Whoopsidaisy här var det ett tag sen man skrev. Det känns väl kanske som att jag inte riktigt har haft någon anledning innan men nu när jag är rätt så upprörd och min kärlek har lämnat landet med min far och jag ej kan prata med honom så känns bloggen som ett bra alternativ. Och förhoppningsvis kommer detta även att nå ut till de personer som det berör.

Inga namn nämnda. Det behövs inte. För just nu känns det som att jag drar er alla över en kam. Idag har jag och Henke varit tillsammans officiellt i 5 månader. Träffats i nästan 9 månader. För ett halvår sen flyttade jag in i min lägenhet efter att ha renoverat den i tre veckor. Jag har en fast anställning, ett heltidsjobb. Jag börjar antingen 06.00 eller 14.00. När jag börjar jobba klockan sex så går jag upp halv fem. När jag kommer hem efter ett eftermiddagspass kommer jag hem vid 23.30. Jag städar, diskar, lagar mat och försöker tillbringa tid med den som betyder mest för mig, inklusive min familj då, Henke alltså. Har räknat ut att vi ses UNGEFÄR 4 timmar per dag. En vardag.
Är det då så jäkla underligt att jag gärna tillbringar mina helger med honom framför en film, myser osv?

Att jag inte alltid är party och highlife som jag var innan. Då jag bodde med mina föräldrar och använde krökandet som en ursäkt för att slippa sitta och se nyheterna med dem en lördagskväll?

Men nu då.. När jag försöker få tag på Er, när jag skriver, är taggad, vill ses, (det är inte första gången jag skriver), då får jag inget svar? fast ni skulle vara vid min sida i vått och torrt, genom allt, stötta mig, vara glada för mig?

Fan vad jag blir trött på falska människor. För jag vet vart jag står, alltid! Jag behöver inte supa för att kunna umgås men ungefär så tänker ju många.

Så nu sitter jag här. Peppad, partyfixad,s dricker öl framför fredagsfilmen på 3an, det enda som går genom min hjärna nu är FÖR DET FÖRSTA; jag saknar min bästa vän Henke för han skulle kunna göra mig på så jävla bra humör just nu.
För det andra; Marit Bergmans låtslinga - I have no party to go to, and no friends in this town.

Tack för mig, nu ska jag supa mig redlös och hoppas på att sova gott sen.

Seme2012

Blä. Jag är sjuk. Ligger halvdöendes i soffan och allt bara snurrar. Känns bra när det är kaos på jobbet denna vecka, FÖRLÅT TEAMET!!

Har haft en fantastisk semester, jag och Henke bestämde oss för att dra en liten roadtrip, så vi köpte oss ett tält, tankade beemern full och drog söderut. Den första natten slog vi upp tältet i en liten byhåla som heter Vollsjö, några mil utanför Ystad. Trodde absolut inte att vi skulle överleva natten då det var så djävulskt kallt. Klev upp på morgonen och åkte resten av biten till Ystad för vi tänkte ta färjan över till Bornholm. Det visade sig att det kostade över 2000 kronor att ta med sig bilen, plus att vi då skulle campa på riktiga campingar då de inte har allemansrätt på den ön.
Bestämde oss dock för att ta en dagstur där dagen efter istället, så vi tog bilen och hittade några små sjöar där vi satte oss hela dagen och fiskade. Ville inte frysa pitten av oss så vi tog in på hotell över natten.
Bornholm var amazing, så jävla vackert och det var synd att vi inte stannade längre. Kom tillbaka till Ystad sent på kvällen och så styrde vi iväg mot Helsingborg och Råå Camping. Tyvärr så var incheckningen stängd när vi kom så vi fick tillbringa natten i bilen, fantastiskt bekvämt! Henke var lite bitter och ville egentligen inte campa, men dagen efter fick vi en grym plats, grymt väder och allt var bara super. Stannade i två nätter, blev bajsad på av en fiskmås två gånger, fiskade torsk och hade allmänt gött.

Efter det bestämde vi oss för att åka till Halmstad för att se Tylösand. Henke har en faster där och lyckades hitta tillbaka till henne, trots att han inte hade varit där på över 10 år. Konstigt nog så när vi gled in på parkeringen där så stod hans far, plastmamma och faster där och skulle precis åka iväg och handla! Vi tog en fika och bestämde oss för att grilla vid havet senare på dagen. Vi åkte till Tylösand och slog ihjäl några timmar i en sandbunker innan vi tog oss till det fina stället vid havet, Grötvik.

Efter några trevliga timmar bestämde vi oss för att slå upp tältet där i skogen vid grillplatsen, så när vi vaknade på morgonen klev vi ut ur tältet, sträckte på oss, såg havet och bestämde oss för att ta ett morgondopp innan det var dags att åka hem.

En grym semester med min älskade kille, och vi kunde inte haft mer tur med vädret!

Är jag en dålig tjej?

... eller kvinna då. Jag kollade på programmet Wife Swap idag (jag har semester, det regnade, JA jag häckade i soffan en stund). Den ena frun var som sin makes slav. Eller tv vinklade det så kanske. Hon gick upp med honom på morgonen, lagade frukost, vinkade honom adjö, tog upp sonen och skickade honom till skolan och satte sedan igång med att städa där hemma (hon var hemmafru, likaså den andra kvinnan som jag ska berätta om strax). När mannen kom hem hade hon tappat upp ett bad, lagat mat och gjort sig fin och de gick upp på rummet i en timme för lite "egentid". Mellan 20.30 - 20.50 "låtsasboxades" pappan och sonen. Varenda dag. 19.30 - 20.00 hade de "speltid" då de spelade sällskapsspel.

Den andra kvinnan då? Hon hade tre barn med en man som jobbar och sliter varje dag. När han kommer hem ligger hon kvar på soffan och skriker om när maten ska vara klar. Så han går från ett jobb, till ett annat där hemma, hemmet såg ut som en svinstia och mamman bara låg på soffan och lyfte inte ett finger. Hon visade inte ens någon som helst uppskattning gentemot mannen som tog hand om precis allting, inte bara att fixa en inkomst åt dem, utan även hemmet.

Nu till min fundering. Okej, jag tyckte inte att någon av kvinnorna verkade speciellt intelligenta eller något sånt, men det måste ju finnas någon form av balans mellan de bådas olika men ändå lika liv?

Jaja, funderingen. Är jag en dålig kvinna/tjej som älskar att ha det rent och snyggt här hemma tills min kille kommer hem från jobbet? Att jag, vissa dagar, snyggar till mig lite extra tills han kommer hem, tränger bort vissa tjuriga saker från dagen och hälsar honom välkommen med ett leende?

Anledningen till detta är väl att vi jobbar så olika tider. Om jag nu kommer hem klockan 14.30 från jobbet, varför skulle jag då INTE ta hand om disken, städning och matlagning? (även fast det sistnämnda är något vi oftast gör tillsammans när han kommer hem, vad klockan än är). Bör även tilläggas att när jag kommer hem efter att ha varit den som lämnar lyan först på morgonen, så är det alltid bäddat och undanplockat från när jag åt frukost.

Varför ska man vänta på den andra med att städa, diska eller bara göra annat som MÅSTE göras bara för att det ska vara "jämställt"? När det är så, att man börjar tävla om vem som har gjort mest, det är då smågnabbet börjar och det går oftast käpprätt åt h-vete. Varför inte då göra som jag, och plocka undan, ha det snyggt och bara fokusera på att ha det mysigt, trevligt och roligt den stunden som man är med varandra? Utan att tjafsa om disken och städningen. Eller att jag ska tjafsa om att han kommer hem sent ibland.

Människor måste börja tänka på att man faktiskt tillbringar en jävligt stor del av sin tid på jobbet, en stor del av tiden sover man. Ni kanske får fyra-fem timmar tillsammans under en dag. Beror förstås på arbetstiderna man har, men på ett ungefär!
Varför satsar inte folk mer på att den lilla tiden ska bli kvalitetstid, inte tjafstid till exempel.

Gör det mig till en dålig kvinna (jag menar, feminister kommer väl gå i taket) för att jag vill ha det lugnt på torpet de få timmar jag får tillsammans med min älskade varje dag?

loml

Okej okej. Jag har varit kass på att uppdatera. Men det kan bero på fler saker. Att jag är totalt slutkörd efter jobbet varenda dag, och den lilla energi jag har använder jag till att städa, laga mat, organisera och hångla med min karl.

Ja hoppsan, mycket har hänt sen sist ja!

- Jag har flyttat hemifrån (kanske nämnt det innan...)
- Allt som kunde ha gått åt helvete gick bra
- Jag är officiellt tillsammans med Henke!
- Jag har varit på Metaltown & sett Manson
- Jag har sett Takida!!!!!
- Haft en härlig midsommarafton

Ehmm... Ja .. Vart var jag nu? Städning! Neeej. Det har jag fått nog av för idag. Hjärnan snurrar pga alla kemikalier jag har andats in. Dagen tillbringades med H i Uppsala pga personliga anlägenheter som inte alla behöver veta om. Men vi har haft det mysigt trots allt!

Jag är så makalöst kär. Det tog ett tag att våga släppa det gamla och släppa in det nya. Vi springer genom livet, sida vid sida. För mig är du livet! Du är den vackraste jag mött, inte tuff och kall och hård som andra, du har väckt opp det jag trott var dött, och när jag har dig, när du tar mig, min hungrande kropp får frid, bortom all rum & tid!

Det är virrigt nu. Men jag skyller på kemikalierna. Jag tror jag måste komma in i ett blogg-flow igen. Inte för någon annans skull, utan mest för att få skriva av mig då och då. Det är ju lite av min grej egentligen.

Underbart är bara förnamnet.. När man ser på en människa och inser att man är så djävulskt kär och lycklig!

Pratade nyss i telefon med min underbara karl som ringde från Kina... Kan inte fatta att det så efterlängtade onsdagen snart är här!!! Imorgon ska jag städa som en dåre och förbereda middagen vi ska äta på onsdag. Jag ska laga mat åt en kille!! Hemmafru... Mitt hjärta slår i hundra miljarder slag i minuten, som du sa, man behöver inte komma hem med presenter, jag vill inte något annat än att bara ha dig här. Materiella ting är inte Värda ett skit. Jag räknar timmarna baby!

Jag var så brutalt trött i lördags, började jobba 05.00 så klockan var ställd på 03.30. Försökte verkligen sova men det var rätt så stört omöjligt när jag fick ett telefonsamtal hela vägen från Kina vid halv ett. Men herregud, det var så värt det! Kom hem efter jobbet och toksomnade en stund innan det var dags att styra upp sig. Malin var här och fixade frisyren på mig, alltså ja, jag var sjukt nöjd med hur jag såg ut men helvete vad otaggad jag var!!

Jaja... Sitter ensam i soffan, halvnaken och kollar på skitprogram på tv. För det kan man göra när man bor själv. När jag vaknade imorse trodde jag att det var onsdag, jag ÖNSKAR att det vore onsdag. Tänkte bli mästerkock tills dess, eller i alla fall göra ett försök och det är bättre än ingenting alls. På torsdag står nog fiske på schemat om vädret tillåter, eller vi kanske ligger i sängen och bara pratar hela dagen? Jag vet inte än och mig spelar det ingen roll, ska bara bli så djävulskt underbart att ha hem honom igen.

Vem hade kunnat anat detta?

Safe in here from all the stupid questions;
Hey, did you get some? Man, that is so dumb!
Stay quiet, stay near, stay close, the can't hear..
So we can get some..

I miss you

AAAAAHRGGG jag sliter håret av mig snart i frustration. Min kropp och mitt hjärta skriker efter dig! Men snart är det onsdag... Kan vi säga. Hoppas. Sängen är så kall, lyssnar på melodin till TR flera gånger per dag, "you're so cool", och kan inte sluta längta, kanske nån enstaka minut på jobbet då jag har fullt upp. Tandborstmuggen ekar när bara min tandborste står där..
Jag känner mig löjlig, patetisk och då har jag ändå inte skrivit ur mig en bråkdel av vad jag känner. Men jag vet att du vet att jag saknar dig, ord är överflödiga för det finns inget som kan beskriva.

Känslan som uppstår när man bara VET. Ingen som står och sliter åt något håll, utan man möts båda två och förenas i något gemensamt. Man bara tar det för vad det är. Rent och så vackert. Så givet, ingen tvekan.

vi skippar snacket, vi bara vet vad vi vill

det känns nästan överflödigt att använda rösten, okej

fyfan vad sjukt att man kan känna sån passion

vi åt och drack och skrattade och vi kom ihop

som bästa vänner som har tagit det till nästa level

där vi bara hoppas, men får se vad som händer

Tre små ord

Det har varit kasst med uppdateringar från min sida men de senaste tre veckorna har det varit fullt upp med renovering av MIN lägenhet. Har fanimig gjort allt med extremt mycket hjälp från min familj och Henke. Kan inte tacka dem nog för att jag har ett fint hem. För hem, det har det känts som sen första dagen jag klev innanför dörrarna när jag fick nyckeln. Mamma frågade; Hur kändes det? Nä.. Det var inget speciellt. Jag var ju hemma.


Mer hemma än vad lägenheten nere på stan någonsin var, även fast jag älskar att bo med mina föräldrar. Nu har lilla fågelungen lämnat boet. Dock har jag ju bott hemifrån varannan vecka ett bra tag nu så det känns inte speciellt annorlunda. 
Jag vill dock inte tänka efter för mycket. Säga hejdå, vara sentimental. För då skulle jag bara gråta. Mina föräldrar är mina bästa vänner och jag skulle vilja bo med dem! Men ändå inte. Jag har tur som har systra mi vägg i vägg i alla fall. 


Mycket som vill bli sagt, lite som kommer ur. Vill tacka mina föräldrar för dessa drygt 23 år jag har fått bo där. Men nu börjar livet. Det riktiga. Fast först en seg väntan på att en grej ska vara över.. Det måste gå bra.


... för jag älskar dig

I'm a happy girl

När man inte känner behovet av att ha en människa, utan endast en stark vilja om att vara nära. När saker och ting inte startar när man är på botten och en människa fyller upp tomrummet som var brist på kärlek till sig själv. Att inte behöva någon som drar fram en genom livet, att man inte kretsar kring den personen och förlitar sig på den människan för att må bra. När man är så tillfreds, being awesome 24/7 365, och någon inte släpar fram en, utan istället springer fram genom livet, sida vid sida.

Ohne dich...

... kann ich nicht sein. Och det får vi inpräntat på oss idag, för evigt, för alltid. Yeah sometimes you suck pretty hard but you're the best sister I'll ever get! Utan dig kan jag inte vara. Utan dig kan jag inte finnas. Utan dig är jag ingenting. Ibland, när jag ska sova, så ligger jag och tänker på hur jävla bäst du är, min kära storasyster. Allt roligt vi har haft. Allt roligt vi kommer ha. Och så tänker jag på när vi blir gamla. Och jag har insett att då vill jag dö före dig. Eller med dig. För jag vill inte vara utan dig. Jag kan inte. Du är den jag älskar mest i hela världen, och mamma och pappa såklart. Men speciellt du. Som finns där i vått och torrt även fast jag är lilla dumma lillasyster ibland. Jag skulle mörda för din skull, jag skulle dö för din skull. Utan att tveka.

Amazing

Började denna onsdag med att åka till banken för att diskutera angående lån och så vidare. Kände mig lagom IQ-befriad då jag ställde samma frågor tvåtusen gånger om, men vad gör man inte för att få koll? Med tanke på min ständiga pengaångest måste jag ha saker och ting helt klart för mig för att få lugn och ro. Nojar fortfarande över att jag kanske ha tagit mig vatten över huvudet och borde ha satt mig i en skabbig etta på Bjurhovda men innerst inne VET jag ju att jag har råd. Och vafan, så förälskad som jag är i lägenheten så är det värt det.

Men jag vill in NU och börja fixa. Spackla, måla, lägga golv, fixa badrummet, bygga en bänkskiva och inreda. Det kommer bli så djävulskt bra! Allting känns bra nu, jag gillar verkligen ALLT.

Det är svårt att få fram i ord exakt hur extremt bra livet känns nu. Väntar bara på Leksands flopp i KS. Håller tummarna för att Timrå & Rögle tar sig till ES, då är jag nöjd. Om solen bara ville komma fram och värma mina kinder, ja, då skulle jag nog börja grina av lycka.

Plus att jag hade en riktig kick-ass helg!

Och så ska jag tatuera mig på fredag.

Du kan aldrig hindra dig själv från att bli sårad,

du måste istället bestämma dig för vilka du är redo att lida för

Sen en tid tillbaka...

Jag har kommit underfund med varför jag vaknar den tiden jag gör. Jag har äntligen blivit kvitt mina sömnproblem. Jag är inte orolig längre. Jag drömmer inte längre mardrömmar. Jag vaknar inte längre av mina egna tårar.

Allt som är bra med mig hade jag glömt bort. Men jag har hittat tillbaka och känner mig starkare än någonsin. Jag har försökt att vara till lags, man kämpar för en plats som passar både här och där, och snart så har man glömt vem man är..

Jag väntar på att flytta in i min lägenhet. Jag håller på att fixa till mina problem med kroppen genom att gå till en sjukgymnast, vi fokuserar på att få bort smärtan så att jag får mer energi till att börja träna upp min kropp. Det känns så djävulskt bra!

Nu ska jag sjunga vidare till Melissa Horn

Give me novacaine

Jag börjar bli gammal. I tre dagar har jag vaknat före klockan nio utan alarm! Trots att jag arbetar eftermiddag denna veckan. Är febrig och snorig men knarkar Ipren för att få ner det, MÅSTE verkligen vara på jobbet.

Sitter bara och lyssnar på musik nu i väntan på min kära mor. Funderar. Känner mig otroligt lycklig och påväg mot något stort. Det blev lättare efter att jag hade sett "honom" på BMB. När han klappade mig på axlen, la huvudet på sned och sa "Men du har ju fast jobb i alla fall...". Ouff vad jag har det så mycket bättre utan dig. Din patetiska, fega lögnare. Sitt där på dina höga hästar så lever jag vidare med vetskapen om att jag är en så mycket större person än vad du någonsin kommer bli. Det var mitt sista om dig, även om du tar upp min tankekraft minst en sekund om dagen. Men det är inte längre saknad.. Det är lättnad.

För det finns uppenbarligen mycket bättre personer än du
det vet jag nu

Truly. Madly. Deeply.

I love you more with every breath, truly madly deeply do.
I will be strong, I will be faithful because I'm counting on a new beginning

Säsongen är över för vår del. Toppar och dalar. Även fast dalarna har varit djupare än vad topparna har varit höga. Det är tomt på ord. Känslan kom ikapp mig igår när jag kröp ner i sängen efter att ha varit på min sista match för säsongen, Oskarshamn borta.

Den tomheten som kommer, när Runken hoppade ur bilen och sa "vi hörs!". Det sjunker liksom in, att det inte blir mer nu. Inte på flera månader. Känslorna kommer inte ut i ord. Jag lägger halsduken på tvätt, packar ner den i en kartong och den hänger med mig till min nya bostad, tills det är dags att dra på den igen. Sätta på Thunderstruck med AC/DC igen. Ta de jobbiga trappstegen upp till klacksektionen. Träffa familjen igen. Klappa händerna röda, skrika sig hes och åka på sjuka resor.

Mina ord efter matchen igår;
"tackar" gulsvart för denna säsong. En skitsäsong där man inte kan prestera under press, än en gång misslyckats totalt med PP-spelet och vikt ner sig totalt. Kass tränare, inte en målvakt man kan lita på och en lagkapten som borde lagt ner långt innan han ens kunde stå på skridskor. Stora förändringar till 12/13 önskas.

Uppdatering.

Örebro borta är inställt för oss.
"Vi bojkottar matchen då de inte visar vilja, så varför ska vi göra det?"

We get knocked down, and we don't get up again.

Ännu en ridå.

Let 'em know

what we're living and what we're dying for!

Ridå igår. Bofors Karlskoga förlorade borta mot Oskarshamn. Vid vinst hade VIK haft en poäng upp till direktplatsen till kvalserien, men enligt de som var där gjorde VIK en plattmatch och förlorade mot Troja med 1-3. Men är det en sån skräll egentligen att VIK gör bort sig mot de sämre lagen? Nej, det har vi sett år ut och år in.

Människor buar ut laget och jag säger inte att jag INTE skulle ha gjort det om jag sett matchen. Men att sedan gå och kräva en ursäkt, betald resa till Örebro imorgon och så vidare.. Javisst, "lugn och fin, Mats Waltin" kommer man inte till kvalserien på. Och visst att han gör en dålig insats som tränare. Och att Helmersson är en jävla pajas. Men meningen med att vara supporter är väl ändå att man ska kunna kritisera sitt eget lag, att man ska följa laget i medvind OCH motvind?
Jag kan inte påstå att jag är så fantastiskt sugen på att åka till Örebro imorgon då det inte gäller något, men en hatmatch är alltid en hatmatch, ett möte med Örebro är alltid ett möte med Örebro. Kommer ni ihåg, för några år sen, då vi åkte till Leksand då vi inte hade ett skit att spela för? Säsongen var redan över. Men vi åkte dit och tog "sommarlov". Med shorts, 100 badbollar och en banderoller med solsken och en strand och jävligt glatt humör?

Jag försvarar absolut inte VIKs insats (?) igår, eller brist på vilja och styrka. Men jag tänker då inte dras med i snacket om att vi kräver ursäkter och betalda resor. Det är 50 spänn vi har pungat ut (jag vet att det sammanlagt blir sjukt mycket mer än så om man räknar över hela säsongen, och alla dessa år... men just denna resa)

Det är inte JAG som sagt något sånt. Och jag är ändå sugen på att åka till Örebro och stöka om lite grann. Så tagga till nu förfan! För även om det inte är något att spela för då vi har säkrat 4e plats, så är det ändå Örebro borta!

INATT JAG DRÖMDE OM EN STAD

DÄR INGEN VILLE BO

DEN STADEN BÄR ETT SMUTSIGT NAMN

DEN HETER ÖREBRO!

FML.

FAN HELVETES JÄVLA SKIT ANUUUUUUUUUUUUUS!!!!!!!! ;(

Thirteen years old, lipstick and boys
I never knew how lucky I was to have you
The great teenage depression our domestic civil war
And I think back you were the one to pull me through
Yeah what it comes down to is you are the one who truly understands
Wherever you go I hope that you know that I'm at your command

I will always be your soldier
I'll be marching by your side
I'm not deserting
I'll be there for you
Oh please please believe in this oath of allegiance

I will be strong for you, I will belong to you
Carry you, bleed for you
Run for miles

Happy b-day...

... to me! Från och med NÄSTA år så kommer hela Sverige att flagga på min dag då en liten prinsessa föddes idag. Who gives a f*ck? Det är MIN födelsedag som räknas, sådeså.. Bjöd på morotskakemuffins på jobbet sen var det möte med banken och fick lånelöfte. Så jag åkte iväg och kikade på en lägenhet efter en massa fika här hemma också,. Dock bittert att min bästa vän inte har grattat mig idag, men men... Shit happens.

Det känns så skönt att jag har blivit 23 nu. Jag gjorde inte ett sånt bra jobb som 22-åring tror jag, men nu är jag äldre och förhoppningsvis klokare. 2012 kommer bli ett grymt år, och jag ska vara en GRYM 23-åring. 23... Vart tog åren vägen? Åldersnojan är ett faktum. Hetsen att skaffa barn, familj, bli tillsammans med någon, göra karriär, oh my f*cking GOD hur hinner man med samtidigt som man ska passa på att njuta av de sista ljuva åren? Eller... De unga åren då dumma saker fortfarande kan skyllas på att man är ung.

Upp till 25 är allt tillåtet. Eller... 30 kanske?

Nu är det paketöppning på schemat. Än en gång blir det många dagars firande..

Adidas-love

Nya sneakers från Adidas Y Ska sälja mina Nike som jag köpte i julklapp till mig själv, har inte ens använt dem? Jo, på julaftonskvällen, i cirka 30 minuter, inomhus. Lappar och fanskap är ju kvar så. Varför inte göra ett försök på typ.. Tradera eller nåt. Om ingen känner nån som är intresserad.

Something to die for

Doktorn idag. Eller inte. De sa fel dag till mig så jag missade arbetstid i onödan, värdefull tid med mina älskade kollegor. Har insett att efter "the breakup" som kanske inte ens var det (?) så gillar jag faktiskt att vara på jobbet för att då slipper jag tänka så mycket. För vafan, det känns fortfarande, har ärligt talat inte varit så nere sen jag blev dumpad av Crille första gången?! Ja i alla fall, jag förlorade tid med mina älskade kollegor, de är alldeles för underbara på sina egna speciella sätt och jag får en varm känsla i magen av att vara med dem!
Ska i alla fall tillbaka till läkaren på måndag som kommer, ska försöka få tag på sjukgymnast innan. Nu hoppas jag tamigfan att det ska bli någon ordning på detta, man kan inte knarka Voltaren resten av livet och smörja in linement som bodylotion varenda dag.

Lyssnar på The Sounds nu och irrar runt på nätet och längtar till sommaren, skönare och snyggare kläder. Har spanat in ett par leopardpjuck, mjaoo!

Checklista för saker jag behöver i min garderob;

- En enkel vit skjorta
- En kavaj i tyg, inte glansig
- Nya kilklackar, luftigare?
- Skinnshorts
- Snygga jeansshorts (kommer antagligen klippa sönder gamla)

- Nya Converse (vaaareviga år)

BÜCK DICH!

http://www.youtube.com/watch?v=NPxt0Zse0BI

Ja. Rammstein var helt jävla amazing! Dock skitplatser, men hellre dåliga platser än inga alls, am I right or what?! Vi hoppade på tåget till Sthlm, träffade på Jani + bihang (vet tyvärr inte namnet på dem, jag ber om ursäkt) och tog oss en öl. De tog snabbt slut men då kom en ängel på tåget i Enköping och delade med sig av historier och ännu mer öl! Väl framme i Sthlm hoppade vi in i en taxi som tog oss till hotell Malmen, check in - rock out!

Tomas och Robert ljög för oss och sa att de var fast i Gävle, sen kom ett MMS där det visade sig att de redan var på hotellet så vi kutade upp till deras rum, ett kärt återseende! Tanken var att vi skulle gå till Kellys och käka och ta några öl, men vi sprang till glasbanken istället och köpte två plattor Heineken och lite JD. Tryckte i oss ett par burgare på McDonalds och körde förfest i deras svit istället! Där var även Takidas trummis (japp, det här blir ett skrytinlägg, fast det inte är så mycket att skryta om, jag menar, man börjar ju bli van? Haha) och hans flickvän plus två killar till. Sen kom även Dregendragan och förfestade med oss innan vi alla hoppade in i en taxi till Globen. Showen var brutal och jag hade dödat för att få stå på ståplats då!

Men men, det blir inte alltid som man vill! Efter showen skulle vi på den officiella efterfesten där Dregen hade skrivit upp oss på en lista (woop... eller?) men vi bestämde oss för att åka till Kellys istället. Innan dess skulle vi slänga in jackorna på hotellet, då kom vi fram till att vi hade massor av öl kvar så vi körde efterfest på hotellrummet. När vi åkte ner och rökte såg jag den snyggaste människa jag har sett i hela mitt liv, typ. Ångrar att vi inte bjöd upp honom, haha!

Festade vidare i morgonrock innan det var dags att sova. Vaknade dagen efter, och min kära syster var så fantastiskt bakfull så hälften vore nog! Mötte upp älskade mor & far <3 och så åt vi på TGIF! New York-flashback :D

Anyhooow. Fantastiskt rolig kväll i Stockholm och nu kan jag dö lycklig.

Ps. Jag vill ligga med Till.

Ikväll smäller det!

Det jag har längtat efter i så många år. Ikväll ska jag äntligen få se Rammstein!! Med min bästa syster, vem annars? 13.57 går tåget mot Stockholm, där vi ska checka in på hotell Malmen på Söder. Vi skall även möta upp T & R, det kommer bli så brutalt kick-ass, men först ska jag knarka i mig lite Voltaren så armarna håller för att tokösa!

Ohne dich kann ich nicht sein

Fick en otroligt vacker bukett med blommor på alla hjärtans dag. Jag vet aldrig riktigt hur jag ska reagera när jag får saker, speciellt inte på detta sätt? Vackert som tusan var det i alla fall!

was it a dream?

Alla hjärtans dag. LOL. Tror det blir tredje året jag firar ensam? Jag vet att man ska sprida kärlek i alla fall, men det är svårt att INTE bli spyfärdig när man ser alla statusuppdateringar på Facebook, snutteputtegull. MÅSTE MAN VERKLIGEN TA DET PÅ FACEBOOK?!
Skulle vara sånt fantastiskt Facebook-fail på existens när man ser att de är dumpade dagen efter. Mahahaha. Nej nu ska jag inte vara elak. Men det är svårt att inte bli bitter och spyfärdig. Själv ska jag på lägenhetsvisning sen åka och smeka rör.

Jag hatar att jag älskar dig

Jag skäms för att säga att du är kvar i mig,

skratta åt det för då kommer jag kanske över dig.

Mina vänner säger; Vakna upp, sluta tänk på det.

Men vad vet dem? Du är nån annan än jag närmare

Livet innan dig kunde jag utan och innan.

Jag kunde haft det så för alltid.

Men jag föll för dig

och du förtjänade en nominering för rollen du spelade

Jag mår illa. Har smått panik. Jag är så arg. Så ledsen. Så besviken.

Frustrerad, helvete ta mig till mitt paradis! Jag längtar till på fredag,

att komma ifrån den här helvetesstaden där jag alltid oroar mig för att

springa på dig. Det har nästan hänt en gång

jag vet att du såg mig

FEBRUARI!!!

Välkommen älskade februari, den kortaste månaden på året,

den månaden jag firar mitt 1-årsjubileum på Benteler,

den månad då jag fyller 23,

den månad då jag ÄNTLIGEN ska få se Rammstein!

Den månad då det antingen bär eller brister i hockeyn.

Nerverna sitter utanpå kroppen nu, ikväll är det drabbning mot Leksand på bortais men pga mitt jobbschema så kan jag inte vara på plats men jag hoppas och tror att våra gulsvarta eldsjälar kommer härja friskt på läktaren och jag hoppas och ber att ni alla kommer hem ordentligt, det är nog antagligen inte SÅ roligt att sitta i fyllehäkte i Borlänge.

Och på lördag ska jag umgås med mina älskade barndomsvänner, fyfan vad jag längtar!

Ingen karaktär.

Nej det har jag verkligen inte. Jag som var bombsäker på att jag skulle ut och gå. Men jag vaknade och var krasslig. Och solen lyser inte idag! Så jag skippade promenaden och ligger kvar i sängen med en kopp kaffe och datorn i högsta hugg och surfar runt på Hemnet och lite auktionssidor i jakten på drömstolen i rokokostil. Har ett löfte om en lampa men med tanke på omständigheterna som råder så vet jag ej hur det ska gå med den?

Funderar på om man ska ta en tripp till något loppis inom en snar framtid, och då menar jag inte Bäckbys äckliga loppis, möjligvis en auktionsbyrå eller något? Även om det blir lika dyrt som att köpa nya möbler, men då får jag i alla fall precis vad jag vill ha! Man kan ju alltid göra fynd.

Dum idé att köpa möbler innan jag ens har en lägenhet kanske, men skitsamma! Man får faktiskt börja kolla lite i alla fall, då jag har ett hum om vart ska jag bo och på ett ungefär hur de lägenheterna ser ut.

Fick skriva på papper på jobbet igår, och lönen är uppdaterad! Ska även ha löneförhandlingar idag, katching! Sa till min chef att jag skulle rama in mitt exemplar då det är det finaste och bästa jag någonsin har fått. Han skrattade bara åt mig!

Äej. En dusch på det här kanske, jag har ingen ro att härja runt på Tradera. Vill bara köpa allt.

Imorgon...

Jag ska ta med mig mina hörlurar från jobbet och ta en promenad. Jag tänkte promenera i solskenet idag, var otroligt taggad på det men då jag inte hade hörlurar så kunde jag varken prata i telefon (lagg-arm, kan inte hålla upp den så länge) eller lyssna på musik så jag skippade det och städade till i mitt rum och betalade räkningar och sparade pengar istället. Extremt fattig månad trots att vi ska till Stockholm. Men vafan, jag fyller ju snart år! Ska önska mig Missonihanddukar, INTE de med fjärilar eftersom det är lite för gay för min smak.

Funderar på att önska mig ett sjukt snyggt duschdraperi från H&M men jag vet ju inte om det blir duschvägg eller inte i min kommande lägenhet så det kanske är onödigt.

Jag var iväg med mina myspojkar igår och spelade Bingolotto, Dani och Amanda var också med. Sjögga vann, den jäveln... Jag var ETT nummer ifrån en resa till Kuba. Men jag hade hellre vunnit cash, till exempel 10 000 kronor på MIO. Men men.. Det kommer fler söndagar, fler Bingokvällar. Tänk att man kan vara så otroligt glad över att ha sina vänner, det blir värre framåt natten, men jag tackar dagarna då de tar upp min tankeverksamhet. 2012 ska bli det år då jag värdesätter tiden med mina vänner högre.

30 januari

det blir alltid värre framåt natten

bort från alla ljusen, alla skratten

ligger vaken

tänker på dig

minns för mycket

och är ensam

.

Det är över en vecka sen du ringde så jag börjar nog förstå

Att jag gjorde fel när jag gav dig en gloria

MEN, allt kommer bli bra. Ett litet steg i rätt riktning dag för dag. Med min familj, mina underbara vänner som lyssnar öronen blodiga än en gång och mitt älskade jobb med mina älskade arbetskamrater ( som idag gav mig en otroligt varm känsla i magen, vilket jävla team vi är! <3 ) så är jag på väg tillbaka, även om saknaden kommer över mig ibland. Men nu är jag arg på dig, jag vill inte tro att du har ljugit hela tiden men det är svårt att tro något annat nu,.

Och snart kommer min Malin hem! Och min syster ska bjuda på kaffe nu.

Jag är ingen akademiker. Jag är en bad-ass rocker.
Tyvärr kommer det aldrig ändras.

OCH BLIR NÅGON NERSLAGEN, OCH FOLK RIKTAR SPARKAR MOT EN SOM LIGGER

DÅ RYCKER JAG IN, VÄN ELLER FIENDE. CIVILKURAGE?

Sammanfattning år 2011

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Hade semester! Tre veckors ledighet och sen tillbaka till ett jobb
Grym känsla.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag gav inga

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Sandra & Johan fick sin andra flicka.
Skägge blev pappa (stolt vän)

4. Dog någon som stod dig nära?
Inte nära, men min första kärlek Fredrik, gamla vännen Dennis
och mina föräldrars vän Lotte.

5. Vilka länder besökte du?
USA, Danmark

6. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?
Lägenhet, fast jobb har jag redan fått!

7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
7e februari bland annat, då jag började på Benteler

8. Vad var din största framgång 2011?
Jag gjorde en grym insats på jobbet

9. Största misstaget?
Att vara för seriös i mitt dejtande

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inte mer sjuk än vanligt, ingen seriös skada dock

11. Bästa köpet?
Alla biljetter till spelningar och Leo, min bil!

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Öl & biljetter till spelningar/festivaler, allt omkring Leo

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
Ulf Lundell - Hon gör mig galen

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
En blandning. Ledsnare än 2010

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Tagit mig mer tid för mina vänner

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Sovit

18. Hur tillbringade du julen?
Första julen i lägenheten med familjen + mormor och farfar + tant

19. Blev du kär i år?
Ja. Och jag är det fortfarande

20. Hur många one night stands?
NOLL!

21. Favoritprogram på TV?
HIMYM, Big Bang Theory, Halv åtta hos mig

23. Bästa boken du läste i år?
Närkontakt.

24. Största musikaliska upptäckten?
Adele

25. Något du önskade dig och fick?
Ja

26. Något du önskade dig men inte fick?
Ja

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Jobbade

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att jag inte tänkt så mycket och grävt ner mig i skitsaker

30. Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
Rock, bekväm.. Jobbkläder!

31. Vad fick dig att må bra?
Min syster, mina vänner, jobbet

32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ingen

33. Vem saknade du?
I perioder saknade jag alla.

34. De bästa nya människorna du träffade?

Nino, Freddan, alla på jobbet, Björn. Det är för många för att räkna upp här.

2011 - året som var

Min genomgång av 2011 togs över av utvärderingar av alla spelningar och festivaler vi var på. Men det var ju så mycket mer som hände 2011!

Den 16;e mars gick flyttlasset från huset, där jag har bott hela mitt liv, till Östra Hamnen. Det har tagit många månader innan jag kunnat säga; HEM. Det har blivit "lägenheten" och HEM har alltid varit huset på Skälby. Det kommer nog alltid vara hemma för mig. Det positiva med att bo här i lägenheten är att det kommer bli enklare för mig att flytta hemifrån då jag inte hyser samma starka känslor för att bo här.

Dock har jag fått världens goaste granne genom att flytta hit, Tompa! Det har blivit några koppar kaffe sent om nätterna, mycket skitsnack och många sms. En riktig klippa.

Dagen då vi flyttade jobbade jag eftermiddag. Så jag lämnade huset på eftermiddagen. Och när jag åkte hemåt på kvällen åkte jag till lägenheten, då hade mina föräldrar plockat in mycket i mitt rum så det var bara att lägga sig. Har för mig att jag organiserade garderoben lite smått då på natten innan jag gjorde ett tappert försök att sova. Det har tagit tid att vänja sig vid att folk kan se in i mitt rum, så några lyckliga själar har antagligen sett mig spritt språngade näck.

Dagen efter skulle vi hämta det sista i huset. Och då kom katten. Lilla Spitfire som har varit "min" katt i nästan två år även om han egentligen tillhörde grannen. Han sprang runt i huset och var orolig för att det var tomt, och jag lyfte upp honom och tårarna bara strömmade. Jag har aldrig varit med om att man kan känna så mycket för ett DJUR. Jag saknar honom varje dag, min älskade Spittis.

2011 var året jag sexstrejkade. Stackars de män jag dejtat som inte fick komma till trots många nätter ihop. Det roliga är att trots detta, så har jag enligt rykten legat med fler personer i år än någonsin! Jag tog mitt dejtande på alldeles för stort allvar detta år, en extrem jakt på ett förhållande, allt gick åt skogen och jag åkte på många törnar, men det har endast gjort mig klokare.

2011 var mycket av ett sorgens år. Flytten, lämna Spittis, hjärtesorg. Men det var även året då min första kärlek dog. Jag minns när jag var liten och slogs med en vän om dig, och helt plötsligt fanns du inte längre.

Begravningen var en solig sommardag. Det var många tårar, alla gamla vänner samlades. De som vi gick på dagis och i skola med. Det var ganska befriat från tårar tills vi skulle lämna rosor på din kista. Då började tårarna strömma. Vi gick tillbaka till bänkarna och satte oss, Send me an angel med Scorpions spelades. Jag satt emellan Daniella och Evelina, och bredvid Evelina satt Amanda. Vi alla satt med händerna i knät och tårarna började forsa ner för kinderna. Daniella tog min hand, jag tog Evelinas, Evelina tog Amandas hand. Vi fyra - så som det var på den gamla tiden. Vi höll så hårt. Och insåg att vi alltid kommer ha varandra, så ingenting ont som inte för något gott med sig. Vila i frid Fredrik!

To be continued.. Kanske. Eller så lägger jag 2011 på hyllan. Som fina minnen som aldrig dör ut. Och ser till att lära mig något av året som var, och full fokus på 2012 som har börjat med ett krossat hjärta men med en fast anställning.

Det är nu livet börjar

Wicked game.

It's strange what desire will make foolish people do.

Jag har miljoner frågor som aldrig kommer få svar. Jag har ytterligare miljoner känslor inom mig. Jag är sårad, ledsen, förstörd, förbannad (ja, det har övergått till lite ilska).

Jag önskar att jag kunde få svar. Att jag visste vad jag skulle fråga. Men då skulle jag få hålla på resten av mitt liv. Mitt hjärta är fan krossat.

Jag trodde aldrig att det skulle behöva göra såhär ont igen.

Som om hela hjärtat faktiskt håller på att brista. Jag mår illa. Jag vill säga att jag ångrar att jag träffade dig. Men det gör jag inte, jag ångrar inte en sekund med dig. För du har gett mig så otroligt mycket positivt och du gav mig mitt äkta leende tillbaka. Men jag önskar att du inte sagt många saker som du sa, för jag sög i mig allt som en svamp och jag minns allt. Det är svårt att glömma bort de första milslånga sms;en, nätterna då vi bara låg och pratade. Inte minst vår första kväll. Jag litade blint på varenda ord.

Men jag måste säga att jag inte tror på dig i det du nu säger. Den anledningen du gett mig till att vi inte kan ses. Jag tror inte på det.

För första gången sen vi träffades så litar jag inte på dina ord.
Och det skrämmer mig.

Gråt dina tårar

En vecka av sömnproblem. Mardrömmar när man väl somnar. Vaknar. Känner mig lugn, det var bara en mardröm. Sträcker ut handen mot andra sidan sängen. Det enda som finns där är kuddar och ett täcke som inte blivit använt denna natt heller. Nätter då jag sitter klarvaken med tårar rinnandes, det finns inget stopp. Nätter då jag biter i täcket för att inte skrika ut smärtan. Det spänner i mitt ansikte. Tårarna torkar in i huden. Tills nästa ström kommer.

Trash unreal

If I want to dance and drink all night

well, there's no one that can stop me

Agerade lite flytthjälp till B igår, vet inte om jag var till så mycket hjälp, trivdes jävligt bra i dörrposten in till vardagsrummet, när det är för mycket saker och man ej vet vart man ska börja blir jag totalt nollställd. Var iskallt i lägenheten, sov över där, så vi värmde varandra under täcket och tände värmeljus. Verkligen en udda känsla att vara HELT ensam med honom då vi har sovit här hemma hos mina föräldrar sen vi träffades, förutom den tiden då vi var i Göteborg och sov hos hans föräldrar. Eller, mamma och styvfar. Fick träffa hans riktiga far idag, spännande!

"Ett ex är bara ett ex

precis som ett kex bara är ett kex"

2012 - året som kommer

17 februari - Rammstein

25 februari - Jedi Mind Tricks (möjligtvis)

Någongång i vår - Takida

15-16 juni - Metaltown (med bl.a. Marilyn Manson!)

26-30 juni - Peace&Love?
16-18 augusti - Rockstad Falun

Slutet på augusti/början på september - New York

Början på december - Sabatonkryssning för tredje året

14 december - The Hobbit - an unexpected journey!

Jag har höga förväntningar på detta år. Det började i alla fall kanonbra med ett JVM-guld, det första på 31 år! Imorgon bär det antagligen av mot Stockholm och Kungsträdgården för att hylla våra småkronor!

2011 - året som var

2011 är över. 2012 kommer med stormsteg. Min analys av året som var? Det var ett helt okej år. Det mest fantastiska är väl mitt arbete. Jag kommer inte glömma den dagen då Daniel (min chef) ringde upp mig, jag satt och åt lunch på McDonalds på Erikslund när han ringde upp mig. Och sa att de ville ha mig där ute, Benteler i Skultuna. Jag kunde behärska mig när jag hade honom i telefonen, även fast jag tackade ungefär en miljon gånger.

När jag sedan gick in till mormor och mamma igen, och lunchruschen, så kunde jag inte hålla mig. Jag sprang in, skrek rätt ut, sen var jag tvungen att sätta mig och tårarna bara sprutade.

Nu har jag snart varit där i ett år. ETT ÅR!!! Tiden har gått så fort. Är så otroligt tacksam, jag har världens bästa arbetskamrater även fast det har varit hög personalomsättning, så är vi nu ett helt fantastiskt gäng, speciellt med tanke på att jag och Hakim har blivit vänner nu. Katta till exempel, hon är EXAKT som mig. Fast 22 år äldre. Tomas kan man alltid lita på, Zaim drar upp humöret, Lena kommer med oväntade roliga kommentarer. För att inte tala om herr Bengs! *näven* Jag borde inte nämna dem en och en, för alla är så fantastiska och räddar verkligen mina dagar i "bunkern" som det kallas.

2011 var året då jag äntligen fick se New York i verkligheten, inte bara på film. Det var en fantastisk resa med min underbara familj. Mycket shopping men även mycket njutning, att ta en promenad i Central Park med en kopp kaffe, sätta sig och kolla på några som showade i parken. Det var så bittert att åka hem, man blir aldrig samma människa igen, man får aldrig samma syn på sitt liv igen, allt jämförs med The Big Apple.

På tal om Apple. Jag har blivit med iPhone. Sista dagen 2011 gav min gamla telefon upp. Men det var väl inget intressant?

Musikåret då? Jo, det var lyckat, men defintivt inte i samma vidd som 2010 var. Vi var på Metaltown, delade lägenhet med Anders, Andy och prinsessan Micke. Min lilla Leo (min bil, just fan, i maj blev jag med bil, en guldfärgad Ford Focus, även fast han är slö ibland och studsar fram så är han MIN, and damn, jag älskar honom!) klarade sig hela vägen till Göteborg. Alltså Metaltown, första dagen drog vi relativt tidigt. Andra dagen däckade jag på bordet i regnovädret. Det är nog den mest misslyckade festival jag har varit på, personligen!

Vi lämnar ett fält tomt. Eller två. De som vet, de vet, de andra behöver ej veta.

SONISPHERE - Kan ha varit det mest maxade jag har varit med om. Först kastspya på bussresan dit. Team Septum, Sandra, Amanda och Chrille bestämde sig för att pierca septum, de var onyktra. Jag ville inte vara sämre trots endast EN öl i blodomloppet. Så nu sitter jag här med en ring i näsan.
Där var det In Flames, Dead by April osv. Och huvudnumret, som gjorde att jag var öm i hela kroppen i flera dagar - SLIPKNOT!!!! Jag har ALDRIG någonsin varit med om en bättre liveakt, man rycktes med något förbaskat, trots en öm näsa var det ett jävla röj!

Takida då. Jag och systra mi (vilka annars?) tog tåget till Sthlm en tisdag, med vårt pick och pack. Väl framme checkade vi in på hotell Malmen. Fixade till oss lite grann innan det var dags att åka till hotell Lydmar för hotellrumsfest med roomservice och mycket trevligt sällskap. "Tjena, Robban". Dagen efter var vi så bakfulla och de sålde endast 3,5or på området där spelningen var. Men Takida är alltid Takida så jag var nöjd ändå.

Den sjunde oktober förändrades mitt humör. Ett tag var jag riktig nere, en vanlig höstdepp, sommaren är över och mörkret kommer över oss igen. Jag hade varit i Uppsala och sett VIK piska skiten ur Almtuna. Vi tog en utgång på det, hittade ett relativt tomt bord på Pitchers. Det visade sig att det var upptaget, men vi flyttade oss inte utan bekantade oss med de vi stulit bordet av. Men jag hade endast ögon för en person. Vilken connection. Eftersom jag hade varit vaken sen halv fem på morgonen gick jag hemåt tidigt, men mitt telefonnummer hade han fått, och ett löfte om att höra av sig dagen därpå.

Det var några nervösa timmar. Men sen kom det ett SMS. Och... Sen dess har inte SMS-trafiken upphört. Och det går inte många dagar mellan gångerna vi ses. Det jag känner går knappt att beskriva med ord, you light up my life!

Avslutade året med ännu en Sabaton-kryssning, KATASTROF! Nyår firades i centrum, med ingen annan än min underbara, älskade storasyster Sandra. Tack för allt, min bästa vän, min klippa i stormen, sometimes you suck pretty hard but you're the best sister I'll ever get!

Jag har fått med det mesta, tror jag. Även fast det är virrigt.
Men nu jävlar tar vi 2012 med storm!!!