Den 16;e mars gick flyttlasset från huset, där jag har bott hela mitt liv, till Östra Hamnen. Det har tagit många månader innan jag kunnat säga; HEM. Det har blivit "lägenheten" och HEM har alltid varit huset på Skälby. Det kommer nog alltid vara hemma för mig. Det positiva med att bo här i lägenheten är att det kommer bli enklare för mig att flytta hemifrån då jag inte hyser samma starka känslor för att bo här.
Dock har jag fått världens goaste granne genom att flytta hit, Tompa! Det har blivit några koppar kaffe sent om nätterna, mycket skitsnack och många sms. En riktig klippa.
Dagen då vi flyttade jobbade jag eftermiddag. Så jag lämnade huset på eftermiddagen. Och när jag åkte hemåt på kvällen åkte jag till lägenheten, då hade mina föräldrar plockat in mycket i mitt rum så det var bara att lägga sig. Har för mig att jag organiserade garderoben lite smått då på natten innan jag gjorde ett tappert försök att sova. Det har tagit tid att vänja sig vid att folk kan se in i mitt rum, så några lyckliga själar har antagligen sett mig spritt språngade näck.
Dagen efter skulle vi hämta det sista i huset. Och då kom katten. Lilla Spitfire som har varit "min" katt i nästan två år även om han egentligen tillhörde grannen. Han sprang runt i huset och var orolig för att det var tomt, och jag lyfte upp honom och tårarna bara strömmade. Jag har aldrig varit med om att man kan känna så mycket för ett DJUR. Jag saknar honom varje dag, min älskade Spittis.
2011 var året jag sexstrejkade. Stackars de män jag dejtat som inte fick komma till trots många nätter ihop. Det roliga är att trots detta, så har jag enligt rykten legat med fler personer i år än någonsin! Jag tog mitt dejtande på alldeles för stort allvar detta år, en extrem jakt på ett förhållande, allt gick åt skogen och jag åkte på många törnar, men det har endast gjort mig klokare.
2011 var mycket av ett sorgens år. Flytten, lämna Spittis, hjärtesorg. Men det var även året då min första kärlek dog. Jag minns när jag var liten och slogs med en vän om dig, och helt plötsligt fanns du inte längre.
Begravningen var en solig sommardag. Det var många tårar, alla gamla vänner samlades. De som vi gick på dagis och i skola med. Det var ganska befriat från tårar tills vi skulle lämna rosor på din kista. Då började tårarna strömma. Vi gick tillbaka till bänkarna och satte oss, Send me an angel med Scorpions spelades. Jag satt emellan Daniella och Evelina, och bredvid Evelina satt Amanda. Vi alla satt med händerna i knät och tårarna började forsa ner för kinderna. Daniella tog min hand, jag tog Evelinas, Evelina tog Amandas hand. Vi fyra - så som det var på den gamla tiden. Vi höll så hårt. Och insåg att vi alltid kommer ha varandra, så ingenting ont som inte för något gott med sig. Vila i frid Fredrik!
To be continued.. Kanske. Eller så lägger jag 2011 på hyllan. Som fina minnen som aldrig dör ut. Och ser till att lära mig något av året som var, och full fokus på 2012 som har börjat med ett krossat hjärta men med en fast anställning.
Det är nu livet börjar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar