Xana & Linda i ett nötskal.

Under hela den tiden som jag har känt Xana (att gå på tvär förde ju med sig EN bra sak i alla fall), så har varken hon eller jag varit rädda för att säga vad vi tycker och tänker och vill. Vad har hänt med oss på senaste tiden? Alltid när vi har pratat säger hon eller jag något om saker vi har velat säga till personer. Men det har tagit stopp i käften på oss, vi har fegat ur. Just nu känns det som att vi är två småflickor som inte vågar säga någonting. Dags för skärpning tycker jag, man kommer ingenstans i livet genom att gå runt och hålla käften. Även om det medför något negativt när man väl säger något, så är det bättre det än att gå runt och ha det osagt. Hade vi varit som vi var förr, så skulle jag och Xana ta över världen någongång. Jag saknar våra tider på tvär, du är en underbar vän!