Jag mår inte bra. Psykiskt. Nu kanske nån tänker "Haha Linda nej det vet vi väl att du är dum i huvudet". Men ja jag är ju faktiskt lite dum i huvudet på ett bra sätt så fine, skratta bäst ni vill åt mig, lite roligt är det faktiskt.
Alla säger: Ta tag i ditt liv, skicka jobbansökningar till ALLT, även som hjärnkirurg fast du inte kan operera hjärnor. Det funkar inte så. Jag sitter just nu och söker jobb faktiskt. Spontan ansökan till H&Ms lager. Värdetransportsförare. Och så vidare. Var ju på Adecco, de ringde om ett jobb i Skultuna som jag är intresserad av. Men har inte hört något vidare. Har skrivit in mig på Proffice och ska ringa upp dem imorgon antagligen. Jag försöker, men bakslag efter bakslag gör att man inte orkar hur mycket som helst. Jag känner mig oönskad. Och att folk tror att jag gillar att gå hemma, bara glida och så vidare. Det gör jag inte. Jag kan skämta och säga "jag glider, haha". Men jag mår fruktansvärt dåligt över det. Jag känner mig som en idiot faktiskt. En sån som inte kan få jobb, eller i alla fall inte behålla det.
Att jag mår såhär gör även att jag kan bli ledsen över småsaker. Som en dum kommentar som gör att jag börjar gråta. Jag har glömt bort hur man litar på folk. Jag skrev ju om Örebro i mitt förra inlägg. Anledningen till att jag inte berättade för någon innan att jag skulle till Örebro var att jag inte var säker på att Sjögga inte skämtade med mig. Det var först när han hämtade mig som jag verkligen förstod att det var på riktigt, att han inte bara hade jävlats med mig..
Jag kommer fan ingen vart med det här inlägget eller någonting annat. Så nu slutar jag skriva.
Punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar