.. but I know that we tried.
Det gör ont. Även fast att jag vet att det var rätt beslut. Det är tråkigt när saker och ting måste avslutas. Nåt man haft så länge. Tryggheten. Men man kan inte bara förlita sig på tryggheten, och att man "faktiskt har varit tillsammans så länge". Jag tror att det bara var en fråga om NÄR det skulle hända, inte OM. Det är vad jag tror... Tankar flyger runt i mitt huvud nu. Var det rätt beslut? Det känns rätt. Men ändå fel. Det är svårt att se det svart på vitt, det är bara ett stort blurr. Det är skillnad från sist tror jag. För den här gången tror jag att vi båda kände att det här var rätt. Jag hoppas det, så att du inte bara stod där och sa att du tycker och känner ungefär så som jag, men att du inte menade det. Jag förstörde för dig. Och för mig själv. Men hade vi gjort annorlunda hade vi inte varit oss själva och det hade skitit sig ändå.
Tårarna bara rinner. Jag vet inte längre vad jag ska säga eller göra. Jag ville säga så mycket, berätta hur underbar jag tycker att vår tid har varit. Hur du har gjort mig glad. Hur mycket du faktiskt betyder. Men orden kom aldrig ut. Jag älskar dig fortfarande. Inte på sättet jag borde gjort, men hur du är som person, och jag älskar våra minnen. Men det gör ont att tänka på allt... Och jag mår så dåligt för jag ville att det skulle fungera men då skulle båda vart tvunga att ändra hela sina liv och personligheter och det skulle inte gått. Nu har vi försökt igen... men det gick inte. Jag är ledsen..
1 kommentar:
Vad tråkigt att höra att det inte fungerade för er, förstår att du är ledsen.. Att ta ett sånt steg är aldrig lätt, inte ens när man vet att beslutet är det rätta. Hoppas att du mår bättre snart iaf!
Även fast det är slut mellan Micke och Sandra så har du inte förlorat varken Tessan eller mig! Jag tycker jättemycket om dig och ställer ändå upp om du behöver en extrasyster ibland! Vill inte att vi tappar kontakten! Kram
Skicka en kommentar