Jag blir alldeles galen på mig själv och vill dunka huvudet i en vägg. Ganska förståeligt enligt vissa, andra förstår inte alls varför. Jag förstår knappt själv, för du har gett mig ett löfte och löften är till för att hållas, så varför blir jag ändå så svartsjuk och ledsen? Det är ju inte meningen, det är bara så jag är. Men jag försöker behärska mig och inte börja skrika och gråta, det tjänar inget att hålla på så, jag vet. Jag har lovat dig att försöka behärska mig, och jag ska verkligen försöka. För vår skull älskling, det är du & jag. Föralltid som vi har sagt, och jag vill ha det så. Det känns rätt, du och jag alltså... Kan inte tänka mig att bli gammal med någon annan än dig.
Så nu ska vi få det här att fungera som vi har sagt, och det gäller att båda anstränger sig. Att inte bara jag skärper till mig, du ska ju också göra det... För jag älskar dig. Och du älskar mig.
Nu ska jag kolla på hockey, kommer kasta ut tv:n ifall Sverige förlorar mot Danmark ikväll. Jag ska nog käka lite jordgubbar också. Ensam.. bläh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar