It's not the fall that hurts..

... it's when you hit the ground. Jag har varit fucked up och jag har varit en otroligt dålig vän. Många gånger har jag lovat mig själv att inte göra så igen, men har ändå gått tillbaka och gjort samma sak gång på gång. Men när man väl står där ensam igen, och tror helt ärligt att man inte har några vänner kvar att luta sig emot så kommer de fram och säger; Mig blir du inte av med så lätt. Och när man drar iväg ett sms och säger att festen är skittråkig, och sen skickar ett till ungefär 5 minuter efter och skriver; Med det menar jag att det skulle vara jättesnällt om du kunde hämta mig. Jag fick svaret; Jag är redan på väg.
Vänner som ställer upp, hur jävla dåligt man än har behandlat dem, det är ovärderligt. Jag ska bättra mig, ibland har jag bara velat kliva ur min egen kropp och bankat skiten ur mig själv för att jag vet att jag varit dum. Jag har tänkt: Nä men jag var väl en rolig vän ett tag. Men när man inser att de har saknat mig, då.. ja jag vet inte.

Caecars sjunger; It's not the fall that hurts, it's when you hit the ground.
Jag behövde inte "hit the ground" för jag hade vännerna där som tog emot mig. <3