Ja man kan ju alltid hoppas men det finns inte ens på världskartan. Eller? Snart är säsongen slut igen och det kommer vara lika sorgligt som när alla de gamla säsongerna har tagit slut. Men det är cirka 5 månader tills det drar igång igen och då ska jag vara på plats som vanligt. Det enda som är bra att det inte är hockey, det är ju ekonomin. Fast då lägger man ju pengarna på annat istället. Det har varit en känslosam säsong för mig. I början var ju allt precis som vanligt, men från och med november var det konstigt eftersom jag och Crille hade gjort slut. Det kändes konstigt att komma dit och inte få vara med honom som förut. Jag mådde dåligt inför varje match för att jag inte visste hur jag skulle prata med honom. Jag mår dåligt nu när jag tänker på det också, jag har nästan förträngt de där 4 månaderna då vi inte var tillsammans, det var ett stort misstag att göra slut men vi har nog lärt oss något av det också. Det som inte dödar stärker.
Men nu kom jag ifrån ämnet hockey. Vi har ju Tornbergs avgång. 13 november. Anledning? Hot från supportrar eftersom han tydligen var en dålig tränare. Visst, han var inte i toppform. Men att hota någons familj för att det inte går bra för ett lag? Den 14:onde november mötte vi Malmö Redhawks på hemmaplan. På jumbotronen visades ett bildspel med Tornberg, den glada, den ledsna, den förbannade... Bildspelet var till Coldplays - Fix You. Det var nästan tyst under den videon. Det var så mäktigt, det var så jobbigt. Tårarna rann ner från mina kinder och jag visste inte hur jag skulle få det att sluta rinna. En stor jäkla banner eller vad man ska kalla det med Johans ansikte på, VIK-klacken står och skriker "VI VILL HA JOHAN TILLBAKA". Och så vann vi över Malmö. Tornberg är inte tillbaka, förhoppningsvis till nästa säsong.
Det blir mer hockey när säsongen verkligen är slut, summering av säsongen. <3
Lindeberg - allt för gulsvart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar