Hate every motherfucker that's in your way
Jag måste vara den mest hatiska människan som finns? Eller i alla fall mest hatiska i min bekanskapskrets. Om någon eller något gör nånting så hatar jag det/den FÖRALLTID. Jag vet inte. Så fort någonting gör mig minsta sur så blir jag tokig och vill slå sönder något. Det kanske inte är att vara hatisk, utan aggressiv? Det är värst på sommaren för då kan jag inte avreagera mig genom att skrika på t.ex. domaren i en hockeymatch. Så de i min närhet får lida istället. Jag försöker ju skämta bort det ibland, för de som tycker att jag är aggressiv och hetsig men som egentligen aldrig sett mig aggressiv och hetsig. Tycker synd om dem den dagen jag får ett utbrott. Som idag, jag var nere på stan med Sandra och mamma, så såg jag en person som jag tycker mindre om. Min blick fastnade på den personen och jag kände hur hela jag började koka. Jag vände mig om och klev på rulltrappan men vände mig om igen och mamma och Sandra såg hur jävla arg jag verkade bli. Heja, nu är min dag förstörd!
Efter jag sett en person sådär, så funderar jag på vad jag skulle göra om någonting skulle hända, vad jag skulle säga eller göra. Det slutar oftast med att jag funderar på hur fan jag ska skrämma dem. Ärligt talat, jag vill inte att någon ska vara rädd för mig. Men vissa borde vara det, jag är ingen sån som hotar med en sak och sen inte gör någonting åt det. Jaja. Bara så ni vet.
Hörs då //Lindeberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar