2011 - året som var

2011 är över. 2012 kommer med stormsteg. Min analys av året som var? Det var ett helt okej år. Det mest fantastiska är väl mitt arbete. Jag kommer inte glömma den dagen då Daniel (min chef) ringde upp mig, jag satt och åt lunch på McDonalds på Erikslund när han ringde upp mig. Och sa att de ville ha mig där ute, Benteler i Skultuna. Jag kunde behärska mig när jag hade honom i telefonen, även fast jag tackade ungefär en miljon gånger.

När jag sedan gick in till mormor och mamma igen, och lunchruschen, så kunde jag inte hålla mig. Jag sprang in, skrek rätt ut, sen var jag tvungen att sätta mig och tårarna bara sprutade.

Nu har jag snart varit där i ett år. ETT ÅR!!! Tiden har gått så fort. Är så otroligt tacksam, jag har världens bästa arbetskamrater även fast det har varit hög personalomsättning, så är vi nu ett helt fantastiskt gäng, speciellt med tanke på att jag och Hakim har blivit vänner nu. Katta till exempel, hon är EXAKT som mig. Fast 22 år äldre. Tomas kan man alltid lita på, Zaim drar upp humöret, Lena kommer med oväntade roliga kommentarer. För att inte tala om herr Bengs! *näven* Jag borde inte nämna dem en och en, för alla är så fantastiska och räddar verkligen mina dagar i "bunkern" som det kallas.

2011 var året då jag äntligen fick se New York i verkligheten, inte bara på film. Det var en fantastisk resa med min underbara familj. Mycket shopping men även mycket njutning, att ta en promenad i Central Park med en kopp kaffe, sätta sig och kolla på några som showade i parken. Det var så bittert att åka hem, man blir aldrig samma människa igen, man får aldrig samma syn på sitt liv igen, allt jämförs med The Big Apple.

På tal om Apple. Jag har blivit med iPhone. Sista dagen 2011 gav min gamla telefon upp. Men det var väl inget intressant?

Musikåret då? Jo, det var lyckat, men defintivt inte i samma vidd som 2010 var. Vi var på Metaltown, delade lägenhet med Anders, Andy och prinsessan Micke. Min lilla Leo (min bil, just fan, i maj blev jag med bil, en guldfärgad Ford Focus, även fast han är slö ibland och studsar fram så är han MIN, and damn, jag älskar honom!) klarade sig hela vägen till Göteborg. Alltså Metaltown, första dagen drog vi relativt tidigt. Andra dagen däckade jag på bordet i regnovädret. Det är nog den mest misslyckade festival jag har varit på, personligen!

Vi lämnar ett fält tomt. Eller två. De som vet, de vet, de andra behöver ej veta.

SONISPHERE - Kan ha varit det mest maxade jag har varit med om. Först kastspya på bussresan dit. Team Septum, Sandra, Amanda och Chrille bestämde sig för att pierca septum, de var onyktra. Jag ville inte vara sämre trots endast EN öl i blodomloppet. Så nu sitter jag här med en ring i näsan.
Där var det In Flames, Dead by April osv. Och huvudnumret, som gjorde att jag var öm i hela kroppen i flera dagar - SLIPKNOT!!!! Jag har ALDRIG någonsin varit med om en bättre liveakt, man rycktes med något förbaskat, trots en öm näsa var det ett jävla röj!

Takida då. Jag och systra mi (vilka annars?) tog tåget till Sthlm en tisdag, med vårt pick och pack. Väl framme checkade vi in på hotell Malmen. Fixade till oss lite grann innan det var dags att åka till hotell Lydmar för hotellrumsfest med roomservice och mycket trevligt sällskap. "Tjena, Robban". Dagen efter var vi så bakfulla och de sålde endast 3,5or på området där spelningen var. Men Takida är alltid Takida så jag var nöjd ändå.

Den sjunde oktober förändrades mitt humör. Ett tag var jag riktig nere, en vanlig höstdepp, sommaren är över och mörkret kommer över oss igen. Jag hade varit i Uppsala och sett VIK piska skiten ur Almtuna. Vi tog en utgång på det, hittade ett relativt tomt bord på Pitchers. Det visade sig att det var upptaget, men vi flyttade oss inte utan bekantade oss med de vi stulit bordet av. Men jag hade endast ögon för en person. Vilken connection. Eftersom jag hade varit vaken sen halv fem på morgonen gick jag hemåt tidigt, men mitt telefonnummer hade han fått, och ett löfte om att höra av sig dagen därpå.

Det var några nervösa timmar. Men sen kom det ett SMS. Och... Sen dess har inte SMS-trafiken upphört. Och det går inte många dagar mellan gångerna vi ses. Det jag känner går knappt att beskriva med ord, you light up my life!

Avslutade året med ännu en Sabaton-kryssning, KATASTROF! Nyår firades i centrum, med ingen annan än min underbara, älskade storasyster Sandra. Tack för allt, min bästa vän, min klippa i stormen, sometimes you suck pretty hard but you're the best sister I'll ever get!

Jag har fått med det mesta, tror jag. Även fast det är virrigt.
Men nu jävlar tar vi 2012 med storm!!!