Mycket har ändrats

För några år sen träffade jag 3 underbara personer. Vi satt ihop och gjorde precis allting tillsammans. Både bra och dåliga saker. När skolan slutade visste jag vad som skulle hända så jag tog alltid med mig min moppehjälm och hade den i skåpet. För efter skolan skulle jag bli hämtad av mina grabbar, Charlie, Daniel & Kim. Sen åkte vi hem till Charlie och satt där hela dagarna och gjorde allt och ingenting. Nu har Daniel flyttat upp till Umeå för att plugga ekonomi, ingen trodde att Daniel kunde plugga. Han var killen som tog längre tid på sig att fixa till sig inför fest än tjejer gjorde, han var så blåst, eller så låtsades han bara vara det. Charlie har rest runt i världen och jag vet aldrig vart han befinner sig, senast var han nog i Danmark och jag pratar inte med honom längre, han var den som alla visste vem det var, helt galen kille som gjorde saker som han ville och passade det inte kunde man dra. Kim, han har flyttat till Avesta och reparerar lastbilar och hälsar på här på helgerna, han är den som är sig mest lik mot förut, han var den som kunde allt om muttrar och skruvar. Vart har våra dagar tagit vägen? Jag låg och tänkte på det inatt när jag inte kunde sova. Det var länge sen vi tog den där båten och åkte ut till "vår" ö, det var länge sen vi sprang från polisen och höll varandra i händerna (jag släpper er aldrig), det var länge sen vi drog iväg på våra galna kryssningar och det var länge sen jag fick ta de där stegen upp för Charlies trappa och plinga på för att få träffa mina favoritgrabbar. Jag saknar er så mycket. Kim och jag pratar i telefon varje kväll, nångång då och då pratar jag och Daniel på MSN. Jag har inte ens sett Charlie sen studenten och då var han för pårökt för att ens känna igen mig. Jag vill göra en galen reunion, jag vill ha det vi hade förr.

Vi var oslagbara, vi hade svaret på allt