Give me novacaine

Jag börjar bli gammal. I tre dagar har jag vaknat före klockan nio utan alarm! Trots att jag arbetar eftermiddag denna veckan. Är febrig och snorig men knarkar Ipren för att få ner det, MÅSTE verkligen vara på jobbet.

Sitter bara och lyssnar på musik nu i väntan på min kära mor. Funderar. Känner mig otroligt lycklig och påväg mot något stort. Det blev lättare efter att jag hade sett "honom" på BMB. När han klappade mig på axlen, la huvudet på sned och sa "Men du har ju fast jobb i alla fall...". Ouff vad jag har det så mycket bättre utan dig. Din patetiska, fega lögnare. Sitt där på dina höga hästar så lever jag vidare med vetskapen om att jag är en så mycket större person än vad du någonsin kommer bli. Det var mitt sista om dig, även om du tar upp min tankekraft minst en sekund om dagen. Men det är inte längre saknad.. Det är lättnad.

För det finns uppenbarligen mycket bättre personer än du
det vet jag nu