Västerås

En tradition

En vilja

En stolthet

Tänk att kärleken till ett lag kan vara så stor. Att folk inte kan förstå det. Men jag är glad att jag har mina likasinnade! Den senaste resan jag var iväg på var Örebro borta i fredags (14/1).

Mikel skulle hämta mig vid halv sex så vi hade bra med tid på oss. Tjugo i ringde han och konstaterade att vi hade problem. Bilen ville inte starta, av den enkla anledningen att han hade glömt kupélampan igång sen måndagen. Fantastiskt bra. Klockan sex ringde han igen, bilen hade ännu inte gått igång så vi fick låna Skogis heroinsläde (BMW, fantastiskt bra idé när det är halt ute, bakhjulsdriven)

Kvart över sex hämtade han upp mig på Skälby. Sen raka vägen mot Örebro, nådde 160 km/h men valde att trappa av på tempot på grund av halkan. När vi väl kommer in i Örebro var klockan cirka 18.59. En minut kvar till nedsläpp. Och Mikel missade avfarten. Upp på nästa och vända, sen tillbaka men då missade vi avfarten igen! Till råga på allt så höll jag på att kissa på mig, otroligt smärtsamt. Kom ÄNTLIGEN fram till hallen, gick och kissade sen upp till våra människor på läktaren när det var cirka 4 minuter kvar av första perioden.

Det blev tyvärr en förlust, men vi rörde oss hem till Västerås och tog nån öl innan det var dags att åka hem och sova. Tackar Mikel som bjöd mig på denna roliga resa, det är sånt man minns!

Över till annat.

Imorgon ska jag på möte med Adecco. Idag har jag ringt en person på Ica för fortsatta diskussioner angående jobb där. Jag har även ringt två personer på Arbetsförmedlingen och pratat lite grann. Registrerat mig på Proffice, ska fixa lite till innan jag lokaliserar nummer till den som rekryterar till Ica lagret. Jag känner mig stolt över mig själv, synd att det finns de som inte blir glada.