fredag 9 november 2012

Whoopsidaisy här var det ett tag sen man skrev. Det känns väl kanske som att jag inte riktigt har haft någon anledning innan men nu när jag är rätt så upprörd och min kärlek har lämnat landet med min far och jag ej kan prata med honom så känns bloggen som ett bra alternativ. Och förhoppningsvis kommer detta även att nå ut till de personer som det berör.

Inga namn nämnda. Det behövs inte. För just nu känns det som att jag drar er alla över en kam. Idag har jag och Henke varit tillsammans officiellt i 5 månader. Träffats i nästan 9 månader. För ett halvår sen flyttade jag in i min lägenhet efter att ha renoverat den i tre veckor. Jag har en fast anställning, ett heltidsjobb. Jag börjar antingen 06.00 eller 14.00. När jag börjar jobba klockan sex så går jag upp halv fem. När jag kommer hem efter ett eftermiddagspass kommer jag hem vid 23.30. Jag städar, diskar, lagar mat och försöker tillbringa tid med den som betyder mest för mig, inklusive min familj då, Henke alltså. Har räknat ut att vi ses UNGEFÄR 4 timmar per dag. En vardag.
Är det då så jäkla underligt att jag gärna tillbringar mina helger med honom framför en film, myser osv?

Att jag inte alltid är party och highlife som jag var innan. Då jag bodde med mina föräldrar och använde krökandet som en ursäkt för att slippa sitta och se nyheterna med dem en lördagskväll?

Men nu då.. När jag försöker få tag på Er, när jag skriver, är taggad, vill ses, (det är inte första gången jag skriver), då får jag inget svar? fast ni skulle vara vid min sida i vått och torrt, genom allt, stötta mig, vara glada för mig?

Fan vad jag blir trött på falska människor. För jag vet vart jag står, alltid! Jag behöver inte supa för att kunna umgås men ungefär så tänker ju många.

Så nu sitter jag här. Peppad, partyfixad,s dricker öl framför fredagsfilmen på 3an, det enda som går genom min hjärna nu är FÖR DET FÖRSTA; jag saknar min bästa vän Henke för han skulle kunna göra mig på så jävla bra humör just nu.
För det andra; Marit Bergmans låtslinga - I have no party to go to, and no friends in this town.

Tack för mig, nu ska jag supa mig redlös och hoppas på att sova gott sen.

Inga kommentarer: