Here comes the bride...

Jag kikade nyss på ett program på TLC som hette "Say YES to the dress". Man fick följa några kvinnor som letade efter den perfekta bröllopsklänningen, alla satt och pratade om att de hade planerat sitt bröllop och drömt om det sen de var små. Jag började tänka lite, är jag den enda tjejen som inte tänkt på något sånt?

Eller... Lite har man väl tänkt men jag har aldrig haft det som en stor dröm och ett mål. Jag har inte någon bild av drömklänningen i huvudet, jag har inga krav på ett storslaget bröllop med lyxmat. Jag har inga krav på en stor fet diamantring, den ska väl försjutton vara praktiskt också?

Ungefär såhär långt har jag tänkt: Jag vill ha en ring i vitt guld. Jag vill hålla maten enkel, finns den NÅGON som faktiskt gillar typ rysk kaviar? Jag vill ha massor av Heinekenflaskor, vin är äckligt. Jag vill inte sitta i en obekväm klänning på en stel middag med folk som man egentligen inte tycker om bara för att man "ska" bjuda dem. Och jag vill ha säckpipor.

Visst. Jag vill gifta mig, tror jag. Med en person som jag kan tänka mig stå ut med resten av livet, med en person som kan tänka sig att stå ut med MIG resten av livet. Man tänker nog inte riktigt på bröllop förrän man hittar DEN personen. Och den personen har jag inte hittat än. Men jag vill verkligen, men det är som jag alltid har sagt: När du letar efter kärleken finns den inte någonstans, slutar du leta så kommer kärleken till dig av sig självt.

Man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan. Gå inte på skiten i romantiska filmer, det är FILM, sånt händer inte på riktigt. Eller, det har inte hänt mig. Det är två saker som hänt mig som är riktigt filmromantiska. Den ena var när jag var cirka 15 år och jag fick blombud med 3 stycken en meters rosor, själva blomman var ungefär lika stor som en knytnäve och luktade hallon, och ett kort där det stod "Ord kan inte förklara hur mycket jag älskar dig, men kanske kan en blomma det". Supergulligt.
Och den andra när Crille bjöd ut mig på en dejt efter en av våra pauser. Han kom med blommor och bjöd ut mig på middag. Sånt får ju ens hjärta att smälta!

Ja herregud, vad skulle jag inte göra för att få vara riktigt kär igen, och träffa någon som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att stå ut med resten av livet...