Det har varit kasst med uppdateringar från min sida men de senaste tre veckorna har det varit fullt upp med renovering av MIN lägenhet. Har fanimig gjort allt med extremt mycket hjälp från min familj och Henke. Kan inte tacka dem nog för att jag har ett fint hem. För hem, det har det känts som sen första dagen jag klev innanför dörrarna när jag fick nyckeln. Mamma frågade; Hur kändes det? Nä.. Det var inget speciellt. Jag var ju hemma.
Mer hemma än vad lägenheten nere på stan någonsin var, även fast jag älskar att bo med mina föräldrar. Nu har lilla fågelungen lämnat boet. Dock har jag ju bott hemifrån varannan vecka ett bra tag nu så det känns inte speciellt annorlunda.
Jag vill dock inte tänka efter för mycket. Säga hejdå, vara sentimental. För då skulle jag bara gråta. Mina föräldrar är mina bästa vänner och jag skulle vilja bo med dem! Men ändå inte. Jag har tur som har systra mi vägg i vägg i alla fall.
Mycket som vill bli sagt, lite som kommer ur. Vill tacka mina föräldrar för dessa drygt 23 år jag har fått bo där. Men nu börjar livet. Det riktiga. Fast först en seg väntan på att en grej ska vara över.. Det måste gå bra.
... för jag älskar dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar