. Säga hejdå, vara sentimental. För då skulle jag bara gråta. Mina föräldrar är mina bästa vänner och jag skulle vilja bo med dem! Men ändå inte. Jag har tur som har systra mi vägg i vägg i alla fall. 


Mycket som vill bli sagt, lite som kommer ur. Vill tacka mina föräldrar för dessa drygt 23 år jag har fått bo där. Men nu börjar livet. Det riktiga. Fast först en seg väntan på att en grej ska vara över.. Det måste gå bra.


... för jag älskar dig