Till minne av en gammal vän.

Jag önskar att jag hade kunnat hjälpa dig på något sätt. Att jag höll tummarna lite hårdare, att jag kunde springa in i ditt huvud och göra dig frisk. Jag ångrar att jag inte gjorde mer, men samtidigt tror jag inte att det fanns så mycket att göra. Du hade redan bestämt dig.

Vi mailade en del, jag är glad att jag sa att du fortfarande har charmiga ögon, för det hade du. Fast någonting kanske fattades där, livsgnistan? Du fick veta att du gjorde mig och Sanna tokiga av kärlek när vi var små och slogs om dig. Vi var fem år och slogs om dig!! Du gjorde ett avtryck här i mitt hjärna, mitt hjärta och i mitt minne kommer du alltid att leva kvar.

När jag gick hem inatt ropade jag ditt namn,
jag hoppas att du hörde mig.

Många gamla vänner är i chock. Det var fler som brydde sig än du kanske trodde. Men nu är allt försent. Jag hoppas att du har fått ro nu, att du är lycklig. Du sa att du inte tänkte bli mer än 30 och du fick ju rätt. Jag vet inte vad jag ska säga eller skriva.

In loving memory.

Vi kommer aldrig glömma dig Fredrik...