and if the stars would fall one day I'd climb up the sky
to put them back for you to save your smile.
Jag förstår inte, ingen annan förstår. Men efter två år och snart tre månader (dagen vi åker till Alanya) så är jag fortfarande kär i min pojkvän, för varje dag som går upptäcker jag nya saker jag älskar med honom, att vakna upp bredvid honom är det bästa som finns. Att bara vara och inte göra någonting, att göra roliga saker, att åka iväg. Allt är lika underbart. Alla par bråkar, och visst, det gör vi också. Det kan jag inte förneka. Men det som inte dödar stärker, har jag fått berättat för mig. Och så är det. Jag vill inte föreställa mig ett liv utan Crille, jag är inte ett dugg rädd för att vara ensam för det var jag en lång tid innan jag och han blev tillsammans, men.. Jag vill inte vara utan dig, du lyser upp min dag. Att se dig tokspela på din gitarr och hitta på konstiga låtar om att min näsa är stor och att jag har brillor skrattar jag bara åt. Du betyder så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar