Det är så jävla tomt. Men det känns som du bara är bortrest så vi inte kan träffas, men sen tänker jag på anledningen att vi inte träffas och då kommer tårarna igen. När alla frågar hur det är. Allt jag vill göra är att ringa dig, jag vet inte vad jag ska säga, men jag vill bara höra din röst. Jag vill på något sätt få dig att ändra dig men det går inte, jag ger upp den tanken, för när du bestämt dig för nåt så är det så... Vi hade ju så många planer för sommaren, och att åka till Thailand i vinter. Vi pratade om det senast i söndags... Nu har det gått två dagar sen du gjorde slut, men det gör lika jävla ont.
Jag kan inte äta, jag kan inte sova, jag gråter bara och vet inte vart jag ska ta vägen... Ingenting som någon gör kan få det här att kännas bättre. Bara du... Men det kommer aldrig bli vi igen. Eller?
den jävligaste stunden i livet var den när du gick... och allt var förlorat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar