AAAAAHRGGG jag sliter håret av mig snart i frustration. Min kropp och mitt hjärta skriker efter dig! Men snart är det onsdag... Kan vi säga. Hoppas. Sängen är så kall, lyssnar på melodin till TR flera gånger per dag, "you're so cool", och kan inte sluta längta, kanske nån enstaka minut på jobbet då jag har fullt upp. Tandborstmuggen ekar när bara min tandborste står där..
Jag känner mig löjlig, patetisk och då har jag ändå inte skrivit ur mig en bråkdel av vad jag känner. Men jag vet att du vet att jag saknar dig, ord är överflödiga för det finns inget som kan beskriva.
Känslan som uppstår när man bara VET. Ingen som står och sliter åt något håll, utan man möts båda två och förenas i något gemensamt. Man bara tar det för vad det är. Rent och så vackert. Så givet, ingen tvekan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar