I sexan fick jag veta vem du var första gången, du var osams med Sanna Rohlin så du och Alle kom till Håkantorpsskolan och skulle bråka tror jag. När vi började i sjuan så började vi i samma klass, alla Håkantorpsbrudar hatade dig, alla förutom jag för jag kunde verkligen inte det. Jag insåg hur lika vi var, du var som jag, inge jävla fjolleri med smink när man kunde hetsa och bråka istället och snacka om viktigare saker, typ, sport och nationaldemokraterna. Haha. När vi stod på bänken utanför Bäckbyskolan på Sveriges nationaldag, vi fick inte sjunga nationalsången med hela skolan så vi tog tag i det ensamma.
Jag har så många underbara minnen med dig så jag har svårt att sortera ut de bästa för enligt mig är alla stunder jag är med dig de bästa, inte för att låta som en jäkla lebb men jag blir pirrig och glad när jag ska träffa dig för jag vet att du förstår mig så jävla bra. Du vill inte sitta och snacka om smink och kläder i 100 timmar, vi kan ses och se ut som ass-faces och bara garva åt det... Jag kommer alltid att se dig som min bästa vän, det lovar jag. När jag ligger på min dödsbädd kommer jag fortfarande älska dig som min närmsta vän <3´
Thirteen years old, lipstick and boys
I never knew how lucky I was to have you
The great teenage depression our domestic civil war
And I think back you were the one to pull me through
Yeah what it comes down to is you are the one who truly understands
Wherever you go I hope that you know that I’m at your command
And I will always be your soldier
I’ll be marching by your side
I’m not deserting
I’ll be there for you
Oh please please believe in this oath of allegiance
Oh, I will be strong for you, I will belong to you
Carry you, bleed for you
Run for miles
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar