Sometime around midnight

Min nya pärla.

Jag sitter här framför datorn i mörkret, lyssnar på Sometime Around Midnight med The Airborne Toxic Event. Så jävla mycket känsla i den låten. Den texten. Den får mig att tänka på folk man känner, folk man har känt. Personer som förut fanns i mitt liv som inte finns där idag, jag tänker på alla fina jag har i min omgivning nu. Hur mycket av det är äkta? Hur många gånger kommer man byta vänner innan livet är slut? Kommer de man älskar idag ens finnas kvar i minnet när man blir äldre? Jag ska göra en fotobok, framkalla bilder på folk jag älskar och har haft i mitt liv. Och jag hoppas att de kommer stanna där länge till men man vet aldrig för det är så jäkla mycket tomma ord. Man blir dumpad så fort nåt bättre dyker upp.

Jag är ändå rätt nöjd. 2 av mina äldsta vänner finns kvar. De är ett samtal bort. Även fast jag känt den ena sen jag var 13, den andra sen jag var 14. Det är Kim och det är Maria. Två av de finaste och viktigaste personerna i mitt liv. Vi har haft våra dispyter men inte fan ger de upp fast jag är hopplös ibland.

Jag önskar bara att en del personer var lika engagerade att ha kvar mig i sitt liv. Eller att man är en del av varandras liv, som det alltid var förut. Men vissa går man bara förbi på stan, ett Hej kanske slinker ur käften men så kanske man får en blick som säger mer än tusen ord.

Jag saknar Skägge. Jag är glad att han har skaffat sig en dam, för om det är NÅGON som förtjänar en bra tjej så är det han, han har ett sånt stort hjärta och bryr sig nåt OTROLIGT. Men jag saknar honom ändå, att i alla fall skicka ett sms om dagen och fråga hur det är. Han är någon som har en riktigt stor plats i mitt hjärta och den platsen tar ingen över så lätt, glöm det, haha.

Sen finns det idioter. Som man ångrar att de ens fick ta sig in i hjärtat och etsa sig fast där endast för att gång på gång bevisa att de inte hade nåt att göra där från första början. Jag är inte så desperat efter sällskap att jag umgås med idioter för det. Jag önskar bara att jag en dag ska kunna säga till dig precis vad jag tycker och tänker. (Nej, det är inte Sala-Robin jag pratar om)

Jaja. Jag vet inte. Nu ska jag sova, och ladda för en jobbdag. Jag hoppas verkligen att jag får vara kvar annars vet jag fan inte vad jag tar mig till!