torsdag 19 januari 2012

Wicked game.


It's strange what desire will make foolish people do.

Jag har miljoner frågor som aldrig kommer få svar. Jag har ytterligare miljoner känslor inom mig. Jag är sårad, ledsen, förstörd, förbannad (ja, det har övergått till lite ilska).
Jag önskar att jag kunde få svar. Att jag visste vad jag skulle fråga. Men då skulle jag få hålla på resten av mitt liv. Mitt hjärta är fan krossat.

Jag trodde aldrig att det skulle behöva göra såhär ont igen.

Som om hela hjärtat faktiskt håller på att brista. Jag mår illa. Jag vill säga att jag ångrar att jag träffade dig. Men det gör jag inte, jag ångrar inte en sekund med dig. För du har gett mig så otroligt mycket positivt och du gav mig mitt äkta leende tillbaka. Men jag önskar att du inte sagt många saker som du sa, för jag sög i mig allt som en svamp och jag minns allt. Det är svårt att glömma bort de första milslånga sms;en, nätterna då vi bara låg och pratade. Inte minst vår första kväll. Jag litade blint på varenda ord.

Men jag måste säga att jag inte tror på dig i det du nu säger. Den anledningen du gett mig till att vi inte kan ses. Jag tror inte på det.
För första gången sen vi träffades så litar jag inte på dina ord.
Och det skrämmer mig.

Inga kommentarer: