Okej. Pointing fingers. Gör si, gör så. Varför kan man aldrig bara få göra vad man själv vill? Det här med kärlek... Rent teoretiskt sett;
Om person 1 skulle falla för person 2 som har varit tillsammans med person 3, och person 1 och 3 är vänner/bekanta/gamla klasskompisar/you name it, varför får man då inte satsa på den personen (2) om hjärtat säger att det är rätt? Om person 1 och 2 bara skulle ha sex, då är det onödigt att ens göra det kanske. Men om det uppstår passionerad kärlek mellan 1 och 2 när person 1 och 3 är vänner/bekanta, borde man inte kunna få satsa då om man lugnt och sansat pratar om det?
Eller ett annat scenario; Person 1 har varit tillsammans med person 2 och båda är vänner/bekanta med person 3. Och det uppstår kärlek mellan person 1 & 3. Hur gör man då?
Det här är helt teoretiska frågor. Men väldigt förvirrande faktiskt. Det kanske beror från situation till situation, sättet det tog slut mellan personerna i fråga. Jag vet faktiskt inte men skulle gärna behöva en manual till hur sånt här fungerar.
Och kan man "paxa" en person man har legat med? Om man bara har sex, är det då okej att gå och bli tillsammans med den personens vän då? Kan ju bli lite weird kanske, men ska man låta sånt hindra kärlek? "Polarn låg ju med henne, och jag är jättekär men han kanske blir sårad".
Varför kan man inte bara få göra saker som får en att må bra utan man ser ett stort pekfinger i huvudet och hör ekande röster: AJABAJA INTE RÖRA!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar